torsdag 15 september 2011

den sista vilan....DÖDSRUNA

född 1995 -död 2011
blott 16 år gammal blev du ändå en kär vän.
vi sörjer dig alla som räknats bland dina vänner.



Vi har idag församlats för att avnjuta denna högtidsmåltid och skall med glädje i sinnet minnas vår nu hädangångne vän som betytt så mycket för många av oss genom åren. Detta om dock hans levnad här på jorden inte blev allt för lång.

Redan vid födseln var det förutbestämt att han skulle få ett mycket aktivt och händelserikt liv där han skulle få en mängd nära/kära vänner.

Att hans förste riktige vän var en Världsberömd Rally världsmästare vid namn Waldegård tyckte han säkert var spännande och troligen fick han bevisa sin vänskap ett antal gånger för vännen Björn.


Nya vänner tillkom efter han som han blev äldre, dock verkade de nya vännerna inte lika innerligt inresserade av honom som Björn kanske varit.

Han fick dessutom flytta ett antal gånger i sitt korta liv och hamnade under sina sista år i staden Köping. Där levde han ett ack så skönt och lugnt liv tillsammans med Sten, hans gitarrer och en talgoxe som ofta besökte dem vid frukostkaffet.

Att han så en vacker dag inte tycktes vara fin nog för Talgoxen och Sten(vet i katten vad talgoxen hette-presenterade sig aldrig) gjorde honom väldigt bedrövad. Nu blev han ersatt av en tjeckisk kollega som inte alls tycktes ha samma potential den såg faktiskt ut som en garderob även om den verkade ha blanka friska fötter.

Istället fick han nu söka vänskap i Stockholm där ligister en natt illa tilltygade honom. Hela hans världsbild gick förlorad och skulle aldrig återfås. Den nye vännen såg dock till att hela den primära skada som uppstått. Livet fortsatte men det funkade inte riktigt som det skulle, hjärtat var i kalasskick men kroppen i övrigt hade en del brister. Kanske insåg han då att orken liksom delvis decimerats.

Allt nog hans nyfunne vän tog med honom till ett paradis på Västkusten. Nu trivdes han verkligen, vacker utsikt, vacker natur och närheten till havet. Han fick uppleva fantastiska gryningar och se solen gå ned vid havets horisont. En dag fick genomgå en riktigt seriös "makeover" vilket stärkte han krafter avsevärt. Helt plötsligt behövde han inte skämmas för att visa upp sig, nej han var minsann lika fin som de.

Åren hade dock gett honom en del krämpor, som ingen sökt vård för. En dag finner han en ny kollega strax intill honom. En nära släkting som dock såg betydligt fräschare ut och gav ett avsevärt bättre intryck vid första anblicken, men finns där helt tyst och stum! Nu framkommer det att kollegan ack så prydlig har hjärtproblem!

Tur att jag har ett friskt hjärta som inte tvingats kämpa allt för hårt genom åren, speciellt inte de sista: tänkte han. Glad i hågen över sitt trumfkort!

Till sin stora förfäran infinner sig hans vän som tagit med honom till detta paradis nu förklädd till någon form av läkare. Han gjorde så en ordentlig hälsoundersökning för att sedan utan att ens fråga om lov, ta ut det friska härtat.

Detta transplanerades så in i den där, i och för sig snyggare kollegan, men ändå - kan man göra så???


Utan hjärta och snart med andra delar av hans lekamen lämnade till transplantation hade vännen ingen ork kvar. Det var slut och med assistans av den där nu friska och samtidigt snyggare kollegan kom så vår nu hädangångne vän till sin sista vila.

Där i Pärleporten betydde det inte ett dugg att hans förste riktige vän var Björn Waldegård, nej nu var han som alla andra och skulle snart förvandlas till mull. I form av ett platt paket som sedan skulle kunna återvinnas.


Vi sörjer dig helhjärtat käre Ford Mondeo.

Lyckan kommer lyckan går,
i ditt fall ber vi alla dina forna vänner till högre makter att du när du smälts ned till flytande stål INTE blir material till en satans
VOLVO!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :=(

lördag 3 september 2011

trångt och trevligt


Så dök då en av mina nyfunna bekanta upp med sin Daimler XJ40. Att säga att det blev trångt på gården är ett under statement, men trångt kan ju också vara trevligt. Hans mycket fina Daimler gjorde självfallet att ett sting av avund löpte genom mina tankar, just så fin borde ju vår D6a vara, men det ska den förhoppningsvis bli. Allt nog blev det ett trevligt avbrott och tillskott till seglingen jag var ute på här om dagen ( finns att läsa om i min andra blogg och på Youtube)




http://youtu.be/9rpOlPfoiMw

Ett par mindre detaljer behövde nu åtgärdas på hans bil så den lämnades kvar, men behövde ju inte känna sig ensam på Söbben där redan syskonen fanns.

Ja så till de riktigt trevliga nyheterna, Karolina (plast-dotter) fick en liten kille igår vilket gör mig jätteglad för nu e jag banne mig "Plats-Morfar" till tre små killar...

HURRA HURRA HURRA.

Under kommande vecka ska vi se om jag möjligen får positivt svar på jobbet i Lysekil jag sökt, det kan ju även det bli en positiv del av livet. Blir sedan kusin Bertil snart friskt från sitt hjärtstrul blir lyckan total.

Med nuvarande facit i handen verkar det banne mig som om medelåldern på oss män i den Anderssonska släkten är förbannat låg. Fruntimren blir gamla som gatan men vi karlar tycks knappt klara 60-strecket.... Inge kul att se fram emot... så det gäller banne mig att LEVA NU och inte vänta till i morgon.

Solen skiner lite grann över Söbben så nu ska jag skita i det här bloggandet, ta med mig en mugg kaffe och gå ut och leva så gott jag kan. hade dock varit massor trevligare med min Älskade hos mig, men hon den stackarn måste plågas med att vara i >Fjollträsk bland en massa 08-or...

kram alla läsare.