Nostalgi o Tragedi

Ja så var det dags igen för ett par rader nu i form av en flashback.

sommarvärmen är nära mördande, människor trängs i köer till allt från glasstånd till bajamajor. Filtar tycks täcka varenda gräsfläck så långt ögat når. De har samlats här ett par hundra tusen av dem, alla i hopp om att se sina idoler göra storverk. Skulle Ronnie lyckas vinna på hemmabana? Publiken ville så.... men shit happens. Niki Lauda vann! Så där stod de andra svenska förarna utan segertrofeer.

Platsen var Anderstorp i Småland, Sven Smookey Åsbergs racingdröm i form av Skandinaviens största racerbana. Affischer skrek ut Polar Caravan GrandPrix med en läcker tecknad Hesketh 308 i centrum. Bilen som kördes av Torsten Palm.

Torsten hade lyckats skaffa sponsorpengar från just Polar och för dessa hyrt styrning i Lord Hesketh´s 308. Samma bil som James Hunt körde. Så tanken från Torstens sida var att han slutligen skulle lyckas ta sig in i F1 circusen.

Första racet var Monacos Grand Prix där endast 26 förare fick starta. Hans kval körningar verkade dock inte räcka till. Andra racet var så i Anderstorp där han lyckades att krocka bilen innan han kom till start och kunde köra racet. Vad jag kunnat förstå fick han en 10-de plats i detta race.

Där i stekande sommarsol satt undertecknad som laddat med sprillans ny Bell & HOwell filmkamera och en väska full av filmer. Allt skulle dokumenteras på super 8 film. Hmm jösses vilken trist film det blir och trots många rullar tog de slut allt för fort.

Ungefär på samma sätt som Anderstorp som F1 bana.

Kul är i alla fall att nämnde Torsten Palm numera bilhandlare i Stockholm allt som oftast får beundrar brev från fans i hela världen. Här om dagen dök det upp bilder föreställande honom från en tjej/dam i Österike som inget hellre önskade än att han signerade bilderna. Ytterligare en i från Hong KOng ville också ha bilder och autografer. Så än lever de gamla gubbarna.

Tragedi/

Ja så var det dags igen för ett breakdown. Denna gång bestämde sig vår Daimler för att stanna i värsta rusningstrafik vid Ulvsunda. Vädret var jävligt, snö och kallt, trafiken var tät. Plöstligt stannade bil-faen bara utan minsta tendens till att vilja starta igen. Misstänkte först soppastopp varför besin i dunk inskaffades. Men äventyret slutade med att Roffes trogna bärjare kom och hämtade mig och bilen för transport till Lidingö o Kjelles bilverkstad där jag jobbar lite extra. Min förhoppning är nu självfallet att jag ska finna felet under morgondagen. Annars innebär det ju att jag blir ofrivilligt billös...

poff

att skriva

Så har det dykt upp en massa nya tankar. Troligen är det en verklighetsflykt till fornstora dagar, men ändå var det kanske bättre förr. Släktforksning verkar vara högsta mode, att finna sina rötter. I mitt fall känner jag dem hyggligt väl, i alla fall några generationer tillbaka på min fars sida. Min mors sida har jag inte utforskat troligen då min stora syster redan ombesörjt detta sedan en lång tid tillbaka.

Jag har dock alltid tyckt om att leka med ord, att skriva och berätta en bra story, en skröna har alltid varit trevligt. Detta var troligen anledningen till att jag för mer än ett år sedan började söka fakta om min egen far, min farfar, min farbror och deras liv som båtbyggare på västkusten och i farfars fall båtdesigner.

Jag är troligen inte ensam att på något sätt dra fördel av min fars, farfars kändisskap. Något som gett mig många trevliga kontakter och inte att förglömma segelturer. Mitt flanerande på bryggor i småbåtshamnar runt om i Europa har liksom bjudit på det. Som den gången på Bornholm då en Amigo 40 just lagt till vid bryggan. 6 / 7 delar av besättningen lämnade båten och kvar fanns den omkring 65 år gamla fadern som jag kom i samspråk med, vilket slutade med en trivsam segeltur på några timmar och ett par glas whisky som bonus. I den situationen var det trevligt att heta Arksund och i alla fall ha namnet gemensamt med min far som byggt båten. På liknande sätt har fick jag uppleva ett antal segelturer i Vindö-kryssare.

I ett försök att kartlägga min fars Amigo båtar gled jag självfallet över till min farfar Carl Andersson och hans övriga båtar. Där fanns Vindö-kryssare, Västbris och många fler. Båtar som han genom åren skapat.

När så mitt skrivande påbörjats med en form av historik över farfar, min far samt min farbror Karl-Erik kom förslag från ett par bekanta att jag skulle försöka skriva ner lite om de andra båtbyggarna på Orust. Med denna uppmaning har jag nu påbörjat ett projekt som troligen kommer ta sin runda tid i anspråk.

Tanken är i alla fall att jag skall skriva och berätta om de fritidsbåtar, båtbyggare och konstruktörer som levde på Västkusten. Detta då de tycks ha blivit negligerade i redan utgivna böcker. Böcker som nära nog enbart skildrar båtfolket på Ostkusten.

Redan i mina första research-timmar visar det sig ha producerats avsevärt fler fritidsbåtar på västkusten än på ostkusten. Ändå omnämns dessa båtvarv knappt i vårt lands historia om våra fritidsbåtar.

Ja nu ska jag göra ett försök att samla material kring dessa båtar, dess konstruktörer och de varv som byggt dem.

"En gång....."

"En gång var jag i Uddevalla! Där träffade jag en kille som ville bli Domare, och han blev dommare o dommare o domare!"

Nja i och för sig har jag ju varit i Uddevalla flera ggr genom livet. Nu senast för någon ynka timma sedan. En plötsligt akut anfall av hunger drabbade oss båda varför vi startade Daimlern och styrde snabbt till Henån i hopp om att "CHRISTERS" skulle ha öppet. Tji vad vi bedrog oss, stängt och svart som natten. Valet var sålunda att svälta eller köra till Uddevalla för att finna någon form av mat.

I 110-120 styrde vi så alla 12 cylindrarna till denna stad och fann det förhatliga McDonalds öppet, men se den lätte ville vi inte gå på. Nog borde det finnas ett mera svenskt alternativ öppet. Inne vid busscentralen fann vi vad vi sökte men dessförinnan hann vi bländas av ett stort antal bilar (troligen pimpade Volvo) som alla stod parkerade på rad med ljuset tänt strax intill grillköket.

Vi fick vår mat som verkligen smakade så som hamburgare alltid borde smaka, också på McD! Här var det fråga om nystekt burgare och färska grönsaker som smakade som de skulle.

Mätta och nöjda styrde vi hemåt och passerade ett antal pimpade Volvo och nån BMW, vars gigantiska hjul blänkte i vårt ljus.

Uppenbarligen vad jag kan förstå var detta en viktig del av Uddevallas nattliv en iskall förvinterkväll som denna. Såg dock inte några flickor, så killarna med sina pimpade Volvos o BMW fick nog nöja sig med att drömma om det sk täcka könet. Medan jag styrde vår Daimler V12 hemåt för att krypa till sängs med min underbara kvinna.

poff