torsdag 20 september 2007

Vart är vi på väg???


Lycka kan inte köpas för pengar och hur är det i verkligheten, är det den som samlat på sig mest prylar som vinner? Är vit tillbaka vid 50-60 talet då allt det gamla rensades ut till förmån för det nya, moderna. Vad är det egentligen som anses vara helt okey att köpa även om det har en del år på nacken.
Ett hus – ja självfallet. En begagnad bil – ja visst för de flesta av oss. En gammal sliten tavla – ja står det Van Gogh på den e det helt okey. Men hur är det med allt det andra, och vad skiljer egentligen mellan att köpa en gammal begagnad tavla och inköp av en begagnad soffa? Tydligen en hel del och det är banne mig vad jag förstår inte kvaliten på varan som avgör om det är okey eller inte.
De gamla prylarna är ute och de nya är inne. Men vad med Van Gogh och de andra polarna. Ferrari 365GTB och Bugatti Royale??? Här e det verkligen fråga om gamla prylar som dessutom har extremt svårt att hävda sig i konkurrens med det nya. För inte sjutton är bildkvaliten bättre på en Van Gogh tavla än på ett foto tagit med dagens kameratelefoner. En billig småbil med ett GTI märke på bakluckan kan åka rundor kring nämnda Ferrari för att inte tala om det formidabla Lokomotivet i vikt räknat som en Bugatti Royale utgör. Mer än 3000 kg bil som accar 0-100 på 25 sekunder och toppar 150 km/t samtidigt som den bara behöver 5 liter bensin per mil.

Då skulle det gamla raderas ut, vårt en gång vackra trähus med sin snickarglädje och falu rödmålade väggar försågs med grå trista men ack så moderna eternitplattor som sades hålla för evigt. Det senare verkar vara hygglift sant. Den gamla bilen skrotades inte pga att den var sönder utan på grund av att den nya modellen var så mycket modernare.
Ja jag erkänner utan förbehåll att jag är en samlande prylnörd som har svårt att koppla allt det nya och dess som det sägs enorma fördelar.
Var en sk HiFi nörd (ja det sista ordet var inte påkommit då) på slutet av 60 början av 70-talet. Det skulle vara ljud hemma som lät så nära verkligheten som någonsin är möjligt. Helst av en kvalitet att man fick hallucinationer. Stereo prylar då nya hade börjat slå igenom på marknaden och folk gick man ur huse för att köpa ljudprylar. Att de gav en vesäntligt bättre ljudkvalitet än den gamla grammofonen med sitt keramiska stift som formligen plöjde sönder skivor på löpande band. Nu kom den dynamiska pickupen, skivspelare som höll hastigheten och dessutom var knäpptysta. Stereoförstärkare som återgav ljud utan att kvadda det och lika så högtalare.

Man köpte en komplett anläggning från 1500,oo upp till massor av tusenlappar i en tid när en månadslön ofta var just omkring de 1500 efter skatt! För dessa 15 hundra fick man en maskin med 2 x 15-20 watt sinus och två högtalare precis på gränsen till vad man då och Kjell Stenson kallade HiFi. Hysterin efter det perfekta ljudet i vardagsrummet hade inga gränser. Många köpte anläggningar för tio tusentals kronor. Visst betydde utseende på prylarna en del, men just det bara en del. Det var ju ljud man köpte. Det var HiFi. (hög naturtrogenhet)
Nu är det dock nya prylar som gäller. MP3 och datorer med ljudsystem som kan få en ljudnörd att gråta blod. Det låter helt enkelt illa. I reklamen för dessa plastlådor pratas om effekter på flera hundra watt! Med andra ord rent ljug.
Men vem är jag som gnäller över detta, det nya. Nu har jag med min begränsade ekonomi chansen att köpa de riktiga superljud prylarna för småpengar. Vilket jag under massor av år redan utnyttjat genom att spara på de gamla prylarna. Här om dagen gjorde jag en chansning på vårt kära Tradera och lyckades komma över en Riktig HiFi anläggning för det facila priset av 155,oo. Att prylarna en gång under 70-80 talet kostat över tio tusen tycktes inte påverka det hela… jag hade tur med andra ord.

Gamla bilar är ett annat område som intresserar mig. Utan att egentligen tänka på miljön drar jag genom att avstå från inköp av en modern ny bil, mitt strå till stacken. Om jag nu avstår från att köpa den nya bilen utan håller igång en gammal slipper fabrikanterna lägga värdefull energi på tillverkningen av den nya bilen till mig. Önskar att alla miljökämpar kunde ta detta med i sina miljö tankar, de skulle kanske se helt annorlunda ut då.
Dock har jag svårt att inse hur en bil med ratten på vänster sida, kan vara värd långt mera än dubbelt så mycket som en med ratten sittande på höger sida. Jag menar en Volvo V70 som är vänsterstyrd är ju samma bil som en högerstyrd och borde därför hålla samma värde??!! Så är det inte varför jag själv för en fjärdedel av vad grannen gav för sin engelska supersportbil kan köra inte bara en likadan utan ytterligare två dylika bilar alla med ratten på höger sida. Alla med en ruskig massa hästkrafter, alla med skinnklädsel och trä så det drösar om det. Men som sagt ratten på fel sida.
För hur är det, rent tekniskt spelar det någon roll vilken sida i en bil ratten är placerad, höger eller vänster? Är det denna placering som avgör om bilen i fråga är en kvalitetsprodukt? Om så är fallet befinner sig kontinenter som Australien, Japan, Kina för att inte glömma Storbrittanien i stora kvalitets problem. Nja riktigt så är det nu inte, men visst är en bil med ratten på fel sida värd betydligt mindre än samma bilmärke med ratten till vänster.
Utvecklingen fortsatte, vi fick VHS-video, CD. Datorer osv. Nu byts de ut bit för bit. Ofta till produkter som ligger långt efter i kvalite jämfört med de gamla prylarna. Både ljudkvalite och tillverknings kvalitet. Snart är det dags att byta även det som är nytt idag.
Hade liksom för mig att likväl som man köper en bil som i första hand fortskaffningsmedel köper man ljudprylar för att lyssna på välljud. Idag är detta uppenbarligen inte längre ett faktum.

Visst finns det samlare av stereoprylar som ömt vårdar dem, det samma med gamla bilar oavsett vilken sida ratten är placerad. En soffgrupp i skinn från 60-talet skulle med all säkerhet kosta omkring 100 tusen om kunden krävde samma kvalitet som då när han köper nytt. Fann en bokhylla i mahogony på Kupan, troligen var denna en gång specialbeställd till något fancy kontor, kanske en advokatfirma för jag har själv aldrig sett en liknande. Hela hyllan i gediget trä och inte ett spån av faner eller spånskivor. Vet av erfarenhet att enbart trät i denna hylla skulle kosta omkring 10000,oo idag på en brädgård!

Så varför rata det gamla för en ny produkt om den gamla är bättre, vill jag fråga mig.
Jag slår mig därför ner i den klumpiga oxblodsfärgade skinnfåtöljen (Kupan) efter att ha lagt på en LP-skiva på den 30 år gamla skivspelaren. Låter musiken strömma ut smekande genom de stora välljudande högtalarna (Tradera) för att så lägga upp fötterna på mahogny bordet, sluta ögonen och njuta av ljudet från musiken. Inspelad som sig bör med hjälp av en flerkanalsbandspelare där inte en mäng pålägg kunna göras. Det är nästan som en live-inspelning. Här har ingen datortekniker varit framme och kopierat soloslingor så att allt låter 100% perfekt. Nej här och var på min LP-skiva kan man ibland urskilja att musikerna spelar fel.
kram alla goa och o-goa läsare o vänner