mer klappar

Det är något ganska fantastiskt, det liv som uppenbart förs i de fashionablare delarna av Fjollträsk och i detta skede om något stämmer mitt smeknamn på huvudstaden förträffligt med verkligheten. Är dessa människor i överklassen medvetna om livet utanför Djurgården, Lidingö, Östermalm mfl gräddhyllor i vårt land. Mannen med slitna kläder som står utanför shoppingcentrat och säljer tidningar från de hemlösa borde kamma hem storkovan. Så icke. Inte fan offrar fina folket 40 spänn på den faktiskt läsvärda tidning han säljer. 

Nej så här i mellandagarna ägnar de en hel del tid att kasta förra årets lyxkonsumtion i soprummet för att göra plats åt alla nya prylar som tomten kommit med. Som hedersmedlem i "Pippis sakletareklubb" ska jag självfallet inte gnälla över detta faktum, det är bara att glädjas åt situationen som den nu är. Troligen tillhör min älskade LL och jag de verkliga Fattighjonen på Östermalm vilket gör att grovsoprummet framstår som en guldgruva med gratiserbjudande så här i mellandagarna.

Skörden dessa mellandagar kunde ökats på med en oanvända Espressomaskin som trist nog saknade en vital del, men kom ändå att innehålla följande:

1 st Sony datorskärm, 1st Acer datorskärm videscreen med dvd uttag, 1st OBH kaffebryggare, !komplett Sanyo stereoanläggning - förstärkare, tuner, skivspelare och högtalare ca 2 x 20 watt. plus några förlängningsladdar med grenuttag. 

Sammanlagda nypriset på dessa prylar torde ha varit i närheten av 5 tusen kronor. Självfallet fungerade allt perfekt!!! De skulle dessutom inbringat sköna slantar på en av Röda Korset-Frälsningsarmen osv loppisar....men som sagt, medlem i sakletarklubben tackar och bockar för extra Julklappar.

I och för sig hade jag inte förväntat ett annat beteende bland folket på fina Östermalm, slit och släng. Tja det där med slit funkar inte, här gäller det att ha det absolut senaste, förra årets modeller är redan passe´. De passar dessutom föga i lastutrymmet på Cayennen, Hummern eller MB suven som står på gatan tillsammans med Porsche, Maserati och andra super bilar. 

"nu är glada Julen slut, slut, slut!"

Var det ett nytt rekord som slog i och med vår resa till Arvidsjaur. Från ett tja höstlikt 0 gradigt Fjollträsk och vidare norrut. Vi embarkerade vår Mondeo med 4 katter som inte alls tycktes gilla tanken på att färdas i bil under en hel dag och lämnade Fjollträsk i backspegeln. 


Redan från påfart på Essingeleden drev tempot upp ganska rejält och när Jävlarna i Gävle passerades var det i ca 150 km/t. 


Fröken C som av någon anledning inte sovit under natten passade nu på att sussa i baksätet vilket troligen är ett bra sätt att fördriva tiden på under resan. Strax efter Gävle kunde vi så skönja något vitt i vägkanten, ett vitt som tilltog ju längre norr över vi kom.

Brukar alltid säga att civilisationen upphör näst intill totalt när man passerat denna stad något som jag vidhåller. Resten av resan bredde skogsvidderna ut sig nu allt vitare.


De sista 20 milen av vår resa gick på vita snö och is täckta vägar innan vi slutligen kunde parkera bilen utanför huset i Långträsk. 10 timmar hade förflutit i resandets tecken och de var nu över. Trippmätaren registrerade 96 mil.

Vi vaknade på "Bränne" och kunde genom sovrumsfönstret se vit orörd snö runt omkring huset, det var Julaftons morgon. Tja egentligen var klockan redan 10 och nyss hade solen vaknat, snart, allt för snart skulle den åter gå ned. Just Bränne är en gammal skogsgård som ägs av min Käras föräldrar, där brukar vi bo-övernatta. 


Skrapa rutor, starta bilen (gick över förväntan) och vår Julafton tog sin början. Bordet stod dukat med en mängd god julmat att avnjutas. 

Kalle dök som väntat upp på TV och först långt senare avslöjades att våra två unga damer nu kommit upp i nära nog vuxen ålder. Ingen Julklapps stress hos dem inte. 


Klappar öppnades och aftonen förflöt lugnt som sig bör.

När Juldagsmorgon glimmar..... ja då befann vi oss på "bron"(man säger så i dessa trakter om altanen utanför ytterdörren) för en rökpaus, vilket innebar att alla talgoxar som annars använde Bron som matställe flög sin kos i 180. Vid ett senare besök kunde även en ekorre fångas på bild i form av "Ekorre på Burk"!

Självfallet skulle även ett besök i metropolen Arvidsjaur göras med tillhörande besök på "Dollar Store" (den senare en lågpris marknad som man alltid lämnar med en kasse saker man inte behöver köpa för ett astronomiskt pris!?) I denna metropol använder billister blinkers när de ska svänga och gångtrafikanter visar med allt tydlighet att de önskar sig ett långt liv. Inte en chans att de på 08-ors vis skulle gå rakt ut i gatan enbart för att det finns ett övergångsställe. De vet att bilar kanske inte kan stanna i alla väglag och tar det därför lite mer piano......

Svärmors kök blev också skönhetscenter då fröken C, fixade makeup och hår åt min älskade. Medan det var ljust ute kunde även Liselotts senaste stick-alster fotograferas.

Till skillnad från exempelvis Fjollträsk kan man i dessa trakter se stjärnorna när det är mörkt, något som 08-or troligtvis endast kan se på vykort. Dessa ger oss i alla fall en föraning om hur små vi alla är i det stora världsaltet.


Återresan till Fjollträsk gick planenligt om än till en början i avsevärt lugnare tempo. Nu var väglaget avsevärt sämre de första 30 milen varför hastighetsmätaren höll sig kring 100. Men så snart väglaget rättade till sig kunde vår gamla Ford sträcka ut och göra verklighet av den gamla tesen - FORD / First On Race Day. Farthållaren ställdes på 175 och bilen förde oss snabbt mot Fjollträsk. Dock gick det trots dessa hastigheter inte att ta igen den förlorade tiden i början av resan.


Ganska möra till kropp och själ ankom vi hemmet och kunde kånka upp alla våra saker och katter i lägenheten. Nu väntar ett par dagars arbete för min Älskade sedan bär det av till vårt kära Söbben för Nyårs firandet och i mitt fall jobb med en trasig Jagga.


Har idag på morgon även hunnit agera skrivbiträde till vår Kejsarinna Doris som den senaste tiden flirtat med en ståtlig Herr Fjant. Kanske blir det en dejt mellan de två under den närmaste tiden.


poff

human o ohuman mek fabrik

Dags igen för lite svammel kring livet vedermödor. Mitt lilla bokprojekt borde snart vara färdigt, men ack nej det verkar finnas så mycket intressant att tillägga. Samtidigt finns drömmen om att mitt gamla band ska kunna återuppstå i någon underlig form. Detta projekt tycks dock gå från klarhet till klarhet utan större fadäser.

Fadäs eller kanske var det skit i förgasaren som gjorde att jag här om dagen kände mig nödsakad att uppsöka nån rackarns fabrik inte långt från bostaden här upp på baksidan. För säkerhets skulle slog jag en signal till dem innan för att höra om jag kunde komma in för service. De ansåg på fullt allvar att de skulle skicka en Bärjare men inte fan behövde jag det när allt verkade fungera om än med viss misständning.

Laddade fullt och drog iväg till verkstan där man med en gång kopplade in moderna tider diagnostic program med massor av sladdar som mest var i vägen. Hur maskinen funkade kunde de uppenbarligen se på en TV som tycktes höra till makalösa manicken.

Hur fan de lyckades finna nåt fel fattar jag inte men tydligen kunde de tolka den där linjen med hack i och ansåg på fullt allvar att de skulle behålla kärran ett dygn eller så för vidare kontroll. Så där tvingades jag parkera i ett bås med sladdar och allt. Natten flöt sakta fram som om den var sirap, andra maskiner rasslade och verkade funka sämre än min. 

Totalt slutkörd (troligen oljebrist alt soppatorsk) fortsatte dagen med tester av olika slag, tydligen trodde de sig finna problem med oljekvaliteten. Kanske var deet STP i den som gjorde att det ibland verkade proppa till sig och flyta ganska trögt. När det så var dags för tankning erbjöds en mig mellan Diesel o gammal 87 oktan. Vilket inte gjorde att maskinen funkade bättre.

Sent på eftermiddagen kopplades så slutligen alla kablar och censorer bort och vi kunde lämna verkstaden, nu med en stor laddning mirakelpiller som tydligen skulle stoppas i tanken.

Nedräkningen har nu börjat inför årets Jul och den tillhörande Julresan. Resan bär av i morgon klockan förbannat tidigt och lär inte vara slut förrän sent som fan i morgon kväll efter en tripp på 90 mil+...

God Jul

 önskar jag alla trevliga läsare, och självklart önskas en 

O-God Jul 

alla som känner sig O-trevliga..

2-dra Advent

Snön ligger vit på taken, så faen heller oh en som är lycklig så han studsar över detta faktum är undertecknad. Dagen innehöll en del snurrande åt alla kanter här på Orust (mao ttog jag mig utanför goa stugvärmen).

Julmarknaden i Henån regnade troligen bort under löragen men nu tog den nya krafttag, vad detta innebär upptäckte jag dock inte. ICA var smockfyllt med folk och anledning var uppenbar då det i charken serverades gående Julbord. Avstod från att köa och fann vad jag behövde för att sedan lämna butiken.

Stannade till på rastplatsen för att insupa den sagolika utsikten och såg två damer förevisa den samma med en stor Nalle som självklart förevigades samtidigt. Denne (nallen alltså) fotades i alla upptänkliga vinklar.

Fortsatte så till nyförvärvet S/Y Vinia som nu när det var hyggligt väder skulle inspekteras noggrannt. Hennes yttre vittnar om vanskötsel alt O-skötsel men väl ombord i ruffen avslöjades att hon trots yttre skavanker fortfarande kan vara likt en lysande stjärna.

Flera detaljer i inredning fick mig att känna en sorts hänförelse inför dem som en gång byggde denna vackra båt. Varje liten detalj vittnade om en hantverks-skicklighet som ej står att finna idag. Där varje detalj tycktes vara utformad för både funktion och design. Säkerhetslås gjorda i mahogny, istället för att enkelt skruva dit ett metallbeslag.

Efter en generalöversyn fortsatte mina eskapader med en tur till Elisabeth & Runes place, det är ju där som vår Amigo finner sin sommarvistelse. Högvatten modell ordentligt nådde nästan upp till vedstaplarna som Rune lagt upp för kommande behov och vintrar.

Ombord hittade jag denna makalösa manick, någon form av kombinerad kompass och vindstyrke mätar. hmmmmmm.

viss form av högvatten vid Elisabeth & Runes brygga...nedan hennes eka som tjänstgjort som taxibåt för undertecknad ett antal ggr.

I skjulet återfinns även Elisabeth´s Julle som en fin liten båt som dock saknar ett par bord i botten.

En tur till Vindö Camping för att se till vår Amigo var trevligt då allt befanns vara helt okey, kusin Maries lilla Ockelbo segelbåt verkar dock få övervintra ännu en gång liggande vattenfylld i havet!

Snön lyste med sin frånvaro när jag senare var hemma igen vid huset och kunde gå in i värme och tända adventstaken. Samtidigt som jag fixade med den nya Amigosidan, vilken tagit en ordentlig fart. Det är dock trist att min älskade inte är med härnere, men på Torsdag kommer hon minsann. Får tya mig till dess utan kvinnlig fägring i min närhet.

Med lite tur kommer snön att fortsätta att lysa med sin frånvaro, livet är så mycket enklare då.

Amigo Yacht Club

sömnlöshet, nervositet o fantastiska vänner

Dags igen att tota samman några rader. Tänkte nog inte gnälla allt för mycket denna gång, men lite lär nog slinka in.

Allt nog var jag efter strulet i somras kallad till en generalundersökning för att om möjligt fastställa var dom var orsaken. Jag var iväg till Lysekil och cyklade som en blådåre (mao ungefär som alla gör i Fjollträsk).

Nu var jag kallad till Uddevalla för en massa prover vilket började med ett mat och KAFFE förbud 12 timmar före utsatt tid för undersökningen. Totalt vanvett i mina ögon vilket inte gjorde mitt liv dessa mina sista timmar bättre på något sätt.

Nej det var en ytterligt frustrerad gubbe som startade upp alla 12 cylindrarna på Daimlern för resan in till staden. Inget morgon kaffe, nja inget kvällskaffe heller för den delen, snacka om att jag kände mig DÖ-färdig när jag anlände sjukhuset.

Likt mitt besök i Lysekil (enormt mycke trevligare sjukhus den saken e klar) skulle jag nu CYKLA ännu en gång med en helsikes massa sladdar inkopplade vilka gjorde att jag hade sugmärken över hela-halva kroppen. När denna cykeltur var avslutad, fick jag äntligen KAFFE om än i pulverform.

I den stunden kände jag att livet började återvända i min kropp.

Så var det dags för någon form av fotografering varför en Radioaktiv substans sprutades in i mitt blodomlopp. Kartongen hade den där Nuculära varnings symbolen som normalt syns p kraftverk och bomber.

Själva kameran var dock inte alls av den modell som skrämmande syns på tv-filmer utan en avsevärt mer slimmad variant. Dock var den förbaskat trög in action. Fotosessionen visade sig ta dryga 20 minuter i anspråk och som lök på laxen var det nån rackarns tarm som placerade sig på fel ställe (fattas bara annat utan sin vanliga dos av kaffe). En ny fotorunda genomfördes.

Sen kunde jag äntligen lämna detta förhatliga ställe vars hemskiteter troligen hållit mig mer eller mindre vaken den senaste veckan.

Kaffe modell riktigt stod först på listan. En visit på Biltema gav en liter ATF olja. Sedan hem till ett tomt hus, utan min älskade Liselott. Hennes närhet fick jag insupa via telefon.

Thanks heavens for mobilephones.

Hade det nu inte varit för mina vänner i England hade jag måst köra Mondeo till stan och därmed inte kunnat njuta av bilkörning av bättre slag i form av Daimlern. Redan i somras gick fördelarlocket sönder vilket gjorde bilen obrukbar. Att ett nytt kostade 1300,oo plus gjorde att bilen parkerades i väntan på ett nytt. Men tack vare DocBoots & Bessie Page inskaffades ett lock för mindre än halva priset. Några minuters monteringstid och sedan var det åter en fullt fungernade V12 motor som spann framme under huven på Daimlern.

Hoppas jag nu inte gnällt allt för mycket. Sitter nu och väntar på att en annan Jagga ska anlända med biltransport från just fjollträsk.

När denna anländer är avsikten att jag ska fixa till ett mindre motorhaveri på denna.

tja det var ditten o datten för den här gången...

poff

copyrights o produktplacering

Denna morgon bjöd på gäster i TV-4,as studio, en för oss svenskar inte helt okänd Efva fanns på plats och vi erindrades om hennes framsteg som popartist men framför allt om hennes framgångar som designer. Vad jag inte förstår av hennes medverkan i programmet är?

Varhon inbjuden som en sorts kändis eller pga av aktiv produktplacering i programmet. Mig veterligen har hon inte de senaste 10-15 åren varit aktuell med någon ny skiva eller bok av allmnt intresse.

Kanske GuldFynds direktör inbjuds att prata om deras nya kollection, Volvo inbjuds att visa upp sina nya modeller, eller varför inte bjuda in IKEA som visar sina produkter. Nämnda Efva är ju trots allt förutom designer också affärsidkare som aktivt vill sälja sina produkter.

Betalade hon reklamtid för att få delta i programmet som belyste hennes designkarriär och produkter. Eller var denna produktplacering betald av TV4?

Hennes karriär som designer började för en mängd år sedan och ett av de första föremål som vi blev erbjudna att köpa var en ring!

Hur fan kan hon gå ut och sälja denna och samtidigt berätta att den var av hennes egen design? Var min första tanke. Redan ett 10-tal år tidigare hade jag med hjälp av en silversmed i Malmö fått tillverkat ett antal nära nog identiska ringar i både silver och guld. Något år senare fanns den aktuella ringen att köpa från Piercingföretaget Barbarella i Göteborg.

Efva kallade den "Ring-Ring" som en hedersbetygelse till ABBAs hit låt med samma namn. Storyn berättar också att våra ABBor fick var sin ring av Efva.

Så långt var kanske allt väl, men min negativa reaktion på nämnda ring var av två vitt skilda anledningar.

1/ ringen som i sin grundform fanns redan på marknaden och designades både visuellt och i textform av en författarinna vid namn Anne Declos som redan 1936 under pseudonymen Pauline Reage beskrev densamma i den mycket omdebatterade boken "berättelsen om O". Bokens handling är en ingående berättelse om Sadomachkism, en roman om BDSM.

2/ Ringen har allt sedan 40-talet använts inom BDSM-kretsar som en form av igenkännings tecken, där ringens placering på innehavarens hand berättade om denne-denna var Dominant eller undergiven. Med andra ord involverad i Bdsm-världen.

Har ofta tänkt mig scenariet att en kvinna totalt ovetande om ringens grundtanke bär denna, vilket kan få till följd att hon antastas verbalt av en man som ser henne bära densamma på ett finger som anger att hon är 1-undergiven, 2-söker Dominant partner! Något som hypotetiskt skulle kunna sluta i en katastrof för båda inblandade parter.

Sammanstrålade med artisten Nina för x antal år sedan och fann att hon bar en dylik ring som hon fått av vännen Efva. Hon fick då se att jag bar en näst intill identisk ring. Självfallet upplyste jag Nina om ringens betydelse, vilket hon fann vara en kul grej. I rollen som världs-artist kanske ovan beskrivna risk scenarie vara obefintligt.

I modevärlden vågar man ofta ta ut svängarna och tangera gränser för det otillåtna, men jag anser att denna designstöld gått över gränsen för det tillåtna och misstänker att få exemplar av nämnda ring skulle sålts trots att Efva var designern om köparen kännt dess bakgrund och betydelse.

"vinter gnäll"

artikel GP

artikel SvD

Dags igen att gnälla på allvar och att det i mitt fall gäller trafiken i vårt land ligger nära till hands. Är så tillbaka i Fjollträsk en mycket besynnerlig stad som tycks styras av:

1-Vår hyggligt förnuftiga regering.

2-Komunpolitiker

3-En högt skrikande miljömaffia som inte skulle klara en svensk vinter utanför stadens skydd mer än någon enstaka timma.

Grupp 3 började yla redan för några år sedan om dammpartiklar. Dessa ansåg vara upphov till en mängd obehagliga sjukdomar som hypotetiskt skulle kunna drabba oss. Bevis om dessa partiklars skadlighet och dessas härkomst saknas fortfarande.

Ändå räckte denna hypotes till för att en grupp skulle agera forntida Polsk Riksdag och yla högt trots att de var/är få. Nu är det dock så att skriker man högt och tillräckligt ofta kan denna hypotes förvandlas till en sanning. Våra gator fodrar dock att kkomunen sandar (vilket också ger upphov till en mängd damm)

Så också i detta fall där komunpolitiker med ens såg chansen att tjäna pengar. Det slitage som uppstår på våra gator kostar pengar i form av underhåll och behov av att lägga ny asfalt.

Grupp 3 skrek högt och grupp 2 gick på deras skrik och förvandlade den till en sanning. Vi kan nu förvänta oss ännu en vinter där olycksstatestiken skjuter i höjden. Vi billister uppmanas att köra dubbfritt, med andra ord ska vi åsidosätta säkerheten på våra vägar på en mer eller mindre direkt order från staten som gärna hävdar att dubbfria däck är lika säkra som dubbade.

Gång efter annan har Robert Collin-Aftonbladet försökt påvisa det vansinniga i dessa beslut. Stockholms billister kan INTE parkera bilen när det blir vinter, av den enkla anledningen att det kommunala kommunikation systemet omöjligen skulle klara av av svälja denna grupp i ett redan överbelastat system.

För ett antal år sedan infördes en lag som krävde vinterdäck! Dess förinnan körde undertecknad på sommardäck också under vinterhalvåret vilket fungerade utmärkt. Väghållningen var av toppklass, vägar och gator hölls rena från snö och is.

I och med införandet av vinterdäckslag kunde stat o komun dra ned effektivt på väghållningen vilken idag i många delar av landet kan anses vara obefintlig. Vid införandet av denna lag borde faktiskt också dubbdck krävts men så gjordes tyvärr inte. Som deltids boeende i STockholm anser ajg att just vår huvudstad tillhör de sämsta när det gäller snöröjning av våra gator och vägar.

Sker således tillsättande av trafiklagar av denna typ enbart av ekonomiska skäl, där stat och kommun avser att tjäna en hacka extra. Något annat kan jag inte se, när olyckor kommer att öka drastiskt.

Samtidigt läste jag i artiklar från en klimatmässigt närbesläktat land att de nu gärna vill införa både krav på vinterdäck och DUBBDÄCK just för att minska allvarliga olyckor i tätorterna. Landet ifråga - Canada.

Dubbdäcken sparar en mängd liv i vårt land, ett av flera sätt att för oss närma sig den sk 0-visionen. Med dubbdäcksförbud försvinner samma vision i fjärran snabbt.

Vem ska dömmas? Självklart billisten som kör på en fotgängare, han körde ju för fort! För fort kan i vinterväglag i STockholm vara allt över 5 km/t detta med hänsyn tagen till stadens fotgängare som är gener från Stålmannen och tar 0 hänsyn till bilar och deras möjligheter att stanna på kort sträcka.

En höstvecka i staden har redan tvingat mig att panikbromsa ett 10-tal gånger för fotgängare som tar steget rakt ut i gatan framför mig utan någon som helst tanke på huruvida jag sett personen, jag kan stanna.