vi och miljön??!!

Staten och dess myndigheter lägger ned miljoner på att få oss att sopsortera, att använda lågenergi produkter, att byta till miljömässigt bättre fordon osv. Vi ska panta burkar av aluminium, men är de utländska tja då får vi ingen återbäring på dem. De är ju trots  allt av aluminium och mycket ofta tillverkade av PLM. Dock fel streckcode.

Misstänker dock att folks miljötänk tar slut där de satt sina egna gränser. Samma person som använder lågenergi lampor i huset och kör en modern bränslesnäl bil, kan mycket väl slänga sin 5-6 år gamla motorgräsklippare enbart för att 2 skruvar lossnat vid förgasaren. klipparen slängs och en ny köps in. Hade denne ägare istället reparerat sin maskin hade han sparat en mängd sköna slantar som kunde använts till annat trevligare än en klippare.

CD-spelaren ger i 95% av fallen upp på grund av smuts på lazerlinsen, något som åtgärdas med en tops och lite fukt. Rengjord funkar cd-n åter i många år!! Tänk om vi skulle byta spis varje gång något kokat över, eller varför inte byta bil när den är s,utsig eller när askfatet är fullt!!

Dagens besök på sopstationen gav förljande:

en Singer symaskin av den typen som går att använda till ALLA material och inte ger upp i första taget.

en Ferguson Stereoförstärkare med radio på  ca 30 watt med cabinet i snygg teak. Går alldeles utmärkt att koppla datorns ljud till eller varför inte plattTVn ljud.

En CD stereo att hänga på väggen, stylad och snygg med full funktion efter rengöring av lazer-lins.

en Fisher skivspelare för Vinyl skivor, fullt fungerande.

en mini skruvdagare som naturligtvis enbart behövde laddas.

en Surround maskin till dator-TV ljud, i gott skick.

en temperatur mätare som behövde ett batteri.

en hyggligt ny Bergsprängare med CD och kasett, självfallet fungerande efter linsrengöring.

almost forgot the stack of 45 LPs all in extremly nice condition.

Här var det tänkt att dyrbar energi skulle nyttjas för att destruera dessa fullt fungerande el-prylar. tillsammans har de som nya kostad en försvarlig summa. Nu var det tänkt att de skulle malas sönder och bli till nya troligen dyra prylar som vi kan slänga om nåt år istället för att reparera....

En god vän sa att han körde miljö-bil i form av en ca 60 år gammal Ford. Han hjälpte miljönn genom att inte använda energi och dyrbart material till tillverkning av en ny bil till honom. Ja är den förste att hålla med. 

Murphy?

Efter många om och men var det så till slut dags att komma till ett delslut i min och Jans galna bytesaffär. Nu skull en motorcykel vara del av hans betalning för båten, varvid jag skulle komma ned till Simlångsdalen och hämta densamma. Inför denna resa och vad som för mig verkade omöjligt med tåg-buss anlitades Calle och hans SAAB 900. 

Vi ankom Göteborg och gjorde ett stopp i Mölnlycke innan färden mot Halmstad fortsatte. Varmt och skönt ute och en massa bilsnack.

Strax innan Falkenberg ändrade motorn ljud, och började låta extremt illa. En koll på oljetrycket visade på 0!!! Varförvi körde till sidan och stannade. Calle hade en liter liggande i bilen och denna fylldes, men skadan var redan skedd. Ett lager hade fått stryk i motorn som nu inte alls lät så fint och mjukt längre. Vid nästa avfart tankades ytterligare 2 liter olja och nu visade sig bilen för andra gången inte få ström till startmotorn. Batterikabelskon var skadad och gjorde det omöjligt för ström att nå sitt mål. Bilen knuffades därför igång, men trots ny olja lät motorn lika illa!

500 meter före Skrea var resan slut, en smäll, ett poff och ett rökmoln med tillhörande delar kastades ut baktill och vi styrde in bilen i en ricka på motorvägen för att sedan ta till apostlahästarna de metrar som återstod till Shell-macken. Ett VITT stycke SAAB historia hade därmed avlidit på E6,an.

På macken återfanns en Volvo som även den sagt tack och hej, men efter att jag hjälpt dess ägare erbjöds Calle lift tillbaka till Uddevalla. Vilket därmed löste ett stort problem, under tiden väntade jag på att bli hämtad av Jan som dör upp efter en stund.

Att Jan tillhör ekorrarna stod snabbt klart, i hans samlingar återfanns bland annat en fin Sunbeam Alpine Serie II några fina motorcyklar och ett par Rover bilar. En av dessa var även den uppe som bytesämne i diskussionen vilken kanske återupptas. Höll just på att glömma en mäktigt tung SONY reciever!!!

Rover SD1, denna röda vagn är dock inte Jans.

Rover SD1 motor.

Efter någon timmas koll på alla hans prylar startades så XJ900´n för resan tillbaka hem till Orust. Det var nu gråväder och regnet hängde i luften. Vägen från Simlångsdalen till Halmstad fick bli inkörningsfasen på återresan och undertecknads avrostning av mc-kunskaper. Fortfarande fanns dock en stor portion försiktighet (tacka vet jag stödhjul-bil).

En regnskur i närheten av Göteborg kändes extra jobbig och visst kändes det att det var flera år sedan jag sist kört MC. Det var mörkt och tröttheten hängde på axlarna. Burger king vid Stenungsund visade sig vara en glädjespridare klockan 7 minuter före 12. De skulle stänga men erbjöd fritt val på menyn och var verkligen service minded! en eloge ska de ha.

Dagen efter var det så dags för en liten testresa som gick till vännen Arne o Ajna, att de inte var hemma var smöpligt, dock kunde jag fota hans nyinskaffade PUCH Dakota. En riktigt fin moppe.

Återstod att bärja SAABn. Daimlern försågs med kärra från Uffes och iväg bar det. Väl på plats lurades jag av bilens sedan länge defekta dörrlås vilket slutade med att en bakruta krossades. Med bilen lastad körde jag så tillbaka till Orust. Ett snack med Calle avslöjade att han senast kontrollerat oljenivån på bilen en månad tidigare!!!! Med viss erfarenhet av gamla bilar brukar man kolla denna nivå minst en gång i veckan, ytterligare en liter olja hade funnits i bilen under hela resan. Mao de två liter som skulle fyllts före vår avfärd.

Slutligen kunde SAABn lastas av hos Uffes bilskrot och kärran återlämnas, en dags slit var över. kännbart slit i värmen.

Vad är väl en bal ........

på slottet när man istället har det vanvettigt trevligt i Paradiset. 

Att sedan en dröm, som jag drömt i många år åter har fått liv. För en sjuhelsikes massa år sedan startades som mitt lilla musikprojekt. Allt i förhoppning att skapa musik som i alla fall några människor skulle kunna gilla. Hundratals timmar har ägnats åt att skriva texter och göra musik som känns rätt. 
Vilket gjorde att under 80-talet och senare i början av 90-talet ett antal framträdanden gjordes med bandet i olika konstellationer. 

"fms-band" som bandet då kallades lät för tafatt enligt en av bandets tre dåvarande sångerskor Kristina som även kom på  bandets nya namn. 

PARK BENCH PETTING - "pbp" blev bandets nya namn och under detta har bandet levt vidare som ett drömprojekt, om att ännu en gång samlas och få uppträda inför publik. 

"pbp" samlat i vår trädgård för jam-session.

Martin - Johan - Jag - Jeanette - Malin

Hittade så punk-prog-rock trummisen Johan för ett drygt halvår sedan och tillsammans med honom har vi filat på låtarna i Gula villan i Haninge.  Det var även han som kände Malin som gärna ville vara med och sjunga. 


Martin kom  till Söbben i tron att han var på audition med sitt basspel. Jag hade dock redan hört vad denne bassist kunde prestera på Youtube, det var från min sida helt klart att han skulle ha en given plats i bandet om han ville vara med, detta trots hans låga ålder - 21!!

Malin till synes glad!!!!!!!!!!!!

en troligen frusen Jeanette.

Jeanette som tillhört bandets tidigare upplaga ville självfallet återta sin roll i gänget. det blev inte bara musik de här dagarna. En liten sight-seeing gjordes också där min älskade stannade hemma för att alla skulle rymmas i en bil.

på  sight seeing i Henån. Martin o Malin 

samt en finklädd Johan.

konstverk i Kajutan - Henån.

Ett par speltillfällen har infunnit sig vilket kan komma att innebära att "pbp" kommer att stå på scenen både i syd-Tyskland och i England under kommande höst-vinter. 

Inför denna möjlighet drog vi så samman bandet på Orust för att tillsammans repetera en lämplig reportoar för kommande gig. Ett tjugotal låtar finns med i paketet varav vi lyckades sätta 11 stycken under dessa 3-4 dagar.  Samtidigt fick vi chansen att se hur vi funkade tillsammans då flera av bandets medlemmar var helt obekanta med varandra. 

Min älskade Lise-Lott fixar mat till hungriga musikanter.

Samt en mängd tid att spela och sjunga. Att repetera in en enda låt visade sig precis som alltid ta avsevärt mera tid än som beräknats. 

Våra fantastiska tjejer ska ha texterna ord för ord i ryggmärgen, varenda ton ska sitta exakt rätt! Vi musikanter ska lyckas med konstycket att spela samma låt i alla takter. Börja och framför allt lyckas med att sluta låten samtidigt. 

Mattias Heavy Metal studio undangömd i ett till synes skjul.

En ej helt enkel uppgift. Mattias som upplåtit sin Heavy Metal studio för oss är värd allt Guld i Småland då den sk studio somjag byggt i lillstugan knappast skulle rymt oss alla om ens Johan med alla sina banke-burkar. (efter den här helgen har jag fått min älskade  Lise-lott att gilla iden om att bygga ut min allt för lilla studio en smula. 

Minuter kändes som sekunder, timmarna rann iväg. Våra huvuden bultade och vi kände oss redan efter första dagen ganska fullmatade. Låt efter låt repades in, tanken från början var dock att Mattias skulle assistera oss med att spela in allt vi  gjorde.  

för första gången i mitt liv lyckades jag under en och samma dag spela sönder D-strängen 2 ggr.

Av detta blev dock intet. Men som ett substitut installerades en mixer med tillhörande rullbandare från slutet av 60-talet. 

Idag när jag kunde avlyssna resultatet blev lyckan nära nog fullständig då den verkligen gjort jobbet.  All musik fanns inspelad i en ovanligt hög kvalitet. Musik som nu skall redigeras, modifieras en smula med hjälp av equaliser och chorus för att bli en förhopningsvis trevligt musikupplevelse för en tänkt lyssnarskara.


Att dessa dagar kunnat genomföras är bandets klippa i form av min älskade Lise-lott´s förtjänst. hon som fixade mat, disk och såg till att alla hade någonstans att sova. 


Hennes roll i bandet är visserligen inte att agera  på scenen, utan den som  håller samman planering, ekonomi och fotografering i olika sammanhang. utan henne skulle detta projekt inte kunna nå så här långt.