Landkrabbor på segeltur

Så var vi äntligen tillbaka vid vårt kära Söbben-Orust. Resan gick i ett huj utan avbrott för Örebropolisens eskapader. Med på släp fanns dessutom vår lilla "m/s ding-e" som nu skulle till sin nya hemmahamn.


Tidigt samma morgon hade Lise-Lotts föräldrar startat sin resa med samma mål från Arvidsjaur. Deras avsikt (i alla fall sa det detta) var att stanna och övernatta längs vägen. Vi hade dock enbart varit framme en knapp timma när de rullade in på gården med deras Volvo 740. En något enveten "Lappgubbe" Göran hade trots hjärtproblem och 76 år på nacken kört hela sträckan.

Med i bagaget på Volvon fanns en lillebror-lillasyster till vår "Ole" i form av en 3 hkr Johnson som trots 20-30 år på nacken var helt ny och endast provkörd för länge länge sedan. Göran trodde att vi skulle ha mer nytta av denna än han själv hade. Och visst kunde vi finna god nytta för motorn på någon liten båt.

EFter att ha fyllt 2-t olja och bensin i motorn skulle den självfallet startas. Redan vid första rycket startade den för att sedan sten-DÖ! Hur vi än slet och drog i snöret vägrade den att starta. Stiften var tvärsura och och....... När vi väl gav upp var avsikten att shoppa nya tändstift till den, då skulle den nog funka.

Under följande dagar gjordes några sightseeing turer runt vår vackra ö vilka föll i god jord. Så även LL´s föräldrars omdömme om vårt Söbben.

Självfallet hann vi även med en skrotresa där bla en hastighetsmätare till Volvon shoppades. Den som satt i bilen hade sagt upp kontraktet för dryga 14000 mil sedan. När så den påstått friskare enheten var motnerad fungerade den utmärkt vilket avspeglade sig i Görans ansikte som verkligen såg förnöjt ut.


En segeltur skulle vara trevligt hade Göran o Majlis sagt tidigare, också denna infriades. Jag styrde båten från trygga bojen till Orust Marin där sällskapet klev ombord. Det blåste omk 5 m/s men så snart vi kom ut på fjorden visade sig vindstyrkan vara det dubbla. Med ca 7 knops fart länsade vi norrut mot Nötesundsbron och Vindön.

Forna Nötesunds Varv/Vindö Marin har de senaste 30 åren antagit en ny skepnad, men det var här min farfar en gång satte pennan mot ritningsarket och ritade vår båt. Nu kunde vi segla under bron, blicka upp mot huset de bodde i även om den gamla varvsbyggnaden sedan länge är borta.

LL´s föräldrar hade tidigare nämnt att Majlis haft en släng av sjösjuka, denna gjorde sig dock inte påmind under vår seglats.

Efter att ha passerat bron bestämde vi oss för att vända tillbaka. Något som dock ställde till vissa problem. Nu var det fråga om motvind och från ingenstans hade ett flertal andra båtar dykt upp som alla skulle passera under bron. Åter togs "Ole" till hjälp men med seglen fortfarande hissade kämpade han mot taskiga odds. Hans 6 hkr hjälpe föga mot 10 m/s vindstyrka. Vid ett tillfälle fångade vinden seglen och gjorde vad den kunde för att vi skulle stöta på ett av brons kraftiga fundament. Detta löste sig dock även om det i stundens hetta kändes lite obekvämt. Med seglen nedtagna körde vi för motor i ca 2-3 knops fart vägen tillbaka.
Vi var så tillbaka vid Söbben efter en i övrigt fin segling.

Hemma igen efter tur till Uddevalla. Att försöka handla något så simpelt som tändstift på ett nu välkänt företag som "mekonomen" visade sig vara omöjligt. B9HS är för motornördar ett Volvo B18-20 tändstift som klarar lite emr värme. Självfallet borde då ett företag som ovan nämnt klara av att lagerhålla ett dylikt. Men tji fick jag, som med ens insåg att de istället för att hålla hyggliga lager i sina butiker lägger dessa pengar på i mina ögon extremt fånig reklam i TV.

Jag lovar därför högtidligt att avhålla mig från vidare besök hos denna företagskedja.

Det hela löstes genom att vi vände motorn upp och ned, tömde tanken och ny soppa tankades. Vad vi (jag) gjort för fel var att fylla 2-t olja före bensin i motorn. denna hade fyllt förgasaren och gjorde att motorn ej startade. Med ny bensin var allt ok!!!

Med denna framgång bakom mig var nästa steg att dra ned "m/s Ding-E" till Rune o Elisabeths brygga(där vår andra båt ligger för boj) och sjösätta. En liten båt har fördelen att den väger lite, hur skulle den gå med denna lilla motor? Det visade sig gå alldeles utmärkt, snart rusade den lilla sportbåten från tidigt 60-tal fram över fjärden med hjälp av ynka 3 hkr Johnson!!! Kändes som nära 10 knop!!!

Idag onsdag reste så LL´s föräldrar hem norröver igen, till alla jäkla MÖGG och fjäll, samt inte förglömma gubbar med färgglada luvor på huvet...Allt medan LL tog bussen till Gbg och jobb. Min del under denna dag blir istället att städa och försöka skapa lite ordning-oordning i allt.

Ytterligare en och en halv vecka ska vi njuta av vårt Paradis, sedan blir det att resa tillbaka till "fel sida" och vardagens allvar.

poff