"en hermelin bland katterna"

Vem som kikat på vem kan man troligen disskutera när man

ser de ljuvliga rundade formerna på en XK120 av W Lyon" resp

Anders Zorns kullor.

Som sann Anglofil finns självfallet även ett par 6 pence till hands.

Himlen visar en gråaktig nyans med stänk av sol mellan skurarna när vi embarkerar XJS´n för färd till staden Uddevalla. Det duggregnar och så snart vi var klara för avresa ville bilen inte starta! Självfallet var batteriet uttömt varför startkablar och Mondeo togs till hjälp. Med ett vänligt och bara en smula aggresivt vrål startade bilen klockrent och resan kunde påbörjas.

Vår "hermelin" bland ras-katter!

Huruvida bilarna eller Bosse Bildoktorn var huvudattraktion

kan disskuteras. Här bredvid en E-typ V12 2+2

Ofta uppkommer frågeställningen huruvida man blir våt om man kör en öppen bil i regnväder och som vanligt infinner sig samma svar. Nej man blir inte våt, fartvinden gör att man inte behöver oroa sig för regn så till vida man inte behöver stanna! Nog om detta snabb resa in till Uddevalla och Torp där Jaguarklubben engagerat "Bosse boldoktorn" vid en träff. Strax intill fanns ytterligare intressanta samlar bilar uppställda men just denna dag tycktes de föra en ganska tynande tillvaro i glansen av alla Cat-ter!

Jaguar XJ120 FHC samt ännu en Hermelin i form av

en Morgan +4

En av mina Jag-favisar. En 3,8 S-type från 1966.

En gång världens snabbaste familjebil.

Ännu en asfaltskrynklare i form av en XJ40-R Sport.

sällsynt är bara förnamet.

Vår bil hade absolut inget med den förestående Concour de elegance att göra, då den bär på teoremet "skomakarens ungar osv". Sålunda som den skruvare jag är ofta åt andra kommer mina egna fordon att eftersättas i mångt och mycket. De funkar dock ypperligt.

Ja så fick Bosse den galning för sig att fråga

vad det var för en Hermelin?

Allt nog var det mycket bilprat oss nördar emellan. Kan man kalla det en klubb för inbördes beundran tro? Eller var dessa dryga 60-talet bilar en exempel på Grov-Porr för Anglofiler. Här nedan kommer nu en knippe bilder från denna dag.

Ännu en Hermelin plus en XK120.

XJS convertible från 1994. 4,o liters motor

Ja såvar det de där andra entusiastbilarna, där defenetivt en Camaro SS sken likt en stjärna på himlen. Kul var faktumet att där fanns tre Camaros som alla representerade olika grund modeller av denna uppstickare bland "pony cars"!

Chevrolet Camaro SS troligen ca 1968

Camaro´n och Opel Manta GTE

Rover samt Camaro o PV

Det blev en trevlig dag bland bilentusiaster.....

"bilstrul nummer:1 avslut"

Jag såg inte fram emot allt arbete det skulle innebära att demontera båda topparna, tja allt j-la jobb. Troligen var det därför jag stack iväg på excursion hos Uffe´s bilskrot ett par km från Henån. Denne hade dock inte de eftersökta delarna, men väl en fd mycket fin och dyrbar BMW i högen.

Efter åtta sorger och nio,,,,,, kunde så Waldegårds gamla donator Ford överges och kraften kunde läggas på att montera topplocket från denna på vår Mondeo nummer 2. Självfallet kommer denna inom kort överta första platsen då nummer 1 ska till de sälla jaktmarkerna. Kanske var det för att liva upp stämmningen hos undertecknad som jag plötsligt ser att jag nu har ett par nyfikna gäster.

I gräset ringlade sig en fin kopparorm och på min liggbräda återfanns en vacker tusenfoting. Sak den bli en vacker fjäril?

Monteringen gick riktigt bra, om än med visst strul på grund av att dagens bilar är byggda för att man inte ska kunna reparera dem. Med all säkerhet räknar fabrikanten med att bilen först ska rulla 25-30 tusen mil för att sedan skrotas vid första bästa fel.

Nu belv det dock inte så för denna Mondeo, även om det var bra nära att den funnit vägen in på Ljungs Kyrkas kyrkogård till sista vilan, den stod ju de fakto utanför dörren och verkade knacka på.

Enligt verkstadshandboken var ett "special verktyg" av absolut nödvändighet vid montering och dett dylikt i form av en U-profil togs fram ur gömmorna och användes vid inställning av kam-axlar.

Slutligen efter att ha monterat alla yttre detaljer(jösses vilken massa pryttlar) och sladdar var det dags för ett startförsök. Tror mig ha kommit till det läget numera att jag inte hyser en större oro inför huruvida en motor ska starta eller ej. Frågan var snarare om allt höll tätt och det skulle funka på ett acceptabelt sätt.

Motorn kinkade lite men gick så igång, för att med en gång gå alldeles perfekt! Nu var det bara att ta det avgörande steget och fylla kylvätska. Det är just i det ögonblicket man ibland får domen och vetskapen om huruvida alla packningar och slangar håller tätt. Även detta utföll till belåtenhet och med knappt 10 minuters marinal kunde jag starta bilen i duggregn och köra till Uddevalla dit min Älskade skulle anlända om nu SJ skötte sig som de alltid lovar men sällan håller.

Skulle nu SJ vara enligt tidtabellen lär nog många göra kryss i taket. Vilket får mig att minnas en mängd anektoter från andra länder. Den där om tåget eller bussen som ska gå om en kvart. När denna kvart sedan blir en timma tycker alla det är fullt naturligt. När det sedan dröjer ett dygn utan att tåget/bussen rört sig ur fläcken tycks detta inte beröra passagerarna. Det är bara precis som vanligt vilket torde gälla SJ. De få gånger som ett tåg avgår resp kommer fram i tid är räknade på ena handen.

10 minuter sena anlände i alla fall min Älskade med X2000 från Stockholm och vi kunde meddelst den nyss reparerade Mondeon köra till vårt Söbben.

Den här soliga, fuktiga och mycket varma dagen har ägnats åt divers småarbeten på den samma automobil. Extraljusen har kopplats, karossen har avfettats och slutligen har bilen tvättats ordentligt. Den börjar nu faktiskt visa lite av det som en gång gjorde att köparna föll för den. Med andra ord ser den riktigt hyfsad ut för att vara 12 år gammal och ha 25 tusen mil på mätaren.

Nästa elddop för Mondeon var transport av Mariann till NÄL i Trollhättan, något som visade positivt utfall. Lyckan var total när jag sedan fick se den här mycket fina Mustangen parkerad utanför hospitalet.

Efter NÄL besäket blev det så fika i tomebolyckan hos Mats & Maj. Tja inte hon på Malö utan hon från Hamburgsund. ( i alla fall på västkusten).

poff

tråkigt, nödvändigt bilstrul mm

Solen bröt genom molnen på Söbben, under gårdagskvällen han jag kika lite på en camping utrustad "Trabant" DDR´s gamla stolthet och folkbil. Just detta exemplar hade enl ägaren varit i Bergen och var nu på väg tillbaka till Tyskland. Bilen i fråga var som sagt campingutrustad vilket syntes genom att bilens inre mest liknade en dubbelsäng.

Tanken slog mig, att var det inte så Volvo och senare SAAB lanserade sina nya lyxiga fällbara säten på 60-talet. Säljargumentet var att bilen var bäddbar!!! Inte snackades det om att stolarna gick att justera i ryggstöden för bättre komfort.

Allt nog med solen igång på himlen och ca 5 m/s (mao perfekt seglingväder) började jag min dag som brukligt riktigt lugnt. Kaffe mackor och en stund gitarrklinkande på ännu en NY fantastik låt som kommer göra mig till miljonär. (bullshit keep on dreaming).

Med nya krafter gick jag så ut och fattade jag om topplocket på nya Mondeon. Hade hoppats på hjälp men just i dag mådde jag absolut perfekt, som om incidenten här om dagen aldrig ägt rum.

Lyckades i alla fall lyfta av toppen alldeles själv, för att sedan göra en första examination av de båda så vesäntliga delarna av motorn. Motorblocket visade inga som helst spår av skador eller att det körts 25000 mil, medan toppen hade grava skador mellan förbränningsrummet.

Som ett resultat av detta stod det klart att jag skulle demontera toppen från WAldegårds gamla Mondeo och montera detta på den nya kombin. Efter en stunds parkerings bestyr kunde jag så på börja demonteringen med bilarna likt donator o mottargare i en operationsal.

Dock visade sig mitt "jag mår så förbannat bra" ge upp och nya trötthetskänslor och tryck i bröstet som vidtog beslutades hals över huvud att avbryta projektet för dagen. Det är nu i alla fall på G i stor skala.

"en dag i taget"

Ja så var det dags att gå vidare, lever och hälsar ofta. Vad mera kan man göra, säger som faster Mariann att jag har inte tid att dö förrän vid 120. Punkt slut.

Sjukhuset ligger kvar där och en kallelser till megaundersökning med inläggning något dygn kvarstår.

Istället var det en del bilproblem som skulle lösas men här ställde Bertil upp och tillsammans körde vi till Ljungskile, där ett lik i form av en Mondeo avhämtades. Då bilen gett upp jordelivet för tidigare ägaren på motorvägen hade den bogserats till sista vilan utanför Ljungs Kyrka där vi således avhämtade liket. Problemet var snarare att Ljungs fina gamla kyrka saknar krematorium av sett för automobiler.

På repet efter Bertils Skoda-Svanesunds Färja.

Färden från Ljungs Kyrka till Söbben gjordes med ett rep som hjälpmedel och naturligtvis Bertils fantastiska Skoda. Allt i en för dagen anpassad och lämplig hastighet. resan gick dock som smort och snart trängdes den "nya" Mondeon med de andra utanför vårt hus.

trångt utanför huset.

trevligt ljus gav denna bild på ögonstenen.

Nu gällde det att finna orsaken till bilens motorproblem.

nya Mondeon

Första åtgärden på bilen var dock inte alls motorn utan en sanering av den samma av bilen. Tvättning och dammsugning som avslöjade att bilen var riktigt hygglig för sin ålder. Bilens orginalstereo med cd-spelare hade redan under bogseringen visat sig vara i gott skick. Ett par extraljus liksom bara hoppade på plats i nosen. Innan det var dags att agera problemlösare.

Mondeo efter sanering och ljusmontage.

Hade kamremmen (vanligt problem) gått sönder? Eller var det något än värre. Efter en första kontroll visade sig denna vara helt okey??!! Självfallet infann sig i denna stund att problemet skulle vara hyggligt enkelt att lösa. Med startmotorn engagerad gick dock motorn runt väldigt lätt, faktiskt allt för lätt.

Kvarstod att ta kompprov på motorn. Något som till en början visade sig vara omöjligt då jag dels inte har armar som är 2,5-3,o meter långa, dels inte har den rätta böjen på dem.

Hjälp inkallades utan problem från kusin Carina o Hasse som gärna assisterade i detta värv i utbyte mot fika.

Gräsklippning nedlagt projekt.

Med en eftersatt gräsmatta var det dags att plocka fram gräsklipparen, något skulle jag ju göra medan jag väntade på de båda. Hann med att klippa lite vid lillstugan, där vi allt som oftast brukar fika innan jag av någon anledning verkade tappa orken. Ungefär som om soppan var på g att ta slut i tanken. Ett konstigt tryck kändes i bröstet vilket fick mig att snabbt avsluta det igångsatta projektet. Detta dilemma löstes sålunda att en stycke god pilsner från Llidl tog fram medan jag satte mig till rätta vid trädgårdsbordet och inmundigade denna goda vederkvickande dryck.

Llidl pilsner(god) och break

När de tu anlände hade jag dessutom hunnit påbörja matlagningen för dagen i form av kyckling och frittar. Kycklingen var enl Carina ordentligt kremerad när paret anlände och pommes fitten var mer än "Al dente" i en nyans av svart.

kusin Carina med tillhörande Hasse

kremerad kyckling på spisen

Med anländ assistans kunde jag så ta ett kompprov på motorn, ett prov som avslöjade att något allvarligt skett. Ingen som helst kompression kunde avläsas från någon cylinder. Det troliga är nu att ventiler skadats om nu inte murphy har fest och skadat kolvarna i motorn. Återstår att börja riva motorn uppifrån i hopp om att kunna lösa problemet på enklaste billigaste sätt.

demonterad Mondeo-kompprovning.

Nu återstår att demontera toppen på denna bil och om felet ligger där kommer den röda Mondeon bli av med sin topp.

Detta då Stens och Waldegårds Mondeo trots allt är utom all räddning. pga ROST!!!!!

NU har jag längtat efter min Älskade Lise-lott alldeles för länge men på onsdag kommer hon äntligen hit..... Jösses..

ha det fint alla läsare, lev idag i morgon är det kanske för sent!!!!!

Murphys Law

Att vår "Mats-katt" försvann ur vårt liv kändes och känns fortfarande riktigt jobbigt. Trots allt var han ju en medlem i familjen. Min älskade Liselott är tillbaka till jobbet i Stockholm så en smula ensamt kan det kanske vara också här på paradiset Söbben.

Faster Mariann gör dock att jag känner att jag är till någon nytta. Sedan hon drösade samman har jag fått äran att agera assistent och chafför (utan livre) till bådas glädje. Ett antal mycket goda middagar har skördats samt goda bullar. På jobbsidan görs för närvarande reparationer på distans med hjälp av telefonen och bilder. Något som visat sig fungra alldeles ypperligt.

Vid sidan av detta har det jagats jobb och så dotterns bröllop. Det var troligen allt strul i mitt liv den senaste tiden som gjort att jag haft svårt att sussa. Plötsligt vaknade jag vid 3 på morgonen hade ont i bröstet och ena armen tycktes ha lämnat in tillfälligt. Värken tycktes släppa, armen infann sig och jag somnade om bara för att vakna några timmar senare, nu fundersam och rädd över det skedda.

Nu ringer jag till Carema ÖVC här i Henån, vars osympatiska telefonsvarare lovar att ringa upp en dryg timma senare. Va, jag vill ha besked på mitt onda nu, fan inte vänta!! Vilket får till följd att jag ringer sjukvårdsupplysningen.

Du ska ringa 112 och beställa en ambulans som tar dig hit fortast möjligt! Va!!!!!! Nej det har jag inte lust med, jag kör in! -Nej du ska inte köra! -Ja okey jag fixar något.

Och det gjorde jag självklart en stund senare satt jag i bilen och körde till Trollhättan där jag snabbt kopplades in i en massa sladdar och stacks med nålar. När läkaren undersökt en lång stund försvann hon för överläggning med överläkare. Väl tillbaka sa hon att jag skulle läggas in!

Hmm, får fundera på det, jag har inte tid att läggas in, i morgon ska jag till Donsö med faster Mariann! Ja det hela slutar med att jag skriver ut mig och de lovar att kalla mig för en större provtestrunda. Det var dock en ganska trött gubbe som körde tillbaka till Paradiset, nu en aning mindre tuff än vanligt. Läkarna förklarade att jag fått en förkänning av en hjärt-infarkt och att jag snabbt skulle lära mig att ta det lugnare. Troligen hade den utlöst av för många problem den senaste tiden, och om jag inte var försiktig kunde den mycket väl återkomma som en riktig infarkt.

Så bar det av med Mariann till Gbg och Saltholmen för vidare transport med passagerarbåt till Donsö i skärgården.

En helt fantastisk resa som till en kostand av 16,oo ger makalösa synintryck värdiga vilket vykort som helst. Väl framme bjöd kusin Mimmi på åktur i trött elektrisk golfbil och god middag. Livet lekte igen och jag passade på att sova middag.

Även hemresan gick prickfritt och sedan väntade en lugn kväll , ned mycket telefonsnatter med LL. Ja just det kusin Marie kom förbi med några överblivna hyllor som lär platsa fint i garaget för alla mina prylar...

Livet här på Söbben är inte enbart en dans på rosor, det ska Gudarna veta även om det i huvudsak kan ses som att leva i paradiset. Här är helt enkelt underbart. "Mats-katt" blir överkörd, jobbjakt, bröllop allt tillsammans gjorde att livet i största allmänhet och synnerhet kändes jobbigt.

Sorg o Glädje

5/8 Det duggregnar på Söbben, något som gör att våra fina katter väljer att stanna inne. Visst Doris smyger ut till farstun, känner vått under ena tassen, skakar på den och smyger tillbaka in i goa varma torra huset.

Mats är tuffare han går ensam ut. en kort stund senare ska min älskade Liselott och jag köra till byn för att handla. Medan jag väntar på henne backar jag bilen till vägkanten och ser till min fasa att där på vägen ligger vår fina katt Mats överkörd. Jag rusar ut, bilar tvingas bromsa in. När jag lyfter honom är han död. Paniken sprider sig och minskas inte av att Lise-Lott får se sin älsklings-katt i mina armar. Vi begravde honom här i vår trädgård.

"Mats" gillade att blicka ut över nejderna antingen det var från taket av huset, eller från Lise-lotts axlar. Där på högre höjd kunde han övervaka att LL skötte strykjärnet, eller vad det nu hon företog sig. Att mysa och slicka på prassliga plastpåsar, kanske till och med krypa in i dem.

De sista dagarna i hans liv sov han helst på ett stycke lacktyg som vi glömt lägga in i skåpet. Aldrig någonsin såg vi katterna gå ut på vägen, vi var glada över detta och de stormtrivdes här på Söbben. Men kanske var det något extra intressant som Mats jagade just den här dagen i regnet.

Vi kommer i alla fall minnas honom son en klar favorit med ett mycket o-kattligt beteende.

Vid städning idag var det lätt att finna spår efter honom.

Sorgen efter Mats finns kvar men också glädjen en dag som den här.

Just idag så gifter sig min dotter Jeanette med sin Emil, i Södra Sandby Kyrka. När detta skrivs har hon troligen hunnit säga JA till prästens fråga. Kanske står de nu ute på kyrktrappan och blir gratulerade och fotograferade av alla gästerna. Önskar att jag varit med där men så blev det nu inte.

Det blev ändå¨bröllopsmiddag här på Söbben men trist nog ingen tårta.

Jag älskar henne dock liksom jag gör med alla mina andra barn. Tillhör gruppen dåliga pappor med stor säkerhet.