Förbjud!!! & musik

Dags igen för några fundingar. Utanför fönstren skiner solen från klarblå himmel, men de e klart det är nästan 10 grader kallt. Bilen som inte försågs med glykol, är frusen! 

Allt nog här om dagen dök det upp ett alldeles underbart nytt förslag som självfallet blev headline´s in media. 

FÖRBJUD RÖKNING PÅ OFFENTLIGA PLATSER!!

Låter som ett väl genomtänkt förslag, till och med mycket väl genomtänkt! Vi har redan fått rökförbud på offentliga platser inomhus av alla de slag. Något som brett ut sig över hela västvärlden. Att det i många hyresfastigheter dessutom är rökförbud gör dessa redan till en offentlig plats. Det talas om tobaksindustrin och deras enorma förtjänster på sina produkter, sällan pratas det om de enorma skatter som samma produkter drar in till Staten. Betänk att en paket cigaretters egentliga pris ligger på ca 5,oo kronor. Av totalpriset på 40-50 kronor är ca 80% skatt! Den samlade tobakskatten per år i landet uppgår till en summa vida överstiger kostnaden för vår socialhjälp!

Är det inte en smula hyckleri, på fullt allvar anser jag därför att inte bara tobak utan självfallet även andra bevisligen ytterst skadliga produkter inte bara ska förbjudas på offentlig plats, utan total förbjudas.

Straffen för brott inom denna kategori ska självfallet följa praxis, innehav av ett paket cig eller en flaska virre bör defenetivt ge ett par månaders fängelse! I vissa fall bör straffet självfallet vara livstid, då det handlar om en långsiktig plan att mörda någon.

TOBAK & SPRIT och andra produkter som kan skapa njutning. verklighetsflykt osv borde med andra ord totalförbjudas. Produktion, innehav och användande förbjuds, därmed skulle en mängd stora problem i vårt samhälle försvinna, VIPS! Bör framhålla att jag sedan 50 år är rökare och att jag gärna dricker en whisky vid tillfälle.

++++++++++++

Nu till nåt helt annat!

En av tidens stora smartingar, en klurig gubbe vid namn Thomas Alva Edison när han 1877 presenterade en makalös manick kallad "phonograph". Med hjälp av en form tidig form av mikrofon kunde man får en nål att röra sig och gravera ett hackigt spår i en vaxpreparerad papprulle. Efter att ha satt en tratt som högtalare på denna mikrofon kunde det inspelade ljudet avlyssnas!

Egentligen var hans uppfinning en form av inspelare-avspelare vilket fall som helst, ljud kunde överföras till ett bestående medium och återspelas!! 

Några år senare 1895 dök Emile Berliner upp med en utvecklad form av denna phonograph. han plattade till phonograph rullen och gjorde den rund. Stenkakan och grammofonen var född.

Principen var enkel, ljudvibrationer överfördes från spår som skapats på liknande sätt i en stenkaka, och kunde avlyssnas. Musik kunde framföras på ett nytt sätt, man behövde inte gå och lyssna på en orkester som spelade. Orkestern fanns ju på stenkakan som alla kunde lyssna till.

Under ca 50 år kunde vi spela 78 varvare, ganska tunga skivor som rymde ca 5 minuter musik på var sida. I och med att PLAST som material fick sitt genombrott efter kriget fick vi så Vinylskivan. En betydligt mer oöm produkt. Singelskivan som gav oss en låt på varje sida, EP-skivan med 4 ibland fler låtar, slutligen LP-skivan.

Jukeboxen hittades på cafe´er och där kunde man spela en mängd låtar efter varandra.

Skivväxlaren där en bunt med skivor lades på varandra och sedan kunde avnjutas i följd var i princip en jukebox för hemma bruk.

Ljudtekniskt bygger de alla på Edison´s ide. Ett fint spår där analoga vibrationer graverats. Skivorna kunde massproduceras. Dessa första generationens grammofoner hade en keramisk pickup-nål vars vibrationer i skivspåren förstärktes elektriskt. De arbetade med ett ganska högt nåltryck vilket innebar ett ganska stort slitage på vinylskivan.

Grammofon att kopplas till familjens radio.

Vi fick en mängd olika Grammofoner. Ja de kallades så. En elektrisk motor fick skivan att snurra runt, en nål som omvandlade vibrationerna till en elektriskt signal som sedan kunde förstärkas. 

Radiogrammofonen blev en statusmöbel.

Snart var en grammofon kopplad till familjens radio att finna i alla hem. En komplett radiogrammofon stod högt på önskelistan. Men redan på tidigt 60-tal började musikanläggningen breda ut sig. Först som monofonisk sådan, snart i stereo. Fortfarande var det en keramisk pickup som läste av skivorna. Men snart skulle den dynamiska pickupen göra sin entre. Nu krävdes inte ett högt nåltryck längre för att nålen skulle kunna följa skivans spår. 

Stereo här med 4 högtalare!

Alla våra idoler kunde avnjutas snart avnjutas i HiFi (stor naturtrogenhet). Detta ord tillsammans med Stereo tycktes vara nyckeln till allt. Trist nog skapade redan de första grammofonerna med sina keramiska pickuper gärna nya spår i skivorna. Repor och slitage på skivorna kunde höras om man inte skötte sin skivsamling noga.

LP-skivor (long play)

De som dock gjorde detta kunde fortsätta att njuta av musiken till synes i oändlig tid. 

DUAL skivväxlare från 70-talet av hög kvalitet

Thoren´s TD125, 

extremt fin, dyrbar skivspelare från 70-talet som står sig än idag.

Stereoanläggningarna blev allt mer fantastiska. Inte nog med att de designmässigt tycktes vara tagna från framtiden, de levererade ett makalöst ljud. I Sverige låg vi långt framme, hemmen fylldes med fina anläggningar oavsett vilken musiksmak man hade, eller om man ens lyssnade till musik!

Amerikansk musikmöbel från tidigt 70-tal, där underligt nog den skivätande keramiska pikupen och dess höga nåltryck fanns kvar långt in på 70-talet.

I början av 70-talet kom så JVC (Japan Victor Company-RCA) med det senaste. Istället för att avlyssna musiken framför oss skulle vi nu kunna ta plats mitt i musiken. Ett flertal mer eller mindre bra system utveklades varav JVC CD-4 som det finaste-dyraste av dessa 4-kanals system kallades skulle bli en ny musikalisk revolution. De andra tillverkarna slöt upp med sina egna förenklade varianter av 4-kanals ljud. Det blev den dock inte den succe som hoppats på, då anläggningarna blev väldigt dyra.  En enklare variant gjorde dock att många skaffade Ambiophonie. Där fyra högtalare kopplades till stereon över en liten box som gjorde simulerad 4- kanal som det sas.
4-kanals HiFi tycktes dö ut snabbt men gjorde succe inom filmvärlden där det i princip än idag används.

Sansui 4-kanals förstärkare. 

Med datorernas ankomst dök så CD-skivan upp. Ett medie som enligt producenterna skulle kunna sparas för evigt! Ett medie som levererade absolut rent ljud, där ingen from av brus, hack osv skulle kunna störa lyssnaren.

Alla köpte CD-spelare i någon form och njöt. De hade fått ett så ofantligt mycket bättre ljud! Men deras jämförelse var ofta grundat från ljudet från en ganska enkel stereoanläggning, inte från de mer högkvalitativa alternativen.

De som redan hade en högklassig ljudanläggning upplevde i princip ingen förbättring, snarare en försämring då CD-skivan tycktes ta bort en del av dynamiken i musiken. Detta hjälpte dock föra, CD skivan slog effektivt ut den gamla vinylskivan och Edisons uppfinning från 1877 var därmed begraven!

Verkligheten för musikälskaren idag är trist nog att det oförstörbara mediet CD-skivan ofta tycks ha tappat sin information. Del har det visat sig att skivan tycks tappa information, del är vår avspelningsutrustning extremt känslig för smuts och damm. Förutom att repor knappt synliga på skivorna påverkar möjligheten att spela av dem.

ERROR har blivit ett vanligt ord som vi läser på CD-DVD spelarens front! Trist nog går det inte att som på vinylskivans tid enkelt med en liten pensel-borste göra ren CD-DVD spelaren. Denna måste öppnas och delvis demonteras för att man ska kunna rengöra lazerlinsen. Inget för de utan specialkunskaper.

I mina öron/ögon är det också underligt hur sättet vi avlyssnar musik totalt har förändrats.
Från utveckligen av Phonograph´n till allt mera högkvalitativa lyssningsapparater. De stora Stereo anläggningarna med högtalare på 70-80 talet till dagens lyssnande direkt från en dator spm ljudkvalitets mässigt bara ligger knapp över Edisons Phonograph! De stora stereoanläggningarna har ersatts av extremt små anläggning, alt datorer och mp3 spelare med hörlurar. Faktum är att de enda riktiga anläggningarna för att avlyssna musik idag finns i våra bilar!

70-tals anläggning till salu på auktionsfirma.

Sakta men säkert tycks dock intresset för välljud stiga, 60-70 talets stereoanläggningar som inte kastats på soptippen börjar öka i värde. Men ännu går det att göra ljudfynd på secondhand marknaden. Apparater som fortfarande levererar välljud när det är som bäst. Forna tillverkare av skivspelare tillverkar idag dylika gjorda för att kopplas till just det en Dator. I princip gick vi från ganska dålig ljudåtergivning på 1800-talet till högkvalitetsljud som nu förvandlats till något mediokert.

Hur detta kommer te sig i en framtid kan man fråga sig. Miljontals CD-skivor som troligen inte kan avlyssnas utan exakt rätt utrustning. Hittar man i framtiden en stenkaka, en singel eller en LP-skiva kan man faktiskt med så enkla medel som en skarp nål pressad genom en tändsticksask eller liknande avlyssna det graverade spåret.

EP-skiva  (extended play)

Vad jag kan förstå är dock vinylskivan på väg tillbaka. Produktionen av vinylskivor har kommit igång igen och allt fler tillverkas numera. Artister inser kanske att de vill bli bevarande till framtiden, de tycker kanske att deras musik är så fantastisk att den borde sparas? Vi kommer därför se LP skivor komma tillbaka på skivdiskarna, detta även om våra gamla grammofon affärer inte gör det.

miljö tänk

Vår miljö, vår natur är i fara skriks det ut och spaltmeter efter spaltmeter ägnas åt hur vi bäst ska kunna bevara vår miljö intakt. Alla drar sitt strå till stacken och hjälper till i denna ack så viktiga fråga. Jag undrar dock om det inte gått rent åt helvete i denna fråga.  Den som skriker högst verkar till slut få rätten på sin sida, kanske utan att ha belägg för sin lära. Här i Sverige är vi så förbannat duktiga på detta med vår miljö, vi har våra politiker som samtliga propagerar för att vi ska värna om miljön. 

Samma politikers propaganda som senare omsatt till lagtexten har fått oss att källsortera våra sopor. med andra ord göra det arbete som än i dag utför på våra sopstationer trots allt. En gigamtisk maskin lyckas att sortera det vi redan sorterat. vi pantar aluminium burkar om de har rätt streckcode. Just streckcoden är här det viktiga. Burken tillverkad av PLM har en streckcode som ger dig rätt till pant. Men när samma PLM´s burkar fraktas tomma med långtradera till exempelvis bryggeriet i Bergen-Norge saknar det självfallet denna code och går därför inte att panta. Våra finurliga miljö maskiner som tar emot burkarna vägrar att befatta sig med dessa tingestar utan streckcode. Dessa slängs därför självfallet i våra vanliga sopor.

ölburk med pant! från PLM

I mina ögon handlar det inte längre om att återvinna metall som i detta exempel längre utan en form av ekonomisk transaktion som skattemässigt självfallet är till gagn för staten. 

ölburk utan pant från PLM

På tal om Aluminium! Denna metall som vi framgångsrikt har förädlat tidigare i vårt land, men var fabriker försvann i miljöns namn. De hade extremt höga utsläpp av farligheter och själva processen var extremt enerigkrävande! Det fixar vi lätt tyckte våra politiker och poff, så fanns dessa företag ej mera. Resultatet kan man se genom att denna eftertraktade metall numera importeras från bland annat Norge. Hoppar jag därför tillbaka i texten några rader produceras aluminium ett 50 tal mil nordväst om Oslo för att sedan fraktas med långtradare till Malmö där det tillverkas ölburkar. Bara för att sedan som tomburkar fraktas tillbaka till Norges olika bryggerier1

Fram till 80-talet vägde medelbilen i vårt land ca 13-1500 kg. Det var motor, växellåda o bakvagn oftast tillverkade i stål som stod för ca en tredjedel av bilens vikt.Ett par hundra kg var inredning och diverse sladdar, reläer mm. Återstod 800-1000 kg stål. en metall som är förhållandevis enkel att anrika (jämfört med aluminium) en metall som inte medför A´s miljöpåfrestningar och som dessutom är enkel att återvinna. Bara att smälta ned och tillverka nytt stål av.

I takt med att våra bilar skall vara bättre för miljön, ge mindre utsläpp vid användande har materialen i våra nya fordon succesivt bytts ut. Idag används just aluminium i mycket hög grad för tillverkning av motorer, växellådor, bakaxlar ja banne mig i alla bilens komponenter så även i kaross. Något som borde ha gett resultatet att medelbilen borde blivit lättare. Aluminium väger inte på långa vägar så mycket som stål.

Våra fordon har fått intrikata styrsystem som ser till att utsläppen minimeras,dessa styrsystem innebär användandet av bland annat platina samt en mängd andra metaller och material som anses exiptionellt skadliga för vår miljö. Dessutom alla gadgets som idag är standard på bilar, allt från elektriska fönster, takluckor till media anläggningar. Först minskar man vikten på bilen med ca 30% bara för att i nästa skede fylla den med prylar som egentligen inte är helt nödvändiga för bilens funktion. Plötsligt kan vi se att bilens vikt ökat, ja medelbilen väger inte längre mellan 13-1500 kg utan snarare 14-1800 kg! Nu  till stora delar av aluminium och andra för miljön svårhanterliga material.

Så hur i helsike ska jag kunna finna miljöansvaret i detta? Jo självfallet ligger det i de moderna fordonens förbrukning av bensin o diesel som minskats delvis. För även om fordonstillverkare annonserar sina nya bilar med argumentet att de drar så lite bensin (därmed bra för miljön) stämmer inte detta riktigt. 

Råkade för ett par år sedan göra en ofrivilligt testjämförelse. Vår ordinarie bensinslukande bil var sönder och en resa ToR norröver på totalt 180 mil gjordes i en hyrd ny Renault Modus. Denna kördes på samma sätt som vår ordinarie bil, med skillnad från att Renaulten hade manuell växellåda och hade vi resans slut konsumerat 215 liter bensin! vilket föga stämde med vad fabrikanten och testande tidningar berättar. Samma resa gjordes med vår bensinslukare där notan slutade på 240 liter. En skillnad på ca 35 liter bensin. Förtjänsten med att köra den så kallade miljö-rätta bilen blev därför i reda pengar ca 400,oo kronor. Sanningen att säga, jag körde båda bilarna på samma sätt, allt för fort enligt gällande bestämmelser.

En vacker dag kommer båda dessa bilar att återfinnas på skroten och skall tas om hand. källsorteras! Då infinner sig problemet med alla mystiska metaller och material från den moderna bilen, som kräver enormt mycket av konstruktivt miljötänk för att kunna utföras, medan den äldre bilen förhållandevis enkelt kan bli nytt stål.

En veteranbils entusiast skrev för ett antal år sedan att hans 50-tals Jänkare var en miljöbil! Det var hans vardagsbil och enligt honom den enda han skulle behöva äga. Ett stort plåtshabrak som visst innehöll både el-hissar och aircondition. Ingen behöver tillverka en ny bil till mig tack vare den här, och banne mig om inte karln hade RÄTT. just tillverkningen av våra fordon är extremt energikrävande och gör därför sitt till att miljön påverkas negativt.

Svensson, Persson och alla andra speciellt i storstadsregionerna anses ofta vara miljöns förkämpar nummer ett. Man inför Dubb-förbud i miljöns namn. Man källsorterar allt. Varje soprum i städerna innehåller en kontainer där man slänger sina gamla elektronikprylar! Kanske har de upphört fungera? Vad jag kan se är en trolig anledning till att de slängs att det kommit nya modeller på marknaden! 

Tidigare köpte vi ny TV-apparat när den gamla tappat orken och blev utdömt av TV-teknikern (vad är det för en figur - idag nästan lika sällsynt som Örnar), ofta var TV´n då mellan 10 o15 år gammal. Tar man en titt i dagens soprum och på sopstationer vimlar det av några år gamla sk tjock-TV som ersatts med en ny modern platt-TV. som med våra bilar är den nya platt-TVn ganska svår att ta hand om på ett miljörätt sätt och kräver en mängd energi vid destruering. I princip all modern elektronik är svårhanterlig för miljön. att de dessutom tycks ha en väldigt liten livslängd visar faktumet att en mängd platt-TV redan återfinns på våra sopstationer.

Så istället för att lämna DVD´n som hackar till service på hos en Radio-TV tekniker slängs den, när den kanske bara hade behövt göras ren. Precis som med all annan mekanik (DVD och likande prylar har lite mekaniska grejer som kan må bra av service för att funka) slängs den tidigare svindyra apparaten och ersätts med en ny. 

Hur många mobiltelefoner har du liggande. Ännu har du inte slängt dem, de kostade ju faktiskt flera tusenlappar för ett par år sedan i inköp. De fungerar men det har ju kommit en ny modell som dock inte kan koka kaffe. Allt annat kan den göra.

Tidigare har jag berättat att jag är aktiv medlem i "Pippis Sakletareklubb" och har därför mitt delvis hemliga ställe där jag kan gratis hämta prylar som Du har slängt. visst kan det tyckas en smula fult att det du trodde skulle destrueras kommer till nytta hos mig, men tänk efter en gång till. I huvudsak letar jag efter elektronik och musikprylar.Vårt hem kryllar av Tv-apparater (tjocka så väl som tunna) DVD - VHS bandspelare, stereoanläggningar. Det mesta med minst 10 år på nacken men självfallet efter att de servats fungerar de ypperligt.

Senaste fynd rundan gav följande:

BOSCH handborrmaskin av det kraftigare slaget som behövde 2 nya kol a 20,oo

en Sony - DVD som medelst Tops rengjordes

Bärbar MP3 spelare med 2 Gb minne.

SONY minidisc den där grejen som vi lite till mans hade haft om inte vi laddat ner musik i våra datorer. En fantastisk ljudpryl med CD-kvalitet på ljudet.(helt perfekt)

2 par stereohögtalare med snygga lådor i Teak.

Samt 3 mobiltelefoner med inbyggd kamera (hmm vad jag ska ha dem till vet jag inte riktigt, men har skänkt bort ett antal som sedan används i länder där dylika telefoner fortfarande är för dyra för vanligt folk)

"Radionette högtalare från tidigt 70-tal, ca 300 watt

Mobiltelefoner och mp3 spelare med några år på nacken.

Sony MD spelare, en av modern tids bättre leksaker

 för inspelning av musk

Kom på att jag glömde att skriva om den för mig förhatliga glödlampan av idag, som gör att jag delvis på grund av ålder men framför allt på grund av det lilla ljus den ger ofta inte kan läsa viktig text. Denna miljöprodukt (lågenergi lampan) anses idag vara en av de verkligt svåra produkterna att destruera!

sinnen och svammel

Trädgården, tja snarare den del som är infarten till huset är belamrad med bilar, trångt så in i H. Vintern har gjort det mer eller mindre omöjligt för mig att meka. V12án parkerades i huvudsak för att kylaren var trasig och läckte, en ny skulle kosta en förmögenhet. 

Så dök då Audi´n upp och efter hundra sorger och en mängd problem hade vi äntligen en bil som funkade. Trodde vi ända tills den ödstigra date´n med en Renaults dragkrok i Götet. Plötsligt stod vi åter utan bil. lösningen stod att finna i ännu en Jagga, som dock visade sig ha ett helt eget liv. Den stratade, den stannade den gjorde helt enkelt som den själv ville och oftast tycktes den inte vilja alls.

så kom då äntligen början på våren till västkusten. Beslut om att få igång V12án togs vilket innebar att den skulle dels startas upp, des repareras. Att starta den var inga problem, dock var den parkerad på ett sådant sätt att den inte gick att köra ut. I vägen stod Jaggan med egen vilja och vägrade självfallet att starta. 

Med hjälp av ett långt span-set(spännband) det före detta fundamentet til en flaggstång och 2 timmars envetet delvis hårt jobb lyckades jag så dra vincha fram Jaggan och därmed köra ut V12´n! 

Nu återstår att fixa vattenläckaget från kylaren och lite andra smådetaljer innan vi åter har en bil som funkar.

Funkar var dock något som min hörsel inte har gjort de senaste dagarna. Där satt jag och som vanligt inbillade mig att jag var en av Världens stora musik-producenter vid inspelnings prylarna och  hörde knappt ett dugg på vänster öra!! Allt lät KASS, och jag kände mig allt mera förtvivlad. 

Har tidigare vid något enstaka tillfälle fått en vaxpropp i örat, så nu gällde det att kurera detta problem snabbt och lätt. Helst också billigt. "hur e det nu, vax är fett! således borde Revaxör vara nån sorts fettlösande vätska. Sagt och gjort DISKMEDEL är ju fettlösande, varför jag fyllde döv-örat med en diskmedel-vatten blandning i hopp om att för ringa kostnad lösa problemet.

I helsike det funkade, eller kanske skulle jag haft en högre koncentration av diskmedel. Dagen efter tog jag mig så till byn där Revaxör shoppades. Väl hemma igen tog jag plats liggande i soffan med en handduk som skydd mot rinn. Fyllde så örat med lösningen och väntade enl beskrivningen en läng stund, för att sedan med fingret i örat rusa till toa och spola varmt vatten med en biffogad blåsa.

Murphy var på plats och självfallet funkade det inte alls!!! Igår till syvende och sist upprepades proceduren, och Eureka!! jag kunde höra också på mitt vänstra öra. Världen och ljuden omkring mig framstod plötsligt som sagolika.

Fortfarande befinner dock min älskade sig i Stockholm trots att vi båda vill finnas där i varandras närhet. Lösning på detta problem hoppas jag snart infinner sig. Tycker att väggarna e ganska trista som samtals partners.