"syndigt vacker o dyr"

Vacker som en dag, eller kanske inte just vacker utan en sådan skapelse som tar andan ur oss. Vi förhäxas av designen och inte minst av allt i den historik som ligger bakom varje skapelse av denna typ. 

Var verkligen VW 1200  en vacker bil, eller blev den det med åren då vi lärde känna dess kvaliteter och nycker. 

På samma sätt kan man säkert säga att en Rolls Royce aldrig varit en speciellt vacker skapelse, men blotta namnet fick oss alla att beundra denna vagn.

Vad och hur en vacker bil ser ut kan jag inte svara på, ett är dock säkert. Allt sedan SS cars i England började bygga egna bilar under namnet Jaguar har deras bilar oftast med design av William Lyon ansett sagolikt vackra, häftiga coola, sexiga och detta kopplat till kanske bilvärldens bästa prestanda, väghållning mm. "I rather cry in the backseat of a Jaguar then on a bus" var det någon stjärna som myntade för massor av år sedan. 

När Jaguar som första biltillverkare i Världen lanserade skivbromsar kände de sig tvingade att varna bakomvarande billister genom att sätta ett varningsmärke på bakre stötfångaren.

Precis som förr är dagens Jaguar bilar ett veritabelt under av high tech. Med en kaross av aluminiumdetaljer som limmats samman på nåt vis, allt för att minska bilens totalvikt. Eller är anledningen att den nya elektroniken väger så mycket att bilen annars skulle väga omkring 3 ton. Fortfarande väger en 4-dörrars Jagga nära 2000 kg.

Utanför ett hus beläget i de något fashionablare delarna av Stockholm står den. En silverfärgad Jaguar XJR SuperCharger av 2007 års modell. Från motorrummet hörs ett irriterat bankande vid gaspådrag i övrigt går bilen klockrent. 

En sak står dock klar, V8 motorn är långt ifrån frisk! Att få denna motor reparerad ligger prismässigt ungefär vid priset av en kinesk bilmodell som tillverkas i Göteborg. De kallas visst XC90.

Detta var troligen anledningen till att undertecknad fick uppdraget att renovera denna fantastiska motor. En motor som borde klarat nära 50000 mil, men nu befann sig på dödsbädden vid 14000 mil. 

Anledningen till detta står att finna i att just detta exemplar av bilen hade börjat sitt liv som testbil för Gud vet alla motorjournalister som finns. De som kan köra bil, likväl de som aldrig skulle få handskas med bilar i en prisklass överstigande 100000,oo skr. Det går attbränna gummi och rejsa med en Jaguar, men vänta helst till motorn blivit varm.

Att finna ett ekonomiskt försvarbart och användbart garage i sthlms områdetet visades sig omöjligt varför kontakt togs med Eurostransport som för en bagatellsumma fraktade Jaggan från Stockholm till Orust där garage fanns.

Med bilen inbackad i Arnes garage påbörjades så demonteringen av motorn. Ett arbete som visade sig vara avsevärt mer komplicerat än jag någonsin föreställt mig. 

Slutligen var den dock ut bilen och kunde fraktas i bak på vår Mondeo till vårt hus och dess rena-varma- goa källare där den skulle demonteras.

I bilvärlden talas det allt som oftast om att specialverktyg krävs både här och där. Så inte när det gäller Jaguar, tja möjligen till en av bränsleledningens mystiska kopllingar. I övrigt gich allt som på räls och slutligen kunde jag storögt betrakta vilken form av haveri denna motor råkat ut för.

Redan i inledningstadiet hade en auktoriserad Jaguar mekaniker och undertecknad analyserat problemet och trodde sig finna problemlösningen i att en eller flera kolvbultar skadats.

Med motorn nu i delar stod dessa våra påståenden att vara enbart delvis rätt. Vevaxeln var allvarligt skadad på lagerytorna till tre av kolvarna, nämligen nummer: 5, 6 och 7!! Ja förutom två kolvbultar vill säga, så lite rätt hade vi den samlade kunskapen haft redan från början.

I nu läget återstår att finna var i helsike i Hela Världen jag ska finna nya reservdelar. Jaguar fabriken i England berättade att de inte har dessa på lager men väntas ha besked om när de skulle dyka upp om ca 2 veckor!!!! Men HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ, fabriken som tillverkat bilen har inga delar!!!!

Vem ska skyddas?

"Här är polisen som mitt i gatan står,

han visar hur man kör, han visar hur man går"

Ja så kunde det vara då i början av 50-talet, själv ville jag bli polis som min pappa var! Ett beslut som dock förändrades i tid. Då var polisen en respekterad person till vilken man vände sig när man var utsatt för någon form av brott. Men polisen kunde också att ta vissa element i örat för att klargöra vad som var fel. Trots allt kunde man alltid lita på att Polisen var hederlig. Hade en person tagits av polis för ett brott må vara vad som helst, tja då var det klart. Denne var med stor sannolikhet skyldig till det uppgivna brottet.

Dagens polis verkar dock fullt upptagna med att skapa situationer där de kan omhänderta olika medborgare. De har även vid en mängd tillfällen agerat på ett helt lagvidrigt sätt där ofta en helt oskyldig medborgare skadats, ibland för livet. Ska vi inte längre kunna gå säkra ute på stadens gator under kvällar och nätter utan att riskera att attackeras av Polis, de som jag trodde skulle försvara individen.

I en stor stad hände sig härom kvällen att två tjejer i 20 års åldern tillsammans med en killkompis värmde sig vid en kommunal hållplats. De hade varit på en pub och druckit några öl vardera men var långt ifrån berusade eller störande.

En stund senare dyker ett gäng killar upp och börjar anstifta bråk mellan tjejernas kompis och dem själva.

De båda flickorna försöker avstyra detta bråk när ytterligare en ung kvinna lägger sig i tumultet. hon hoppar på en av tjejerna bakifrån, drar sedan upp en behållare med pepparspray, och skriker att det är våld mot tjänsteman. Tumultet kommer till sin avslutning när en piketbil infinner sig på plats. Den kvinnliga polisen i civila kläder liknande de som ungdomar bär, påstår nu att hon fått mottaga ett antal slag. Båda tjejerna tas med till häktet där de efter att den ena av dem kroppsvisiterats förpassas till var sin cell, enl LOB. En av tjejerna kommer nu stå åttalad för våld mot tjänsteman, en tjänsteman som gladeligen tycktes gå in i tumultet utan att legitimera sig på vedertaget sätt.

De attackerande ungdomarna försvann från platsen, tjejernas killkompis som slagits blodig av samma gäng lämnades utan åtgärd. Självfallet lämnade tjejerna in en anmälan om vad som skett, de trodde inte för allt i världen att deras glada kväll på puben kunde sluta i en fyllecell nersprayade med pepparspray.

samt att de som startat tumeltet kunde gå därifrån ostraffade och att den civilklädde kvinnliga polisen ska ostraffat kunna agera så som hon gjort, självfallet med 100% uppbackning från kollegor som inte ens fanns på platsen vid tumultets upprinnelse.

Så vart har den trygga polismakten tagit vägen, ska vi medborgare i fortsättningen behöva riskera liv och lem för att polis tar sig friheter och begår brott ostraffat.

Självfallet hoppas tjejerna på upprättelse men istället har de nu lärt sig hur svensk polis agerar visavi ungdomar i vissa städer. Osökt dyker en jämförelse med polis i diktatursstater upp.

(parantes)

Ännu ett inlägg som säkert saknar all form av betydelse i nuet och i världsaltet. Började denna i mina ögon kalla dag med att försöka hålla värmen och samtidigt göra det sista i demonteringen av en Jaguar V8 motor som ska renoveras. Kylan tar ganska fort överhanden trots varma kläder, troligen beroende på det kalla stengolvet.

Under en längre tid har min Älskades dotter önskat att hennes garderober kunde tas bort totalt. Istället önskade hon en klädgondol lik de som finns i affärer till sina persedlar. Kanske skulle en dylik fungera ypperligt i hennes fall, då kläder som ska finnas i garderoben tas ut men aldrig åter förpassas till detta utrymme utan oftast hamnar på golvet!

Iden från hennes sida överfördes till oss och där har den hunnit växa till sig, så att nu inför hennes födelsedag borde något kunna göras åt saken. En sökning på Google gav oss adressen till ett företag i Lerum utanför Göteborg. Med kalla fötter avbröts mekandet så för en tur dit som förde med sig en kostnad ytterligt lik fraktkostnaden för en dylik manick.

Den något skruttiga och nyss krockade Forden startades upp för denna resa och jag styrde mot målet. Väg 160 sammanbinder Orust o Tjörn förde mig mot Stenungsund. En ack så fin väg som dock i huvudsak är 70 begränsad. till min lycka var trafiken hyggligt gles och lagens långa arm var inte tillstädes, kunde därför lägga på moms på hastigheten. Var så framme i Stenungsund och strax efter denna ort vidtar motorvägen mot Götet. E6an som alltid trafikerad bjöd dock möjligheten att sätta farthållaren på 140 för färden ned till Kungälv. Blir faktiskt ofta förvånad hur bra dessa Fordar med dåligt rykte egentligen är. Väghållningen tycks vara ovanligt bra även om jag ogillar framhjulsdriften som brett ut sig hos alla tillverkare av bilar.

Så bar det över Bohus bron med Kungälvs-Bohus fästning i backspeglarna och E45an tog vid. Nu sedan en längre tid försedd med en mängd vägarbeten sjönk hastigheten drastiskt.

Svänger så av mot Hjällbo - Götets norra förstäder och rullar vidare längs väg 190 i riktning mot just Lerum, avsikten är att köra en kortare-snabbare väg än att styra in till Götet och sedan vända tillbaka mot Alingsås.

Så snart jag lämnat Göteborgs regionen infinner sig den mest fantastiska vägsträcka. En väg som inte rätats ut, en väg som gjord för bil och mc åkning på hög nivå. Dn lille racerföraren poppade på tusendelen av en sekund upp i mitt inre.

Kände på säkerhetsbältet innan jag pressade gaspedalen mot golvett. Inga andra fordon i närheten. Fram till första kurvan, bromsa in för att sedan direkt ge ny gas och tvinga bilen i högsta möjliga hastighet ut ur kurvan. Kort raksträcka öven 100 på mätaren och ny inbromsning för ny skarp kurva. Vägen är torr men här och där i det kalla vädret syns spår av tidigare isbeläggning, något som gör att bakvagnen på bilen släppper exakt på det sätt som jag vill. Den hjälper mig att styra runt kurvorna i en högre hastighet.

Njutningen är total! Att känna hur man behärskar bilen, vägen och farten, att uppleva lyckan av en perfekt vägsträcka. Att detta är totalt förbjudet må så vara, kanske finns det idag enbart ett fåtal människor som ens skulle våga sig på att utmana vägen och myndigheterna till en dylik biltur i högre hastighet. Slutligen var jag så framme i Lerum, resan var slut och inköp skulle göras. En halv timma senare kom dock den fantastiska reprisen av denna lilla biltur. Möer dock en lastbil vid ett tillfälle, i övrigt lika lugnt som innan. Att boende längs vägen inte syntes till kan troligen bero på det kalla vädret, som i detta fall spelade mig väl i händerna i  mitt tilltag.

Detta att få njuta av bilkörning lär tillhöra historien. I yngre dagar satte man sig i bilen och körde en sväng. En sväng som ibland kunde bli både 30 o 40 mil lång. I dagens miljöpropaganda styrda samhälle känns det som att ett dylikt tilltag inte är moraliskt försvarbart, nej då är det bättre att köpa elektronikprodukter från u-länder (som där skitat ner ordentligt i tillverkningsprocessen) och leka med datorspel och liknande.

Att en bil är skitkul att köra, att den har extremt god väghållning osv, är officiellt inte längre ett säljargument, men rent mentalt finns det troligen kvar fortfarande, i alla fall hos de äldre köparna. Så drömmen hos mig kvarstår, även om jag tar varje chans att förverkliga den.

En motorstark, bakhjulsdriven bil med en sjuhelsikes väghållning samt en väg som tvingar - lockar fram det bästa du kan prestera bakom ratten ur ditt inre. Kanske ser din bilhistoria ut som min. Började köra bil åt helvete för tidigt i livet men lärde mig inte köra förrän jag bevistade en racerförar kurs på anrika Ring Knutstorp med en racerlegend Olof Wijk som handledare. Han gav oss bilnördar o wannabe racerförare en givande och intressant kurs i bilkörning och vad detta innebar som kullkastade allt vi tidigare trott oss kunna om denna konst.

I bilismens barndom skrevs en mängd böcker om konsten att köra bil, en av de fraser som dröjt sig kvar i mitt inre skrevs av "the Hon Sir Hnry Seagrave" redan 1928. Denne hade då det absoluta hastighetsrekordet med bil. i sin 1000hp Sunbeam passerade han 200mph till åskådarna fasa o glädje. Denne skrev bland annat: För att på säkraste sätt passera genom ett fyrvägskors bör automobilföraren växla ner till en lägre växel och ge Full gas, han kommer då att uppehålla sig kortast tänkbara tid i den farliga korsningen.

Vägen var till för att uppleva, att bemästra och självfallet uppkom tanken på att samma resa skulle göras med en av Jaggorna. Då med flera hundra hästkrafter att tygla, att styra genom kurvorna för att uppnå den totala njutningen av bilkörning.

Samma väg tillbaka gjorde att jag fick en form av dubbel njutning......

PS, på vägen förekom i princip ingen som helst trafik under mitt besök på vägsträckan. Varför inga som helst risker fanns för andra än möjligen mig själv.DS