torsdag 28 april 2011

Liselotts födelsedag


ja så sitter jag på vårt kära Söbben alldeles ensam vilket känns jättetrist, hon min Älskade skulle självfallet varit med här. Har varit här ett par veckor nu i hopp om att finna ett jobb samtidigt som båten måste göras klar för sjösättning och självfallet finns en del jobb med hus och trädgård.

Tillsammans med faster Mariann besöktes ännu en faster Nancy, varvid jag plötsligt har jobb ett par dagar med hennes gamla Mersa. Efter att ha stått still en evighet var det dags att få den att funka och se trevlig ut. Det belv en stor service och en polering av lacken. När den var färdig hade den verkligen fått ett lyft.

Ja så var det båten, som verkligen krävde en massa jobb. Efter att förra sommaren samlat på sig stora delar av Bohusläns undervatten fauna gällde det att skrapa ren skrovet under vattenlinjen och ge henne ny bottenfärg. >Det var ett j-la slit som tog hårt på ryggen men slutligen var det klart. Ett nytt fäste till utombordaren hade jag fått redan förra sommaren av alias Captain på RBJ och efter lite modifiering passade fästet perfekt i aktern på vår båt.


Hipp hurra, det är din födelsedag. Ja så fyllde min Älskade år idag och det enda jag kunde göra på detta avständ var att skicka kort, sms-a samt ringa och gratta. Av sina båda döttrar fick hon en god tre rätters middag serverad när hon kom hem från jobbet. I mitt fall får jag vänta till nästa helg innan jag fysiskt kan gratulera henne på hennes dag, så nu gäller det att planera detta evenmang på bästa sätt.



Solen skiner över Söbben och när ajg väl var färdig med båten för dagen tilltog arbete i trädgård och hus. En altan har börjat få lite färg och ett staket har blivit byggt som sedan, kanske redan i morgon skall målas i lämplig nyans. Det lär bli svart eller vitt (de färger som finns på lager bland alla våra färgburkar i källaren). Efter tips ska vi också se om det finns möjlighet att få Vägverket att förlänga bullerplanket mot vägen. Vi har bägge önskat att detta fanns, kanske inte i första hand för bullret skulle utan snarare för att hindra insyn i vår trädgård från passerande bilar. Men visst kan det vara en del oväsen när trafiken är som intensivast.



Under morgondagen ska så båten sjösättas vilket kanske kommer åtföljas av en segeltur till Rune & Elisabeth där hon ska likt förra sommaren ligga vid en boj på svaj.


söndag 3 april 2011

Vad är Fina gatan, vad är fint-exklusivt?



Ja så har våren försiktigt börjat knuffa undan vintern och dess trista mörker. Detta fenomen hör liksom till den del av världen som vi lever i. Fyra klart olika årstider. Nu var det inte detta som liksom fixerats i mina tankar, snarare vad som är fint och inte.

Ju dyrare prylar vi omger oss med ju finare är det. En svårtolkad målning i svart-vitt av Picasso (the Owl) anses vara ohyggligt mycket finare än en målning av Majlis Åhman. Även den i svart-vitt (båt). Prisskillnaden på dessa verk torde vara en kappsäck Miljoner.
Prylar och deras värde, hur fina de anses ställer sig ofta på kant. Dagens märkeshysteri har gjort att det är själva märket skapas först. För att sedan appliceras på produkterav skilda slag. De kallas nu märkes varor och anses vara finare än andra. Självfallet är just märkesnamnet en av de saker man först lägger märke till på produkten. Är därför tex ADIDAS finare, bättre produkt än dess konkurrenter med ett mindre lanserat namn. Många produkter lanseras under olika namn i olika prisklasser, men är trots detta näst intill identiska. (ex bilvärlden med VW, AUdi, POrsche, Skoda o SEAT.)(Porsche Cayenne är en VW som pimpats och prishöjts med 30%)

Fram till omk 1985 (känns ganska rätt så) fanns självfallet märkesnamn som fick klockor att ringa. Namn omgivna av en aura av extremt hög kvalitet, ett pris skyhögt över vad vi vanliga kunde klara av. Vi fick höra skrönor om hur Elvis köpte sidenskjortor för (på 60 talet) kostade över 1000,oo/st. Hur han använde dem en gång för att sedan slänga dem.

Då köpte man världens finaste herrskor från en enda tillverkare i Italien. Skinnet i dessa skor var mjukt som i en exklusiv damhandske. Ingen hade då sett en herrskjorta från David Shue i Hong Kong! Vem fan e det? Jo denne skräddare tillverkar än idag världens mest exklusiva herrskjortor (prisklass hygglig begagnad bil!).


Uppenbarligen finns det människor som har råd med dessa Märkesvaror, men de skyltar inte med sina märken. Deras logotypes är alltid dold och ofta svår att se.
De är exklusivare än så. Under en lång tid fick vi lära oss om Rolex klockor som varande top of the line. Gärna överfyllda med smågrus som höjde deras pris. Att det fanns avsevärt exklusivare märken visste vi knappast. Inte förrän in på vårt nuvarande århundrade började man höra om Breitling, TAG och många andra urtillverkare i detta segment. Självfallet finns det dock ännu exklusivare märken som enbart ett fåtal känner till.

Att bo på ett FINT ställe anses vara hög status och ge det samma. Till vissa delar kan jag i min enfald förstå detta.


Jag menar visst skulle det kännas exklusivt att bo i ett hus med strandtomt och havsutsikt i någon av våra vackra skärgårdar. Det må vara i Stockholms vackra skärgård eller längs västkusten. Med huspriser på allt från ett par mille till en hel kasse fylld med miljoner.
Vad jag dock inte kan förstå är det fina i ett bo i en förhållande vis liten lägenhet som kostar samma summa som de dyraste husen med havsutsikt.

I vår trappuppgång konkurrerar titlar med varandra, trapphuset är i och för sig smyckat med gamla fina takkronor och både trapphusen och den pyttelilla innergården hålls rena och fina. Tittar man på utsidan är det ett stort grått stenhus, med lite kosmetiska utsmyckningar vid fönster osv. Inget märkvärdigt och alla hus längs gatan ser nära nog likadana ut. Vi bor således i innerstan och kvarteret som sådant anses vara väldigt fint. Men varför? Är det för att en grädda av stadens sk elit bosatt sig just där, eller. Husen i sig själv om man inte räknar med takkronorna är inte märkvärdigare än ett hus av samma ålder placerat i stadens utkant eller till och med i en svensk småstad!

I det senare fallet kanske man har fördelen av närliggande grönområden, så icke inne i centrala staden.


Ute på gatan står elitens kalesher parkerade, Porsche Cayenne, Rang Rover Sport, Maserati, Ferrari, Jaguar, Volvo XC90 mfl. De står där och blänker på kapp för att utstråla att ägaren har smak, stil, pengar, makt och framför allt vet om detta.


Men samma exklusiva gata är ingen fröjd för ögat om man sänker blicken till asfaltsnivå. Nej då ser man samma skit och skräp ligga slängd som i avsevärt sämre statusmässiga kvarter. Detta kompenseras dock i viss mån av människorna som lever här. Oftast är de korrekt klädda och följer gärna modet, men en markant sak som jag lagt märke till är att samtliga tycks ha stora aktieposter i Kosmetika industrin. Var och en av dessa som man möter formligen stinker av parfymer av olika exklusiva märken. Har banne mig inte lagt märke till en enda under nu snart 2 år som luktat svett!

Uppebart är således att människor skall inte dofta människor, ja föressten traktens hundar parfyrmeras garanterat för att inte dofta hund!

Under gårdagens lilla promenad i grannskapet passerade vi en restaurang. En dylik på Östermalm innebär självfallet en exklusiv prisnivå. Men...... När jag så inser att en av de billigaste maträtter som serveras i vårt land, ofta på grund av brist på kapital köps blodkorv och blodpudding för att mätta tomma magar. Så icke på denna restaurang som visserligen ståtade med vita linnedukar, men hur i helsike kan de i detta FINA område servera blodpudding och hur i Helvete kan de ha mage att begära ett astronomiskt pris för denna simpla maträtt.



Halkar snabbt tillbaka till detta med bostäder och deras priser-värde. Att en lägenhet på Strandvägen i Sthlm lätt kan hamna i prisnivån 10-30 miljoner kronor är ett faktum, men vid resa norröver mellanlandade jag och min kära i ett litet samhälle. En gång centralort med allt vad det innebär av service. Skola, Kyrak, Affärer, Post o Bank samt vårdcentral. Under senare år har samhället avfolkats, servicen har flyttat och kvar finns ett hundratal hus av hög kvalitet som bara står där tomma. Hela samhället torde kunna köpas för under 10 miljoner kronor!

Kan detta samhälle bli nästa steg för de välbärjade att visa sin status. Med följande konversation som riktmärke:
-Goddag, var bor ni då?
-Jo vi tröttnade på lägenhet på Strandvägen och köpte en liten fastighet. Vi valde att köpa ett samhälle, på det viset kan vi vara ostörda och har plats för våra intressen. Sonen skall bygga en racerbana på 3 km där och i en av fabrikerna ska vi tillverka mobiltelefoner. Dock står det klart för mig att i "mitt eget" exklusiva samhälle kan jag inte kränga Blodpudding för 165 kronor!!

Kankse ska vi också sätta upp ett par trafikljus nu när vi ändå skall öppna lite olika butiker i samhället.