torsdag 21 juni 2007

GÖTEBORG DIREKT NEW YORK & CANADA


Det var den text som skulle locka oss svenskar att ta en tripp till landet over there. Den nya båten kallades I annonserna för "Dubbelpropeller Motorfartyget" GRIPSHOLM, och var när annonsen kom till fortfarade under byggnad troligen på Eriksbergs Varv I Göteborg.

Hon för självfallet var M/S Gripsholm en hon liksom alla fartyg, visades på vackar affisher gjorda av dåtiden duktiga konstnärer. Faktiskt såg hon ut att vara en mindre kopia av ett annat känt fartyg som dock sjunkit ett tjugtal år tidigare under stora rubriker.
Ett svart målat skrov med en glänsande vit överbyggnad och två gula gigantiska skorstenar med Svenska Amerika Linjens emblem- de tre kronorna på blå botten. Här ombord skulle alla amerika fararna kunna har det både bekvämt och trevligt under den månadslånga resan till USA. Reste man I exklusiva första klass, fanns en mängd att göra under denna månad. Lyxiga bad, Middagar på finaste porslin med kristallglas till vinet och skumpan, dans och självfallet internationellt kända orkestrar som underhöll.
Att finna storheter som Louis Armstrong, Duke Ellington mfl som underhållare var inget ovanligt. Kanske förenade de nytta med nöje, spelade och underhöll för att betala sina biljetter till Sverige och tillbaka. Den tidens musikaliska storheter hade inga egna flygplan, inte heller skivbolag som stod för fiolerna.
M/S Gripsholm hade även ett systerfartyg, M/S Kungsholm. Hur dessa båda fartygs historia såg ut kan jag inte säga, men snart ersattes de båda av nya fartyg I modern design. De nya fartygen var helt vita och när de låg vid kaj I Göteborg gick staden man ur huse för att kunna se dem. De båda fartygen togs I bruk direkt efter krigsslutet.
Här kunde historien jag försöker berätta vara slut om inte, om hade funnits.
På scenen stod på den tiden världskända sånggruppen "The Delta Rhytm Boys" självfallet en grupp negrer som sjöng bättre än de andra. Man sa negrer om detta folkslag på denna tid, oavsett det nämndes I knegarhem eller I politiken för att inte glömma I Nyheterna från TT.
En ung dam fanns med bland M/S Kungsholms besättning. Hon hade mönstrats ombord som Kallskänka /Stewardess och hade därför turen att jobba I första klass restaurang. Det var därför inte alls underligt att hon allt som oftast sammanträffade med denna sånggrupp och dess medlemmar. Speciellt sedan de delade arbetsplats och fritid under 6 månaders seglatser. Bandets bass-sångare hette Lee J Gaines, så långt fick jag redan som liten gosse veta för självfallet fanns den ett par grammofonskivor med detta band i mammas samlingar.
Han måste har varit en mycket speciell person I den unga damens ögon, mycket speciell. För av någon anledning fick jag överta Lee´s "J" när jag döptes.
Hade jag i min barndom berättat i skolan att jag faktiskt var döpt efter en NEGER, hade mina skolkamrater garanterat mobbat mig på hemskaste sätt (även om begreppet mobbing inte var uppfunnet vid denna tid i slutet av 50-talet). I dag kan jag känna stolthet över att vara döpt efter Lee (tack och lov inte till Lee-vem fan vill heta samma som ett par jeans), har ju ofta lyssnat på dessa herrars sångkapacitet vilket skulle gett moderna pojkband en ordentlig match även om de faktiskt var kass på att dans på scenen.
Ett inköp av den av dessa populära vykort som säljs här och var(en kopia på den där annonsen) gav upphov till dessa rader. Kanske jag en dag djupdyker i Google och får svar på vad som skedde med dessa fartyg som en gång i tiden, när det var stört när omöjligt att flyga till Amerika var det sätt vi tog oss över Atlanten.
PS Kunde inte hålla fingrarn borta från Googel. Den första Gripsholm skrotades 1955, medan SAL fick den nya fartygen omkring 1935. Den fantastiska Kungsholm där min mor seglade sjönk utanför Cadiz 1984…DS
Kram alla goa och o-goa läsare och vänner.

onsdag 20 juni 2007

Slurp slafs slurp???

Är det inte så att en stor del av livet eller rättare sagt av vår alldeles egen dag åtgår till att titta på våra medmänniskor, att bedömma dem positivt och negativt. En medmänniskas beteende I olika situationer får oss att fälla ofta ganska makabra omdömmen om personen I fråga. Till och med när vi befinner oss I ett ömt förhållande uppkommer detta fenomen. Kanske retar sig min sambo på toastolslocket, tandborsten, rökningen osv, så till den milda grad att det kan resultera I en separation.

Hur vi agerar, beteer oss brukar bero på vår uppfostran. Hur stenhård var egentligen mamma och pappa när det gällde vårt bordskick, städning av pojk/flickrummet och allt det andra som vi borde kunna. Hur uppfattar vi jämlikhet, kultur och traditioner?

Visst katten har vi moderna svenska svårt att förstå än mindre acceptera sk hedersmord för att inte tala om kvinnor som stenas I vissa länder till följd av påstådd otrohet! Ett makabert straff på något som vi I vår kultur inte anser vara ett brott längre. Jag skriver längre för att just detta med otrohet rubricerades faktiskt som en sorts brott för inte allt för länge sedan även I vårt land.

En tidigare mycket nära vän till mig fick tilldömt sig skadestånd samt månatligt underhåll just för att hennes make varit otrogen! Men dessa tider är som tur är förbi I vårt land.

Som överskriften angav skulle jag inte alls spåna ut I olika länders seder och bruk, inte I vad som kan anses vara rätt och fel även om jag självfallet gör min egen bedömmning utifrån mina erfarenheter.

Varje dag, ja I alla fall de flesta av veckan arbetsdagar tar jag mig till Tommy´s och äter där en förträfflig lunch. Sitter vid ett bord tillsammans med en kollega och äter stekt färskpotatis och kotlett-rad. Maten smakar förträffligt men min och även min kollegas matro störs defenetivt av en tredje ny kollega.

Kotlett bitarna attackeras med kniven och gaffeln I högsta hugg. Mannen formligen sliter köttbitarna I små till synes trasiga stycken. Just detta att han sliter isär köttet får oss båda att reagera dock inte så att mannen märker det. Så snart kotlettskivorna är sönderslitna attackeras potatisen på samma sätt. Med ett brutalt våld som om det gällde liv och död.

En stund senare är det fullbordat. Mannen lägger nu ifrån sig kniven och fattar gaffeln som ett huggvapen för att gå lös på maten ännu en gång. Nu skyfflas allt in I hans till synes hungrande mun. att tugga maten kommer inte på frågan och förefaller totalt onödigt då köttet och potatisen redan är sönderslitna till ganska små beståndsdelar. För säkerhets skull, liksom för att inte missta någon söndersliten matbit böjer han kroppen framåt så att huvudet och därmed ansiktet befinner sig på ett minemalt avstånd från maten. Denna kommer nu att förflyttas absolut kortast tänkbara väg från tallriken till munnen.

I min barndom visade TV´s enda kanal ofta dokumentärfilmer gjorda av en naturfilmare som hette Arne Suchsdorf. Denne hade osmaken att visa hur kattdjur I en annan världsdel glufsade och slet sönder sina byten. När jag nu satt vi lunchbordet kunde jag inte låta bli att likna mannen vid en av dessa uthungrade kattdjur. Kanske hade de, kanske han inte fått mat på väldigt länge och därför agerade som de/han gjorde.

Vi förfasar oss över händelser I jordens andra länder. Det som sker hos oss är dock helt okey. Men se di däringa tokiga utlänningarna som di bär sig åt!!! Men hur var det nu med alla sanna berättelser om våra sk utlänningar.

Som den där om de två invandrar familjerna som flyttade in I Hammarkullen/Rosengård/Rinkeby/ eller var var det egentligen
(första gången jag hörde denna alldeles sanna story var I Göteborg I slutet av 60-talet. Ja de var grannar till min kompis, eller? Men jag hörde den av en jobbkompis här om dagen, och då hade det tydligen ägt rum för någon vecka sedan I Rimbo)

Allt nog redan från början tyckte familjerna att det var ett konstigt folk som bott I deras lägenheter. De hade minsann lämnat toaletten, badkaret, handfatet ja till och med spisen, kylskåpet och frysen kvar I lägenheten!!! Vilken lycka. När de sedan boát sig ordentligt var det dags att skaffa en get som fick bo på balkongen. En get måste man ju ha. De ansåg det vara trist att vara tvingade att gå ut på svalen för att komma till vännerna grannen vilket fixades med en dörr direkt mellan bostäderna. Det var ju bara att ta upp ett hål. Nu insåg de hur knasigt det var att ha två kök, varför den ena spisen I fortsättningen fick agera bastuaggreagat. Ena kylen var för mycket och såldes därför på annons, tillsammans med det gamla parkettgolvet som blivit repigt till följd av att de gick med skor på inomhus. Sen var det visst ett potatisland och en massa annat hyss som skett.

Denna story anses vara en de de mest förekommande inte bara I Sverige utan I hela världen! Kan det ha varit en utlänning (en svensk) I Australien? LOL.

En sann historia som handlar om kulturkrock av det allvarligare slaget har vi Svenska dock en aktiv del i. Ett team från Volvo reste till Japan och Hitachi för att göra miljon affärer med dem. De mötte där ledningen för Hitachi, en knippe till synes allvarliga herrar I mörka kostymer som tycktes bocka sig I all evighet. Svenskarna innefattades av två kvinnor tillsammans med ett tiotal män. Att ett par av männen inte bar kostym, ansåg troligen av Japanerna vara en oartighet, men än värre var att kvinnorna om än prydligt klädda inte bar klänning/kjol utan hade långbyxor på sig. När dessutom den ena av dem på ett för Japanerna omöjligt sätt protesterade och därmed framförde sin åsikt. Ja I det läget kunde Volvo´s personal packa väskorna och åka hem.

Vad de gjort var inget fel affärsmässigt, men de hade inte tagit seden dit de kom. De hade agerat som om de kunde bestämma I allt, som om de var bättre vetande. Kvinnornas roll I det Japanska samhället går ej att jämföra med Sverige, men vi måste inse att vi inte heller kommer lyckas med att förändra en annan kultur genom att agera självsvådligt. Kanske kommer det accepteras en vacker dag även I Japan att kvinnor intar en självständig roll, men vi får nog artigt vänta tills detta sker.

Volvo och Hitachi lyckades troligen fixa till affären till slut, då utan kvinnlig inblandning.
Så hur är det med gammaldags hyfs och fason, vett och etikett I dagens jämlika sverige? Som barn fic vi barn alltid vänta medan övriga familjen, gäster osv tog för sig av mat, kaffe, tårta och vad det nu bjöds. Vi tilläts inte gå ifrån bordet förrän alla ätit färdigt, vi tilläts inte prata med mat I munnen, vi fick inte lov att avbryta de vuxna när de pratade. Vi fick självfallet inte slafsa och slurpa när vi åt, inte ens när det vankades soppa! Vi fick acceptera att det var mamma som bestämde vad vi alla skulle äta, om det sedan inte passade oss barn, tja då fick vi låta bli att äta. Är det någon som har det på det sättet idagens Sverige, eller möjligen en liten del av det???

Nej nu har här spånats färdigt för idag, snart är det Midsommarafton. En mängd människor kommer att supa och slåss( bdsm fras som innebär att de undergivna super och de Dominanta slåss) medan andra kommer kunna njuta av all god mat och trevligt sällskap. Är helt säker på att vi kommer sälla oss till den sista gruppen denna midsommar.

Fan midsommar redan, det innebär ju att det snart e Jul igen!!!!!
Kram alla goa och o-goa läsare och vänner.