Now & Then

För dig som läsare av mitt blogg svammel har du kanske insett att undertecknad har en mängd mer eller mindre galna-intressanta intressen. Min underbara sambo lär komma som nummer ETT, och efter henne följer bilar, båtar, musik med tillhörande acessoarer.

Redan på tidigt 60-tal fanns dessa intressen. Gamla bilar, gitarrer, båtar som var behov av kärlek och omvårdnad. Vi stod stumma när VW lanserade sin Karmann Ghia, mycket snyggare än en Porsche. Att den sedan knapp klarade en toppfart på 130, tja designen vann. PV´n, Rekord´n, och alla de andra vardagsbilarna fick oss knapp att höja ögonbrynet. Men som sagt en Karmann Ghia, en P1800 för att inte tala om de riktigt dyra bilarna. Aston Martin, Jaguar, Ferrari, Rolls Royce osv, En sådan skulle man minsann ha men priset på dem gjorde dem lika omöjliga som att ta ned månen.

Kommer aldrig glömma dagen då jag stod inne på gården till en tvivelaktig bilhandlare på Mölndalsvägen och tittade på tre fantastiska bilar en dag i slutet av 60-talet. I plånboken fanns 8000,oo att shoppa bil för!

Här fanns självfallet Amazoner, SAABár och alla de andra vanliga bilmärkena men under ett tak av korrugerad plåt stod tre vagnar. En Maserati 3500GT, en Ferrari Dino och inte att förglömma en stor vräkig jänkare med 4 dörrar döpt till Dodge Polara. 

Självfallet tog det mindre än en sekund för mig att tappa allt förnuft, därmed totalt glömma de vanliga bilarna. Valet stod mellan dessa tre, som kostat en förmögenhet som nya, men nu av någon underlig anledning kunde köpas billigare än en Amazon!!!

Mina kunskaper som bilmekaniker var dock i sin linda, varför valet efter en dryg timmas begrundande föll på den stora Dodge´n!! Gott om plats, V8 i massor och en underlig automatisk växellåda med knappar för val av växel till vänster om ratten. (Detta var första gången jag körde en bil med automat!)

Egentligen var det ingen som ens tittade åt dessa standard bilar också senare när gammelbils hobbyn aktivt bredde ut sig. Nej det var sportbilar, tuffa jänkare med max 2 dörrar och lyxbilar som gällde. Sunbeam Alpine o Tiger blev mitt märke nummer ett. Ett flertal dylika renoverades och användes flitigt. Reservdelar anskaffades på hjul i form av Hillman bilar som delade många av sportbilens komponenter. Hur många Hillman som jag då skrotade för att komma åt reservdelar har jag glömt. De var inte värda något, och jag tillsammans med andra ansåg att de ALDRIG skulle få något värde och bli eftertraktade. På samma sätt var det med PV´n Amazonen, SAABarna och alla andra standardbilar. Ack hur fel vi skulle visa oss få ett tiotal år senare!

Hillman Minx 1958,som renoverades och såldes. 
Bara för att ett år senare skrotas då en bromscylinder gått sönder!!

Idag kan man välja mellan att köpa en Amazon 123GT, en SAAB Sport 2-takt, en Cortina GT och en Rolls Royce. De betingar ungefär samma pris i samlarkretsar!!!

60-talet med Rock´n Roll och allt vad där hörde innebar att alla skulle köpa en elgitarr. Listan nedan är lite av en samling av PV,Amazon,SAAB. Opel, Ford osv fast med inriktning på gitarrer.

För en nybörjare fanns massor att välja mellan. Klira, Egmond, KENT, Höfner, EKO, Elite, VOX, Harmony osv var bara några av de billigare gitarrerna som fanns att tillgå. 

Klira -  

gitarren som Emile Ford använde, till vad kan man undra då få exemplar gick att spela på. De glittrade dock läckert i strålkastarljuset.

Egmond -

från Holland var nog mest känd här genom sin Lucky 7 gitarr och Jörgen Ingmans gitarrskola per korspondens. 125,oo kostade den och var hemska att spela på. Paul Mc Cartney hade en sådan planka som sin första elgura. Den stora efterfrågan gjorde att fabriken ofta packade gitarrer vars lack inte torkat för leverans till köparna som oftast skedde på postorder.

Höfner -

Denna tyska tillverkare gjorde en mängd fina akustiska gitarrer samt deras ofta vinylklädda plankor i tusentals former och färger. Fanns hos musikhandlare och kunde köpas för ett lågt attraktivt pris. Mest känd troligen Beatles basen. allt nog deras elgitarrer var billiga och riktigt hyfsade, även om halsarna hade en tendens att krokna.

EKO, VOX & Elite

läckra Italienska gitarrer för den tunna plånboken, Som Höfner ganska bra gitarrer till lågt pris. Även hos dessa var halsarna problem då de tycktes vrida sig!!

KENT -

för 495,oo kunde vi köpa en röd eller en babyblå Kent gitarr från Hagströms. En riktigt bra nybörjargitarr klädd i splast och vinyl för att dölja plyfan o masoniten där under. Annars riktigt bra att spela på. 

Harmony - 

Amerikansk postordergitarr som såldes också som HEATKIT. Riktigt bra elgitarrer byggda med billigast tänkbara material.

Till gruppen borde också Världsmärken som Fender vara, men på grund av höga import tullar från USA blev dessa gitarrer ganska dyra i Skandinavien! I övrigt samma som för Harmony, billigast tänkbara material sammansatt till en riktigt bra gitarr.

Det tunga Gardet, gitarrernas Rolls Royce, Ferrari, Aston Martin, Jaguar

var då snarare Gibson, Levin, Gretsch, Burns, samt åter igen Fender. och hundratals andra

Gibson - 

Gibsons Top of the line 1966 - en Barney Kessel modell(nypris1968 var 8500,oo skr)

denna amerikanska Gitarrtillverkare gjorde alla former av akustiska instrument av hög klass. Deras orkestergitarrer lämnar ingen oberörd. Deras elgitarrer kan väl sägas med ett enda namn. Les Paul som var en högkvalitativ planka. En väl använd Les Paul kan idag kosta en förmögenhet medan deras top of the line typ avbildad Barney Kessel modellen kan fås för under 30000,oo!! Då som ny var den företagets dyraste gitarr.

Levin & Bjärton

kan omnämnas på samma sätt även om fabriken var svensk.

Genomgående för den sista gruppen är att de var extremt noga med att tillverka sina instrument. Varje instrument tycktes ha en inbyggd själv och liknade inte de andra som de delade design med. 

Jim Burns brukade säga att han masstilverkade "one-offs" vilket kan stämma.

Dock har precis som i bilvärlden dagens värde på gitarrer inte alls följt deras exclusivitet som nya. Många av de billigste gitarrerna betingar idag fantasipriser, samtidigt som många av de mest exklusiva och dyrbara instrumenten kan köpas för fickpengar.

En hafsigt maskintillverkade massproducerad Fender Stratocaster från tidigt 60-tal kan idag kosta långt över 200000,oo kronor. (ny kostade den i Skandinavien omk 1500,oo) samtidigt som deras egna Top of the line guror - Jazzmaster och Jaguar (nypris 1800-2000,oo) kan fås för lågpris. Alla deras modeller nytillverkas idag.

nedan Bob Dylans Startocaster som nyligen såldes för drygt 1000000,oo dollar.

 

Höfners billiga Fiolbas (Beatles bas) var din då på 60-talet för omk 700,oo kostar är idag värd massor och nytillverkas i priser från 2800,oo - 55000,oo!!!

summan av kardemumman är att knappt någon kan idag säga vad som kommer att bli värdefullt, vad som kommer att dyka upp om 20-30 år och vara eftersökta samlarobjekt.

Kanske skulle vi alla sparat den billiga Instamatic kameran och slängt våra NIKON F1 kameror.