Eureka och Nostalgi-svammel

redan under gårdagen var jag så igång med reparationer av vår Daimler igen, den nya remskivan hade under fredagen anlänt med post från English Car Care o Steve - tack o lov.

http://www.englishcarcare.com/

Blev så att börja demonteringen, där jag självfallet hoppades att möjligheten till diverse genvägar skulle finnas. Så var dock inte alls fallet, istället fick jag demontera kylare (finns 3 stycken) fläktar och en massa annat jox innan jag var framme vid den sk kärnan. Remskivan!

En mutterdragare lämpad för en lastbil togs ibruk och den trasiga skivan kunde demonteras. Att jag tidigare försökt svetsa denna gjorde att jag fick en del extra jobb innan monteringen kunde påbörjas.

Tar kväll och känner en viss form av hopplöshet "tänk om jag inte fixar felet den här gången heller, har ju redan gjort ett tidigare försök förra helgen"

Slutligen satt alla delar på plats dags att vrida på nyckeln.

Absolut NADA hände!?

Ny felsökning visar att det finns ingen GNISTA!!!!

Har den nya dyra hallgivaren skadats av den gamla skivan? Nej så jävlig kan inte ens Murphy vara efter att ha tvingat på oss en Renault Modus i flera veckor. En kontroll av nämnda givare gjorde att jag insåg att denna kanske var felmonterad. För att inte skada den tillsammans med den gamla skivan hade jag lagt en distans mellan den och dess fäste. Bort med hallgivaren (sitter trångt och jäkligt) dit med den igen och nytt startförsök!

Brummmm uff uff tjoff uff!! Fanskapet startar på några cylindrar men går ruskigt illa. Nu är jag på avsevärt bättre humör när jag river ner fördelaren för att kolla att rotor o lock e okey. Detta e nu inte gjort på en "pissekvart" när det gäller en 12-cylindrig bil. Men när kvarten var till ända gick bilen om än bara på 8-9 cylindrar. Ny koll avslöjar att jag förväxlat ett par tändkablar. Typiskt!!

"Fördelarlock Jaguar/Daimler V12"

Nytt startförsk och nu spann motorn som den skulle och snart var jag ute på en provtur. Lyckan kändes total över att bilen äntligen fungerade som den skulle igen. Att en hydralslang läckte lite, att A/Cn nu behöver fyllas och att det finns diverse andra jobb som behöver utföras på den kändes som "piss-i-mississippi".

"Åter fungerande Daimler Double Six"

Under morgondagen ska så slangklämman fixas sedan ska vi åter få njuta av att åka Daimler istället för en jäkla Modus. Kom just att tänka på att Modusen med sina 1,4 liter cylindervolym drar omk 0,95 liter/mil medan Daimlern med 6,o liter volym bara drar 1,1-1,3 liter per mil. Hmm enkel matte säger att en Renault med 6 liters motor borde förbruka circus 3,8 liter per mil. Visserligen då med 16 cylindrar vilket ger en 12 cyl Renault Modus o ca 2,9 liter per mil.

"Nostalgi Svammel"

Året var 1966, efter att ha haft praktikantplats (PRYO-PRAO) hette så i forntiden hade jag börjat jobba hos en på den tiden på västkusten känd muskant, i dennes musikaffär i Trollhättan. Ett jobb som var rena paradiset med den facila lönen av 100,oo/veckan. På lördagar jobbade vi dessutom bara till 13,oo.

I stan fanns två musikaffärer den ena av dem existerar än idag och heter Rämjes Musik, medan Pianomagasinet trist nog gick omkull på 70-talet. Dess ägare hette Bertil Carolusson och var en sjusärdeles duktig gitarrist och spexare.

http://www.ramjesmusik.se/

I en småstad är det ju som alla vet inte långt till någonting, vilket medförde att varje dag när det var långrast i skolorna flockades blivande Gitarr-hjältar i affären för att testa gitarrer och framför allt prova de nya riffen som de just lärt sig. Solo-slingan till Rolling Stones the Last Time var en månader lång plåga i olika mer eller mindre bra varianter. Före den var det Beatles Ticket to ride som tränades. Alla ville ju bli västkustens Beatles.

"The Beatles omk 1964"

Nu var ju inte alla kunder unga blivande gitarrhjältar, nej även mera seriösa(det ansåg så på den tiden) orkestrar dök upp i butiken. Dit kom stadens dåvarande stoltheter "Swede Singers" som ju var kända från TV och Hylands Hörna.

"Swede Singers"

Vid ett tillfälle lånade de en VOX förstärkare som efter ett par veckor lämnades åter. Den hade då stått som orginal när bandet helt sonika lät kopiera allt utom skalet och bygga en helt egen förstärkare under namnet GROPE.

"VOX AC30-50 gitarrförstärkare"

Vad jag förstått kom ett femtiotal dylika stärkare att tillverkas. Bandet finns vad jag förstår även kvar i våra dagar och kommer kanske att höras om Gud vill och någon arrangör. Med sin stämsång ala Four Freshman var de unika då på 60-talet.

"Carolus favoritgitarr en Levin"

Tidigare nämnde Carolusson var som vanligt på glatt humör dagen då Lele Tantarino Orkestra trädde in i affären. Om de var spanjorer eller italienare vet e katten, men de kunde ingen svenska och inte nåt annat språk heller för den delen. De var dock jäkligt duktiga musiker och var engagerade att spela under någon vecka på Stadshotellet.

Efter en del förvecklingar och presentationsövningar lyckades de i alla fall fatta att Carolusson som alltid kallades just Carolus hette detta. Det blev helt enkelt Carolo! Nästa del i språkkursen blev att säga hejsan. Carolus var som sagt på gott spexarhumör och berättar att hej hette FY FAEN på svenska. sällskapet stannade så en stund för att sedan avlägsna sig.

Dagen efter får chefen Carolus en inbjudan till Stadt tillsammans med sina anställda. Kul säger vi och drar ditt uppsnofsade till max.(Vit skjorta, slips o kostym var standard i forntiden). Vi inträder i restaurangen och ser orkestern på scen i full färd med att börja spela.

Plötsligt tystar musiken, Lele tar mikrofonen och skriker- CAROLO FY FAEN. Självfallet gav detta upphov till både förundran och skratt bland gästerna.

"Stadshotellet Trollhättan"

Tja nämnde Carolus slutade sin karriär som musikhandlare med taskiga finanser. Stans alla poporkestrar handlade självfallet sina instrument på avbetalning, något som under denna tid ombesörjdes av affären och inte ett kreditbolag. Trakten hade dessutom dryga 300 pop-rock band som det var nog extremt tufft för de två musikhandlarna.

Efter att ha stängt Pianomagasinet bytte Carolus så till en branch där det inte finns dötider. Han blev begravningsentreprenör, undrar om han hade med sig gitarren och underhöll liken och deras anhöriga.

poff.

Januari 2011

Ja så var vi tillbaka i våra sk normala gängor, med andra ord på plats i Stockholm igen med allt av nackdelar detta innebär. Frågan är om man verkligen kan vara "normal" i huvudstaden. Medan min kära LL kämpar på sitt jobb har jobbsituationen för min del varit ganska trög. Kjelle har inte fått in en massa jobb varför jag enbart fått några få timmar.

Detta kan ju självfallet också vara en positiv sak, men näää. Att dessutom båda våra bilar tagit semester gör att man känner sig en smula deprimerad. Det började med att vår Daimler stannade ute vid Bromma. Vid kontroll saknades allt som kunde liknas vid gnista på stiften. Således ett tändings relaterat problem.

Hade vi nu talat om en fin Jaguar från 60-talet ja då hade det varit en enkel match att felsöka och reparera. Då var tändsystemen sk elektromekaniska med en tändspole, en fördelare och brytarspetsar. Inte så mycket som kunde bli fel. Borta är dock dessa ljuvliga tider och numera innefattar ett modernt tändsystem en hel värld av datorer som får styrinfo från en mängd sensorer monterade banne mig överallt i bilen.

I Jaguars fall finns där två sk hallgivare monterade som känner av vevaxelns läge, skadas så en av dessa - tja då dör bilen. Efter at ha konstaterat att det fanns ström till tändspolar beställdes så dessa två givare från Joes Garage. När det sedan kom till byte av den främre givaren upptäcktes att hela remskivan var lös, den hade separerats och därmed mekaniskt skadat givaren. Vilket fick till följd att bilen fortfarande är död och står stilla fram till att en ny remskiva monterats.

Medan Daimlern var död gjordes så ett försök att återuppliva vår Jagga. I med ett batteri och poff bilen var i gång men ville inte gärna växla mellan alla växlarna. Nej den var helt nöjd med att enbart fungera på 3-ans växel. Visst med en motoreffekt på 200hp + var detta inga större problem, den funkade och det var huvudsaken. En mängd varningslampor på panelen berättade att inte allt stod rätt till, men den gick!

Ända fram till att jag stannade utanför ICA och gick in för att handla. Väl tillbaka vid bilen visade sig denna vara Stendöd. Återstod att bogsera hem den ett par kvarter och där står den nu med p-böter på rutan i väntan på nytt liv.

Allt medan Kjelle haft vänligheten att låna ut en Renault Modus som transportmedel till oss. Tack och lov för chefer som han -TACK.

I nu läget ligger ett antal datorboxar på tork inne i lägenheten och förhoppningsvis ska detta göra att bilen snart startar igen och kan serva oss på vanligt bekvämt sätt.

När bilar går sönder kommer snabbt tanken att vi kanske borde äga en helt annan bil, en sådan där typisk svensson bil som funkar varje dag och inte går sönder allt som oftast. Denna tanke försvann dock som tur är ganska snart.

Ja så har antalet katter decimerats i vår familj. Med först Doris som fick en kattunge "Piiip" sedan Maja från Malö som fick fyra söta ungar blev huset ganska katt-astrofalt. En annons löste dock detta ganska smidigt, vilket även innebar att Maja tillsammans med en av sina ungar flyttade till en ny trevlig familj.

Resultatet blev således att idag bor Doris(birma) tillsammans med sin son Mats(vägkorsning) och Piip (sjövägskorsning) här hos oss.

poff

Gott Nytt 2011

fyrverkerier i Sydney

"Å då slog det mig plötsligt... " här väljer vi att varje Nyår fira in det nya året med skumpa, god mat, sprit och mer skumpa samt raketer och annat bjäfs. Men hur är det nu handen på hjärtat, att fira att det är nytt år innebär ju alltid att vi som står där med våra glas snart kommer att vara ännu ett år Äldre.

snöig stäveka väntar på töväder

Ja menar visst ska vi kunna fira att vi får hänga med ett år till och därmed uppnå en sk aktningsvärd ålder. Men??

Skit i mina flummiga vanvettiga betraktelser, det är nytt år med allt vad detta kommer medföra. Genom fönstren på Söbben såg jag och min älskade hur raketer sköts upp i himlen på andra sidan sundet för att fira in det nya året.

Å andra sidan var det förra inte alls kass, nej snarare tvärt om det har varit en fantastiskt 2010, vi har seglat, varit på bröllop, njutit av västkusten på alla sätt. Vi har banne mig haft det rent förbannat bra.,... återstår att hoppas att det kommande blir minst lika bra.

s/y esther finns där under snön

Tar man dock och fyller hela kroppen med kärlek som man sedan delar med sig till sin partner. Ja då kan det inte bli fel....

Placerar man sedan hela kompotten på vårt Söbben, ja då kan inget bli fel. Vi hinner inte mer än till Lidköping innan vi på något sätt översvämmas av känslan att vi snart är Hemma.... Men som sagt då har vi en del kvar att köra innan vi är framme.

Väl här, uppfylls vi av ett lugn och trivsel som saknar motstycke. Detta trots att som vanligt har vi en smärre invasion av katter med oss i bagaget.

kram alla läsare och ett riktigt Gott Nytt År önskar vi därför er alla.

Johnny o LiseLott