Så var Julen äntligen över, kvar finns rester av all mat som inte hunnit förtäras i kylskåpet och kvar finns den förbannade snön som inte tycks vilja försvinna.

Men i övrigt var det trevligt att kunna vara tillsammans på Julafton. Ja vi var i och för sig bara - min sköna dam samt hennes två döttrar.

Vardagen tar vid och vi väntar nu på kommande helg. Nyårs afton skall firas på vårt älskade Söbben om vi nu kan ta oss dit trots alla varningar om kass väglag. Men det borde säkert fungera, det är ju trots allt bara 50 mil till Orust.

Efter att vårt hem varit en riktig "KATT-astrof" verkar vi ha funnit nya mattar/hussar till de flesta av våra kattungar. Något som kommer innebära att vi slipper höra små tassar galopperande i högsta fart, slipper se två missar klättra i växterna ja allt det där som hör till när man har en skock kattungar som belägrar bostaden.

Bollen ska flytta ett par våningar ned i vårt hus, medan de andra flyttar lite längre bort i staden.

Mid vinternattens köld är svår-........ (ja rena helvetet!)

men med lite tur är våren snart här.

Till dess önskar VI er läsare en God Fortsättning.

"GOD JUL"

Kalendern talar sitt tydliga språk och avslöjar att det är den 22 December, en titt ut genom fönstret visar på ett av mina stora hatobjekt-snö. Något som får mig att längta efter den sk växthuseffekten. Den tycks ha blivit nedröstad, men effekten av det borde varit att Miljöpartiet återgick till att vara ett microparti med högtalare har uteblivit.

Gårdagen avslöjade att det band jag hade fram till för omkring 10 år sedans Bassist nu misstänks för ytterligare mord i Malmö. Något som självfallet gör mig både bestört och förbannad. Misstänker att han kommer försörjas av våra skatter under många år framöver.

Året som gått har bjudit på fler överasskningar av det positiva slaget. Med våren kom sjösättning av vår segelbåt och första resan till vårt Söbben. Nu passade gubben på att fylla 60 och fick fölsepresent i form av en Burns Gitarr!

Dags så för vår seglats via Göta Kanal till vår båts nya hemmahamn. På svaj vid boj vid Söbben Orust. Underbara dagar/nätter som kantades av en mängd fantastiska naturuppleveleser och missöden.

Sommaren på Orust var självfallet fantastisk med gräsklippning, bad och bara såå skönt. Även om min kära Lise-Lott och undertecknad hoppats på i alla fall någon enstaka vecka på tu man hand, denna förhoppning gick dock i sank när döttrar som sagt att det skulle vara såå trist och därmed inte skulle vistas hos oss, snabbt ändrade sig och istället delade vår sommar i paradiset. LL´s föräldrar reste från Norr och kom på besök vilket innebar att de för första gången fick prova på segling.

Efter en fin sommar där "Doris" och "Maja från Malö" passade på att dejta någon grannpojke kom så produkten i form av att "D" fick en kattunge och "Maja" fick fyra sötingar. Huset fullt av katter med andra ord. För oss gäller det nu att kunna finna nya mattar-hussar till dessa kissar.

Det har med andra ord varit ett underbart 2010 för oss vilket gör att vi självfallet hoppas på ett minst lika fint 2011.

GOD JUL önskar vi därför till alla våra läsare.

"Ljuva 60-tal ??!!"

Dags för ännu ett paket med ordsvammel. Back to the Sixtie´s med andra ord. Det var ju då allt hände.

En dag hördes grannens lillpöjk sjunga-rabbla en ramsa som lydde "sjlavsjo jä jä" några dagar senare kunde den översättas med She loves You. The Beatles dök upp på scenen med långt hår och slog igenom över nära nog en natt. De bombade etablissemanget med sitt utseende, sin musik och de skrönor som skapades kring bandet.

/Paul-Höfner, George-Gretsch, Ringo-Ludvig, Joh- Rickenbacker/

Snart fanns ett etter värre band på scenen, ett helt lass med långhåriga skräniga stenar. De båda banden tog kommandot över pop-rock scenen vilket sved retligt illa i landet over there. De utmanade etablissemanget på ett sätt som ingen annan artist tidigare gjort, inte ens Elvis var så vågad och framför allt han höll oftast käften och vågade sällan uttrycka vad han verkligen tyckte.

/Bill-Framus, Brian-VOX, Keith-Gibson/

Trots att USA´s ungdomar redan hade en form av Masters degree i fenomenet "Neckin n Petting" (finessen med stora bilars baksäten) var detta fenomen inget som deras föräldra generation tycktes känna till. Nej nu gällde det att slå tillbaka mot dessa långhåriga dekadenta artister som tycktes attrahera deras ungdomar. Vad göra?

Kloka hjärnor slog sig samman och snart hölls en audition inför vad som skulle bli motvapnet. Efter att ha testat tusentals lagom långhåriga men i övrigt 100% rumsrena rättroende vita unga män var man klar. Med hjälp av manusförfattare, låtskrivar och designers skapades bandet som till och med lyckades ta sig till Europas topplistor.

Åter Gretsch o Gibson i händerna på the Monkees

"Im a beliver - Hey hey with the Monkees" slog liksom den skapade TV-serien. En känd amerikansk bilbyggare byggde en custombil av en Pontiac Le Mans, allt för att lansera bandet och den populära TV-serien.

Monkee-Mobile

TV-mediet visade sig funka utmärkt, bandet hamnade på hit-listor i hela världen och fick turnera. Ett problem med detta var dock att ingen av de rara killarna kunde spela! Bakom ett obligatoriskt draperi på scenen fanns alltid ett backup band som spelade alla musik!

Fiolbas nytillverkning

Kanske var det TV´s intrång på musikmarknaden som gjorde att nu också tillverkare av musikinstrument insåg att de skulle produktplacera. När Beatles drog igång köpte de instrumenten de hade råd med. Snart skulle de dock få dessa gratis. Paul Mc Cartney blev synomnym med Höfners fiolbas och gjorde att detta företag sålde guror som smör smälter i solsken. Att Höfners gitarrer var ytterst prisvärda hjälpte till. George Harrison spelade på en Gretsch 6122 med samma resultat för till verkaren i USA. Ringo Starr med trummor från Ludvig gjorde att ALLA wanna bee trummisar ville ha just sådana.

VOX Phantom o Teardrop

Hos Rolling Stones återfanns Framus, Harmony och dessutom VOX gitarrer. Dessa kopplades till Marchalls förstärkare medan Beatles ville ha VOX.

Inför VOX lansering på Världsmarknaden byggde företaget så en VOX-mobile. Denna baserades på en Ford Mustang och hade en 1000 watt förstärkare!! Gigantist under denna tid. Massor av högtalare, plug in för gitarrer och mikrofoner samt en nykonstruerad VOX-orgel i bakdelen av bilen.

VOX-mobile

Whooow var säkert alla ungdomars kommentar till denna makalösa bil, som sade klara 170 mph! Hmmm kan diskuteras.

Idag är produktplacering en självklarhet, i artistlivet har de flesta kändisar gratis musikinstrument, gratis bilar mm. Att som Volkswagen skapa en Golf- Brian May edition känns coolt.

The Monkees var kanske ett av de första sk pojkbanden i Världen och jag misstänker att de knappt existerar idag. Men många av de band som var stora på 60-talet finns ännu och gör sina inhopp på scenen då och då.

Shadows o Burns gitarrer

Cliff Richards kompband the Shadows spelar än idag för utsålda hus. Bandet var intimt förknippat med Burns gitarrer även om Hank B Marvin också ofta spelade på en Fender Stratocaster i fiestarött.

Att idag finna produktplacering i film och tv är vanligt, men det förekommer också att två företag samarbetar i en produkt. Gitarrtillverkaren Gibson tog sålunda en Les Paul gitarr och döpte den till Playboy edition. Tydligt var att de båda företagen ville utnyttja varandra. hmm.

Något som dock förvånar mig en smula är att gitarrtillverkaren Fender i USA med modeller som Telecaster, Stratocaster, Jazzmaster och JAGUAR använde en Stratocaster för lansering tillsammans med bilföretaget Jaguar.????.

Fender Jaguar

Fender Stratocaster Jaguar Edition

Ja nu verkade det som om jag spånade ut i perferin totalt, det som började med 60-talet rusade in i modern tid med en blinkning. Allt nog vi förförs av reklamen oavsett den är avsiktlig eller den döljs av ett rockband. Trots detta hoppas jag att ingen inbillar sig att han kommer kunna spela gitarr som Eric Clapton bara för att han lagt en föremögenhet på en EC Strata.

Back to the 60-ies. När det så äntligen var dags för the Beatles att spela i vårt land var lyckan total. Jag infann mig tillsammans med tusentals andra ungdomar för att se och höra dem. Det senare var dock stört omöjligt då bandet inte hördes trots sina för tiden gigantiska förstärkare från VOX.

På scenen fanns en sånganläggning (numera PA) från VOX på 2 x 100 watt. Pauls basförstärkare var en VOX på 100 watt, och både George och John spelade genom varsin VOX AC50! Totalt uteffekt således 400 watt till tusentals skrikandes öron....

resume/

vid mitt eget bands sista framträdande hade vi samma utrustning som kopplades via mikrofoner till ett sk PA på 6000 watt. Allt detta för att vi skulle höras bland omkring 200 lyssnare!

"PBP-on stage"

what a wonderful... alt what a mad world

Ja så var man ledig hela eftermiddagen, satt och glodde på forntidens storhetsdrömmar i form av bilder på mitt gamla band. Självfallet kommer jag ihåg alla bandets medlemmar, jag kan berätta massor om dem, vilka duktiga musikanter de var osv, men va fan hette dom? Mao ett inslag av Alzheimers light eller liknande. Vissa är så enkelt att komma ihåg namnet på medan andra är ett blankt NADA!

För att råda bot på denna åkomma tar jag fan i hågen och slår en signal till "paddington" bandets leadvocalist på den tid det begav sig. Eftersom hon säkert är 100 år yngre än undertecknad misstänkte jag att hon hade minnet i behåll.

"PBP" on stage

Men int fan hade hon det, i alla fall inte helt och fullt. Vissa kom hon ihåg och speciellt den bassist som vi övertalade att spela med bandet på en spelning i Malmö

Men hur var det nu/ Han dök upp från tomma intet eller något annat sätt. -Har du lust att spela bas för oss, vi har en spelning om 14 dagar?

-Tja jag vet inteär ni bra, vad ska vi spela? Låtarna presenterades för honom och troligen tyckte han de var simpla men ok han hängde på så långt eftersom han inte hade nåt annat vettigt för sig.

Så samlades vi i vår replokal, ett garage inne på gården bredvid välkända Roastinga House studio. I en lägenhet med ingång från gården bodde en riktig Rock-snubbe Johnny Andersen som lirade CCR stukade egna låtar. Även han fanns med vid ett par tillfällen i bandet, men blev senare stor på att köra taxi i Calcutta.

Allt nog den gode bassisten var en smula annorlunda. Dels byggde han sina basar själv, dels ansåg han med viss rätt att han var förbannat bra!! Så ego fattades knappast.

Ju närmare vi kom speldatum, ju mer med på noterna var vår inlånade bassist. Han var däremot till synes en smula tänd på faktumet att bandet hade tre tjejer som sjöng!! Troligen var det dessa som gjorde att han stannade.

Så kom då spelkvällen på Club Eter i Malmö, där han redan efter första låten glad säger att han gärna spelar med bandet också i fortsättninge. Han hade nämligen fått span på en tjej som han verkade gilla......

Bandet upplöstes senare och vår bassist for ut på andra gig, eller nåt. Jag hörde av honom ett par gånger men sedan tog det slut. Så gjorde flera av de andra i bandet också förutom undantaget Jeanette som jag kom att höra av någon gång varje år.

Vår inlånade bassist-Peter M

Det var ju henne jag ringde till i början av denna blogg och det var också hon som kom med både svar på vad vår tillfällige bassist hette och hans vidare väg mot kändisskap.

-Ja men har du inte hört, det är ju han som sitter inne nu och kanske döms för mord!!!!!Det har ju stått i tidningarna och överallt!

Hans namn är nu vida känt, även utanför musikerbranchen. Men nu inte längre som jävligt duktig bassist, utan som en våldsman av det värsta slaget.

Oavsett de brott han eventuellt kommer dömmas för var han just det han sa sig vara -

En Jävligt Duktig Bassist.

musik i vinterkylan

Internet bjuder på en mängd underliga lösningar och finesser, med en massa musik i huvudet kan nätet och dess communitys funka som förmedlare av låtar. Speciellt riktas detta till de som vill lansera sin egen musik, men det funkar också för avdankade wannabee´s som undertecknad. Med hjälp av "vi musiker" hittade jag möjligheten att lägga ut gamla inspelningar som jag gjort både med mitt tidigare band PBP och ensam med en multitrack bandare. Att använda datorn som studiomaskin har dock aldrig fallit mig i smaken varför ljudkvaliten på inspelningar lämnar en del att önska.

Denna vintriga dag görs dock mitt första försök att koppla samman min blogg, så att mina låtar kan spelas för er läsare. Här kommer den första av dem:

"Picasso"

lyrics by Jeanette M, music by Johnny A. Inspelad på Cafe Dare i Malmö på 90-talet.

http://www.vimusiker.se/media.php?id=3968

med lite tur funkar den.

Dags igen

Ja så var det dags att damma av "gamm-bilen" igen. Nja så gammal e den nu inte i mina ögon. Den e ju knappa 20 år! Men efter att först ha fått vila en tid utanför John o Tanjas hus på landet togs den till Ulvsunda där den parkerades i förhoppning att inte få några böter på den.

När nu vår rara V12a tog ut snabb semester var valet klart. Den gamle måste åter träda i tjänst. Sagt och gjort, ett batteri inskaffades och efter 7 sorger och 8 bedrövelser (med andra ord en del transport med kommunala färdmedel) kunde Jaggan rullas in i verkstaden för byte till mer vintermässiga däck.

Detta var snabbt gjort, dock trilskas fortfarande elektroniken till växellådan vilket bekymrar en smula. Allt nog visar sig bilen i övrigt vara just så som man förväntar sig av en Jagga.

Bekväm, snabb, vägsäker förutom att den i mina ögon ju dessutom tillhör en av marknadens snyggaste bilar trots sin ålder.

Ja så var det vinter igen,detta satans vita elände som borde kunna försvinna snabbt med hjälp av deleteknappen på datorn, men så är trist nog inte fallet. Istället har jag och andra att stå ut med snö och halka i massor. Det senare tycks dock inte det minsta påverka en majoritet av 08-orna som precis som vanligt går rakt ut i gatan.

"JAG HAR FÖRETRÄDE-JAG KAN-SKALL DÄRFÖR GÅ ÖVER GATAN HÄR OCH NU" och det gör de förbannade öken. Allt i tron att de är osårbara likt Stålmannen. Jag skulle kunna berätta för dem att de inte har en chans emot en bil som inte kan stanna, trots att föraren villdet och gör vad han kan för att stoppa bileländet. Poff kan bara sluta på ett sätt.

08-an blir påkörd och kanske mister livet. Bilföraren får sota för 08-ans illusion om Stålmannen med både förlust av körkort och kanske fängelse samt inte att förglömma vetskapen av att ha kört ihjäl en sk människa som kunde levt om den bara glömt stålmannen kostymen hemma.

poff

Nostalgi o Tragedi

Ja så var det dags igen för ett par rader nu i form av en flashback.

sommarvärmen är nära mördande, människor trängs i köer till allt från glasstånd till bajamajor. Filtar tycks täcka varenda gräsfläck så långt ögat når. De har samlats här ett par hundra tusen av dem, alla i hopp om att se sina idoler göra storverk. Skulle Ronnie lyckas vinna på hemmabana? Publiken ville så.... men shit happens. Niki Lauda vann! Så där stod de andra svenska förarna utan segertrofeer.

Platsen var Anderstorp i Småland, Sven Smookey Åsbergs racingdröm i form av Skandinaviens största racerbana. Affischer skrek ut Polar Caravan GrandPrix med en läcker tecknad Hesketh 308 i centrum. Bilen som kördes av Torsten Palm.

Torsten hade lyckats skaffa sponsorpengar från just Polar och för dessa hyrt styrning i Lord Hesketh´s 308. Samma bil som James Hunt körde. Så tanken från Torstens sida var att han slutligen skulle lyckas ta sig in i F1 circusen.

Första racet var Monacos Grand Prix där endast 26 förare fick starta. Hans kval körningar verkade dock inte räcka till. Andra racet var så i Anderstorp där han lyckades att krocka bilen innan han kom till start och kunde köra racet. Vad jag kunnat förstå fick han en 10-de plats i detta race.

Där i stekande sommarsol satt undertecknad som laddat med sprillans ny Bell & HOwell filmkamera och en väska full av filmer. Allt skulle dokumenteras på super 8 film. Hmm jösses vilken trist film det blir och trots många rullar tog de slut allt för fort.

Ungefär på samma sätt som Anderstorp som F1 bana.

Kul är i alla fall att nämnde Torsten Palm numera bilhandlare i Stockholm allt som oftast får beundrar brev från fans i hela världen. Här om dagen dök det upp bilder föreställande honom från en tjej/dam i Österike som inget hellre önskade än att han signerade bilderna. Ytterligare en i från Hong KOng ville också ha bilder och autografer. Så än lever de gamla gubbarna.

Tragedi/

Ja så var det dags igen för ett breakdown. Denna gång bestämde sig vår Daimler för att stanna i värsta rusningstrafik vid Ulvsunda. Vädret var jävligt, snö och kallt, trafiken var tät. Plöstligt stannade bil-faen bara utan minsta tendens till att vilja starta igen. Misstänkte först soppastopp varför besin i dunk inskaffades. Men äventyret slutade med att Roffes trogna bärjare kom och hämtade mig och bilen för transport till Lidingö o Kjelles bilverkstad där jag jobbar lite extra. Min förhoppning är nu självfallet att jag ska finna felet under morgondagen. Annars innebär det ju att jag blir ofrivilligt billös...

poff

att skriva

Så har det dykt upp en massa nya tankar. Troligen är det en verklighetsflykt till fornstora dagar, men ändå var det kanske bättre förr. Släktforksning verkar vara högsta mode, att finna sina rötter. I mitt fall känner jag dem hyggligt väl, i alla fall några generationer tillbaka på min fars sida. Min mors sida har jag inte utforskat troligen då min stora syster redan ombesörjt detta sedan en lång tid tillbaka.

Jag har dock alltid tyckt om att leka med ord, att skriva och berätta en bra story, en skröna har alltid varit trevligt. Detta var troligen anledningen till att jag för mer än ett år sedan började söka fakta om min egen far, min farfar, min farbror och deras liv som båtbyggare på västkusten och i farfars fall båtdesigner.

Jag är troligen inte ensam att på något sätt dra fördel av min fars, farfars kändisskap. Något som gett mig många trevliga kontakter och inte att förglömma segelturer. Mitt flanerande på bryggor i småbåtshamnar runt om i Europa har liksom bjudit på det. Som den gången på Bornholm då en Amigo 40 just lagt till vid bryggan. 6 / 7 delar av besättningen lämnade båten och kvar fanns den omkring 65 år gamla fadern som jag kom i samspråk med, vilket slutade med en trivsam segeltur på några timmar och ett par glas whisky som bonus. I den situationen var det trevligt att heta Arksund och i alla fall ha namnet gemensamt med min far som byggt båten. På liknande sätt har fick jag uppleva ett antal segelturer i Vindö-kryssare.

I ett försök att kartlägga min fars Amigo båtar gled jag självfallet över till min farfar Carl Andersson och hans övriga båtar. Där fanns Vindö-kryssare, Västbris och många fler. Båtar som han genom åren skapat.

När så mitt skrivande påbörjats med en form av historik över farfar, min far samt min farbror Karl-Erik kom förslag från ett par bekanta att jag skulle försöka skriva ner lite om de andra båtbyggarna på Orust. Med denna uppmaning har jag nu påbörjat ett projekt som troligen kommer ta sin runda tid i anspråk.

Tanken är i alla fall att jag skall skriva och berätta om de fritidsbåtar, båtbyggare och konstruktörer som levde på Västkusten. Detta då de tycks ha blivit negligerade i redan utgivna böcker. Böcker som nära nog enbart skildrar båtfolket på Ostkusten.

Redan i mina första research-timmar visar det sig ha producerats avsevärt fler fritidsbåtar på västkusten än på ostkusten. Ändå omnämns dessa båtvarv knappt i vårt lands historia om våra fritidsbåtar.

Ja nu ska jag göra ett försök att samla material kring dessa båtar, dess konstruktörer och de varv som byggt dem.

"En gång....."

"En gång var jag i Uddevalla! Där träffade jag en kille som ville bli Domare, och han blev dommare o dommare o domare!"

Nja i och för sig har jag ju varit i Uddevalla flera ggr genom livet. Nu senast för någon ynka timma sedan. En plötsligt akut anfall av hunger drabbade oss båda varför vi startade Daimlern och styrde snabbt till Henån i hopp om att "CHRISTERS" skulle ha öppet. Tji vad vi bedrog oss, stängt och svart som natten. Valet var sålunda att svälta eller köra till Uddevalla för att finna någon form av mat.

I 110-120 styrde vi så alla 12 cylindrarna till denna stad och fann det förhatliga McDonalds öppet, men se den lätte ville vi inte gå på. Nog borde det finnas ett mera svenskt alternativ öppet. Inne vid busscentralen fann vi vad vi sökte men dessförinnan hann vi bländas av ett stort antal bilar (troligen pimpade Volvo) som alla stod parkerade på rad med ljuset tänt strax intill grillköket.

Vi fick vår mat som verkligen smakade så som hamburgare alltid borde smaka, också på McD! Här var det fråga om nystekt burgare och färska grönsaker som smakade som de skulle.

Mätta och nöjda styrde vi hemåt och passerade ett antal pimpade Volvo och nån BMW, vars gigantiska hjul blänkte i vårt ljus.

Uppenbarligen vad jag kan förstå var detta en viktig del av Uddevallas nattliv en iskall förvinterkväll som denna. Såg dock inte några flickor, så killarna med sina pimpade Volvos o BMW fick nog nöja sig med att drömma om det sk täcka könet. Medan jag styrde vår Daimler V12 hemåt för att krypa till sängs med min underbara kvinna.

poff

"Funderingar kring bilmärken"

Ett sms-pip i min mobiltelefon avslöjade att Aftonbladet återigen hade sin motorbilaga i butikerna. Snabbt som synden inhandlades denna och här kunde jag läsa ett långt och mycket intressant repotage från Aston Martin i England. Det vattnades i munnen på mig, "JAG VILL HA" skrek inom mig. Varje gång jag ser en vagn av detta anrika märke dras jag till den som en fluga mot en sockerbit. Snabbt upp med kameran, klick, klick, klick!

När vände du dig senast om, pekande beundrande en Volvo, SAAB, BMW, Toyota, VW, Ford? Vad finns det hos ett bilmärke som gör att bilentusiaster försvinner in i ett rosa moln.

Min tes är att detta har att göra med historia! Den bilhistoria som följer ett speciellt märke. Det gäller samtidigt för densamma tillverkare att själv inte glömma bort sina anor, att helt enkelt göra vad de kan för att bygga in historien i de nya modellerna.

Jag frågar mig själv ofta: Kan en biltillverkare idag skapa en hysteri som drabbar entusiaster? Kan en tillverkare känd för sina "folkbilar" skapa en supersportvagn/superlyxbil och på detta sätt skapa en gloria kring sitt märkesnamn. För egen räkning anser jag att detta är näst intill omöjligt och förekommer enbart i mycket få fall.

Mig veterligen har det nog bara skett i ett markant fall.
BMW motorcykeltillverkaren som satte först ett extra hjul sedan två på sina skapelser tillhör nog dem. BMW ISetta fick först en kaross med plats för 3 1/2 o 3 hjul för att sedan växa till sig. Snart kom /

Läste härom dagen en artikel i Aftonbladet Motor om anrika Aston Martin. Vad är det som gör att ett bilmärke får den där glorian kring sitt namn. Hur bar de sig åt in the good old days? Hur förknippas olika märken med sina modeller? I min tankesfär blir det ohyggligt tillstrasslat den saken är klar. Vad som är en dussinbil i vårt land kan mycket väl uppfattas som ett mycket exklusivt märke i ett grannland och vise versa.

Kan en biltillverkare bättra på sin dussin image? Ja uppenbarligen är det så men jag tror att trots detta spelar historien in i vesäntliga delar. Därför följer här en liten märkesförklaring med snabbhistorik:700 bilarna som var söta små familjebilar med mc-motor. Deras tidiga försök att tillverka lyxbilar var dock troligen en flopp även om flera av dem renoverats och därmed överlevt. Där är och förblir sällsynta. Dagens BMW har enbart märket gemensamt med dessa fabrikens tidiga skapelser att göra. De har därför kanske lyckats skapa den där eftertraktade glorian kring sitt märkesnamn, eller?
Vänder du dig om av hänförelse när det ser en BMW komma rullande?

Volvo, känd idag för sina olika PV & Amazon modeller. Volvo är en kvalitetsvagn, Volvos värde varar myntades. Man byggde bilar för "Folket". Under tidigt 60-tal lanserade man så en sportvagn efter engelsk förebild. Standarddelar från de andra modellerna instoppade i ett sportigt skal, dock fortfarande en bil för folket. Dagens Volvo delar namnet med de tidigare bilarna men numera kan man knappast kalla dem bilar för folket även om Svensson tycks sälja sin själ till satan för att kunna äga en dylik.
Vänder du dig om i hänförelse när en Volvo kommer rullande?

SAAB, flygplanstillverkaren som slog sig på att tillverka strömlinjeformade småbilar med 2-takts motorer. Gjorde sig kända som utmärkta rallybilar i sin klass. Även dessa bilar förändrades och deras folkbilar blev allt mera avancerade och lyxiga, borta var stämpeln som rallybilar.
Vänder du dig om i hänförelse när en SAAB kommer rullande?

VW. Ferdinand Porsches genialiska folkvagn liknar föga dagens bilar från samma koncern. Försök från fabrikens sida att tillverka en sportbil, en lyxbil har hittills misslyckats kapitalt. Vem fanken vill köra omkring i en superlyxbil med namnet VW? Detta trots att motorjournalister snabbt kom underfund med att VW Phaeton troligen var världens i särklass bästa lyxbil när denna lanserades. VW-Porsche i sina olika former har blivit en katastrof.
Historien kring enbart dessa tre märken är kanske inget tillverkarna vill framhäva i våra dagar. Deras historia grundar sig på tillverkning av bilar för folket.
Vänder du dig om i hänförelse när en VW kommer rullande?

Porsche, med sina folkabserade sportbilar var sportbilar för folket, billiga och enkla att äga. Boxermotorn i bagaget gjorde dess väghållning en smula nervös, men bilen hängde med kanske på grund av att konkurrenterna under denna tid inte hade allt för mycket att bjuda på. DAgens Porschebilar kan nog liknas vid en exklusiv, högkvalitativ leksak för det rika folket. Underligt nog är den trots sitt pris även en riktig dussinbil. Stockholms innerstad formligen myllrar dessa Porschebilar. På racerbanorna har märket skapat sig ett namn som de är väl värda.

Mercedes Benz, här pratar vi om Tysklands lyxbilstillverkare som lyckats med en rockard. Från att ha tillverkat det yppersta bland lyx o sportbilar tycks de idag göra allt för att sudda bort sin historia. De vill helt enkelt sälja fler bilar. Är detr nu inte den nya AMG-SLS som passerar dig på gatan lär du knappast bry dig över märkets övriga produkter.

Jaguar trampade i klaveret ordentligt men verkar ha tagit sig ur det. Med X-type var de på väg i samma riktning som MB, masstillverkning av någon form av folkbilar. Lyckligt nog för märket fick det behålla sin gloria. Visst ska det erkännas att märket på intet sätt kan förknippas med samma kvalitet som MB, nej långt därifrån. Men på något sätt har märkets historia levt kvar. Märket har sin köpkrets som med stor säkerhet aldrig ens sneglat åt någon av konkurrenterna.
Vänder du dig om i hänförelse när en Jagga rullar förbi?

Lexus, vad fanken är detta? En pimpad Toyota!! Ja med stor säkerhet insåg Toyotas direktörer att de med detta märkesnamn aldrig skulle skunna slå sig in i toppen av lyxbilarna. Resultatet ett helt nytt märke som de nu gör att allt för att kunna placera en gloria kring. Om detta kommer att lyckas står att läsa i stjärnorna. För mig personligen kommer det att misslyckas fatalat på samma sätt som för Nissans, Mazdas Hondas försök att göra samma grej.

VW tillverkade för ett par år sedan en vagn med namnet Phaeton. Bilen utsågs av en enig världspress till världens bästa lyxbil! Men det var uppenbarligen få höginkomstagare som ville ha en superlyxbil av märket VW!

Åter till Aston Martin som med sin modell "Ulster" myntade begreppet: A fast car make 0-100 and stops, all in 16 seconds. Fritt översatt 0-160 kmt o stopp på 16 sekunder! Hur många av dagens bilar klarar detta? Då gjorde deras Ulster detta med bravur, ett mindre mirakel med tanke på dåtidens trumbromsar och avsaknad av ABS. Märket har aldrig tillverkat världens snabbast sportbilar, inte heller de bästa. Dock har de alltid rankats som ett av de mest exklusiva märken som funnits. Märket har en historia som fortsätter fylld med segrar på racerbanor, design toppar, tekniska innovationer framtagna med engelsk hemslöjd.
Nog fanken vänder jag mig om när en Aston kommer rullande.

Samtidigt måste erkännas att min egen topplista på bilar inkluderar snart sagt alla tillverkare. Någon gång då och då lyckas en tillverkar att ta fram en fantastisk bil. Här följer några av mina favisar.

VW 1200/ i mina ögon världens bästa bil. enkel i allt samt möjlig att reparera i alla jordens hörn.
Ford Cortina GT/60-talets optimala pojkracer, looks, prestanda.
Citroen CX/troligen en av världens mest bekväma vagnar, dessutom föregångare till de flesta av dagens designer på bilar.
BMC 1275/ Alec Issigonis pojkracer med nästan ingen plats alls, dock förbjudet kul.
Opel Kadett Ralley Kupe/ Opels svar på Cortinan, snyggare, snabbare?
Volvo P1800/Volvos folksportbil, snygg och enkel att äga.
MGA o B/ samma som ovan med från England, troliga orginalet till P1800 o dagens biliga sportbilar.
Borgward Isabella Coupe/ bara skitsnygg
Ford Mustang/ första US bilen byggd så den också passar i Europa. Hade banne mig allt.
Chevrolet Camaro/kopian från GM åp Mustangen.
Fiat 500(nya)/ retrotrendens kanske mest lyckade skapelse. så söööööööööt
Fiat 124 coupe/ sportkupe som rostade bort medan man körde den, men ack så snygg och trevlig.För den som inte hade råd med ursnygga Alfa Romeo 1750GTV
Fiat 2300/ Fiats försök att göra en lyxsportbil, snygg men men,,,rost
BMW 3,0 CS/ snyggt lokomotiv med prestanda
MB 280 SE Coupe/ snygg som synden och elegant
Land Rover/ orginalet till alla 4-wd.
Mercury Cougar/pimpad Ford Mustang där det mesta var bättre.
Jaguar E-type/ första bilen där du kunde köra 245 kmt om det nu fanns vägar
Ferrari Dino/ snygg snabb mini Ferrari
Bentley/ gentlemans sportscar som dock hade formen av ett större lokomotiv, vann ddock Le Mans en gång i tiden.
Peugeot coupe(moderna)/ kommer de att överleva, hålla, snygga är de dock.

orkar inte fortsätta med mitt bil ord snurrande, tack o hej

"Ett Bröllop och ingen Begravning"

Det var med en tår i ögonen som jag överlät nycklarna till vår Cortina till nye ägaren som stolt slog sej ned bakom träratten och styrde iväg med fyndet. Alltnog hoppas jag att han får glädje av den fina bilen.

Hinner inte merän komma hem förrän drömbilen (om än i en fruktansvärd nyans) återfinns parkerad (inte en säkerhetsvakt synlig) på vår gata. Varje gång jag ser en vagn av detta märke skriker min "Jag bara VILL HA!" röst inom mig. En dröm som var nog så nära att uppfyllas en gång på stenåldern men nu får förbli en vacker dröm.

Aston Martin Vaquise Vantage

Nej skit i Aston Martin, när det finns liknande spisar till lägre pris. Dock kanske inte motorn på bilden som är en av mycket få äkta Daimler Double Six från 40-talet. 12 cylindrar och en volym på dryga 10 liter.

Två VACKRA damer, min vackra Lise-Lott o vår Daimler Double Six som numera verkar fungera!!!! De ni.... På bilden nyss anländ till något så kul som ett bröllop och inte vilket som helst.

Flirta lite med John var min kommentar till Tanja för några år sen, hon tog mig på orden och så gick det som det gick.

I lördags tillsammans med inbjudna vänner o släkt blev de tu till ETT!

HURRA!!!!!

Inte ens MÖGG stora som elefanter kunde avskräcka brudparet och gästerna. Ett mycket trevligt annorlunda bröllop blev det den saken e klar.

Det belv söndag och med den en liten bilutflykt med stopp för fika vid Riddarfjärden där en otrolig träbåtsregatta ägde rum. Att få se alla dessa vackra segelbåtar med fyllda segel var en trivsam söndagsupplevelse. Som självfallet fick oss att längta efter vår egen båt.

Back to Vardagen och på återseende.

Landkrabbor på segeltur

Så var vi äntligen tillbaka vid vårt kära Söbben-Orust. Resan gick i ett huj utan avbrott för Örebropolisens eskapader. Med på släp fanns dessutom vår lilla "m/s ding-e" som nu skulle till sin nya hemmahamn.


Tidigt samma morgon hade Lise-Lotts föräldrar startat sin resa med samma mål från Arvidsjaur. Deras avsikt (i alla fall sa det detta) var att stanna och övernatta längs vägen. Vi hade dock enbart varit framme en knapp timma när de rullade in på gården med deras Volvo 740. En något enveten "Lappgubbe" Göran hade trots hjärtproblem och 76 år på nacken kört hela sträckan.

Med i bagaget på Volvon fanns en lillebror-lillasyster till vår "Ole" i form av en 3 hkr Johnson som trots 20-30 år på nacken var helt ny och endast provkörd för länge länge sedan. Göran trodde att vi skulle ha mer nytta av denna än han själv hade. Och visst kunde vi finna god nytta för motorn på någon liten båt.

EFter att ha fyllt 2-t olja och bensin i motorn skulle den självfallet startas. Redan vid första rycket startade den för att sedan sten-DÖ! Hur vi än slet och drog i snöret vägrade den att starta. Stiften var tvärsura och och....... När vi väl gav upp var avsikten att shoppa nya tändstift till den, då skulle den nog funka.

Under följande dagar gjordes några sightseeing turer runt vår vackra ö vilka föll i god jord. Så även LL´s föräldrars omdömme om vårt Söbben.

Självfallet hann vi även med en skrotresa där bla en hastighetsmätare till Volvon shoppades. Den som satt i bilen hade sagt upp kontraktet för dryga 14000 mil sedan. När så den påstått friskare enheten var motnerad fungerade den utmärkt vilket avspeglade sig i Görans ansikte som verkligen såg förnöjt ut.


En segeltur skulle vara trevligt hade Göran o Majlis sagt tidigare, också denna infriades. Jag styrde båten från trygga bojen till Orust Marin där sällskapet klev ombord. Det blåste omk 5 m/s men så snart vi kom ut på fjorden visade sig vindstyrkan vara det dubbla. Med ca 7 knops fart länsade vi norrut mot Nötesundsbron och Vindön.

Forna Nötesunds Varv/Vindö Marin har de senaste 30 åren antagit en ny skepnad, men det var här min farfar en gång satte pennan mot ritningsarket och ritade vår båt. Nu kunde vi segla under bron, blicka upp mot huset de bodde i även om den gamla varvsbyggnaden sedan länge är borta.

LL´s föräldrar hade tidigare nämnt att Majlis haft en släng av sjösjuka, denna gjorde sig dock inte påmind under vår seglats.

Efter att ha passerat bron bestämde vi oss för att vända tillbaka. Något som dock ställde till vissa problem. Nu var det fråga om motvind och från ingenstans hade ett flertal andra båtar dykt upp som alla skulle passera under bron. Åter togs "Ole" till hjälp men med seglen fortfarande hissade kämpade han mot taskiga odds. Hans 6 hkr hjälpe föga mot 10 m/s vindstyrka. Vid ett tillfälle fångade vinden seglen och gjorde vad den kunde för att vi skulle stöta på ett av brons kraftiga fundament. Detta löste sig dock även om det i stundens hetta kändes lite obekvämt. Med seglen nedtagna körde vi för motor i ca 2-3 knops fart vägen tillbaka.
Vi var så tillbaka vid Söbben efter en i övrigt fin segling.

Hemma igen efter tur till Uddevalla. Att försöka handla något så simpelt som tändstift på ett nu välkänt företag som "mekonomen" visade sig vara omöjligt. B9HS är för motornördar ett Volvo B18-20 tändstift som klarar lite emr värme. Självfallet borde då ett företag som ovan nämnt klara av att lagerhålla ett dylikt. Men tji fick jag, som med ens insåg att de istället för att hålla hyggliga lager i sina butiker lägger dessa pengar på i mina ögon extremt fånig reklam i TV.

Jag lovar därför högtidligt att avhålla mig från vidare besök hos denna företagskedja.

Det hela löstes genom att vi vände motorn upp och ned, tömde tanken och ny soppa tankades. Vad vi (jag) gjort för fel var att fylla 2-t olja före bensin i motorn. denna hade fyllt förgasaren och gjorde att motorn ej startade. Med ny bensin var allt ok!!!

Med denna framgång bakom mig var nästa steg att dra ned "m/s Ding-E" till Rune o Elisabeths brygga(där vår andra båt ligger för boj) och sjösätta. En liten båt har fördelen att den väger lite, hur skulle den gå med denna lilla motor? Det visade sig gå alldeles utmärkt, snart rusade den lilla sportbåten från tidigt 60-tal fram över fjärden med hjälp av ynka 3 hkr Johnson!!! Kändes som nära 10 knop!!!

Idag onsdag reste så LL´s föräldrar hem norröver igen, till alla jäkla MÖGG och fjäll, samt inte förglömma gubbar med färgglada luvor på huvet...Allt medan LL tog bussen till Gbg och jobb. Min del under denna dag blir istället att städa och försöka skapa lite ordning-oordning i allt.

Ytterligare en och en halv vecka ska vi njuta av vårt Paradis, sedan blir det att resa tillbaka till "fel sida" och vardagens allvar.

poff

På segeltur.

Så var det dags för vår första del av semestern vilket innebär att vi skall segla/motor-a vår båt s/y submissive från trygga hamnen vid Västerbron hela vägen genom Göta Kanal senare Göta Älv o Göteborg för att inom en vecka eller så nå Söbben/Orust.

Vår LOGG-blogg står att finna på min andra bloggsida... vi ses där...

http://www.sysubmissive.blogspot.com/


Johnny o Lise-Lott

"Sköna lediga dagar"

Ja så packade in hela gänget i nya Jeep´n och drog iväg med riktning Söbben. Dessförinnan hade jag hunnit med ett besök på JAM för att avhämta vad som skulle föreställa min 60-års present. En vit Burns gitarr till salu för halva nypriset. Mao REA!!

Åter till bilen och efter att ha stått stilla övergiven i drygt ett år visade sig denna gå alldeles förträffligt bra. Visst finns där en del mindre fel men dock inget allvarligt. Efter en knippe timmar på vägarna var vi så framme.

Flickorna installerade sig som tänkt i "lillstugan" med min älskade och jag drog oss tillbaka inne i huset tillsammans med alla FYRA katterna!

Lördagen började så med ett besök på Göksäter,Orust alldeles egen Ullared kopia om än inte riktigt lika billigt. För oss blev det en mängd gardintyger som behövdes till vårt Söbben där det nu ska bli ett Maritimt vardagsrum och ett floristiskt allrum. Samt en stor rejäl förvaringskista i skinnimitation som fick sin plats i vårt sovrum. Perfekt!!!

Fortfarande grått på söndagen när vi gjorde en utflykt till Uddevalla och en båtmässa för små båtar. Ja nog fanns där små båtar alltid med ett par enormt skickliga modellbåtbyggare på plats. En Bohuseka var första priset i ett lotteri vilket vi bestämde oss för att vinna och därför köpte några lotter till. Vi får tydligen dock vänta med att hämta fina ekan till februari!! Där fanns även en mycket fin dinge att åse, byggherren en ung kille från Henåns båtbyggargymnasium agerade även säljare till denna fina dinge. Dock lite över min plånboksklass... trist...

Halva båtmodeller att pryda väggen med.

från "Classic Boats Half Models"-Henån

Fin dinge med byggherre till salu för ynka 17000,oo

Båtbyggare med sitt sköna alster, ej billig.


Nästa anhalt var inskaffande av människofoder på Torp, vi lever ju inte med en förhoppning att dö svältdöden på Orust.


Åter hemma var det dags att testa en högtryckstvätt på våra mossiga stenplattor. Ja nog försvann mossan alltid och det sprutade högt och lågt så till den grad att även undertecknad belv duktigt våt och Skitig. Men samtidigt även nöjd med mitt värv.


Måndag morgon, tidigt uppvaknande för snabb resa till Götet. Flickorna var en smula sena men hade troligen tillbringat natten med någon film eller så. Iväg kom vi och tog vägen till Ljungskile där Jan´s turbosnurror skulle avhämtas hos GIK-turbotek. Vidare till Götet där ännu ett stopp gjordes, nu för att avhämta vunnet Tradera objekt i form av en Portastudio. (min gamla rasade för en vecka sedan). Först efter detta släpptes flickorna av vid Nordstan(hmm fattar inte tjusningen med detta affärskomplex, kanske åldern). Medan min älskade och jag rullade till Heden för en kulinarisk måltid bestående av korv, mos med västkustsallad. Som alltid helt underbart och efterlängtat. (landets godaste pot-mos).


Amigo varvets nu skyltlösa skepnad-Hönö.


Efter maten rullade vi så ut till Lilla Varholmen för vidare befordran till Hönö o Öckerö. Nu skulle farsans gamla varvskylt äntligen avhämtas. Min avsikt var att snygga till denna en smula och hänga den på väggen i vårt vardagsrum som annorlunda dekoration. Med skylten nedtagen visade sig denna vara i akut behov av renovering liksom för nuvarande ägaren av byggnaden att täcka igen det hål som skylten uppenbarade. På plats i verkstaden får jag så plöstligt syn på ett stort fotografi föreställande Amigo 23 no:51( faktiskt nummer 1, då farsan började numemrserien på just 51!) I sittbrunnen återfinns min far till synes skiträdd samt en seglande reporter från tidningen Båtnytt.

Skiträdd Arne Arksund som gast i Amigo 23.


Vi lämnade det gamla varvet efter att ha fotat en Amigo 33 samt ett par hundra meter från varvet en fiskebåt från samma varv. En Arksund 32 som var förlängd och numera var 39ft lång.

Amigo 33 upptagen på Hönö

Väl hemma var det dags att tta fram fönsterputsen. I den lokal det stora glasadefotot vistats de senaste 20-30 åren har det inte städats i allt för gör grad. Det var skitigt men när den hängdes på avsedd plats var den verligen fin...!

Min älskade LL på Kungsportsavenyn

Burns, Porta mm musik godis


Så blev det uppackning av auktionsfyndet som visade sig vara en betydligt bättre modell än jag trott och efter inkoppling visade sig den fungera helt perfekt, allt för ett facilt pris av 127,oo!!

127 kronors portastudio!!!


Tja detta var händelser från ett par sköna om än grå dagar av ledighet på Söbben vårt lilla paradis. Återkommer med mera blogg efter att jag på onsdag gått över till det verkliga Gubb-stadiet i form av 60 strecket. Till dess ha det alldeles förbannat UNDERBART, och till min läsare i Addisabbeba ett stort tack för ditt mail, kul att någon läser min blogg....