First On Race Day + moms

Åt helsike för kallt vilket torde betyda att vintern snart är här, en årstid som jag redan som ung insåg vara hopplöst överflödig. Det är nu alla vackra former och allt annat vackert kläs i vinterskrud.

Antingen den är hopplöst vit-slaskig eller grå-brun-trist. Ändå kommer jag inte undan utan det finns en hel del att göra för en "Glad Pensionär".

Innan min Älskade Lise-lott tog tåget tillbaka till vardagen i Fjollträsk han vi självfallet med ett besök på Uddevallas stora Loppis. Något som resulterade i ett designat soffbord i Rio-jakaranda.

Självfallet till ett extremt lågt pris!

50-talet innebar att Teak blev vanligt förekommande i hemmen. Detta vackra träslag importerades och möbler i materialet fyllde våra hem. Visst hade teak redan liksom mahogony använts inom båtbyggen men nu var det möbler som gällde. Trenden med exklusiva träslag hängde i fram till mitten av 60-talet då ytterligare träslag anslöt sig.

Nu var det Valnöt, Jakaranda o Palisander samt andra exklusiva träslag som gällde. Av dessa kan man nog säga att Rio - Jakarandan verkligen toppade prislistan. Ett hårt och färgstarkt träslag som kunde skifta i nyanser från rödbrunt till blåsvart. Ofta kunde ådring se ut som en skada i trät. Strykjärns formade svarta fält var vanliga.

Att det här var fråga om skövling av regnskogen var inget som någon kände till i en större omfattning förrän i våra dagar.

Möbler i massor tillverkades och finns troligen fortfarande i våra hem, även om kanske vissa av dessa möbler fått en ful stämpel på sig och kanske inte visas på samma sätt som då.

Kanske vill folk inte skylta med att de bidragit till skövlingen av regnskogen. Detta påverkar dock inte mig då möblerna redan finns där producerade. De är vackra-snygga och därför använder jag dem gärna. Naturligtvis ska vi inte fortsätta att tillverka möbler av dessa, regnskogen bör räddas.

Dags för mig och Calle att hämta hans nya fynd. Sålunda kopplades en trailer till Mondeon och med Calle i passagerarstolen drog vi till Falköping där hans senaste bilfynd skulle avhämtas. Självfallet gick resan bra om än en smula långsammare än vad som är brukligt med undertecknad bakom ratten.

Tillbaka på Orust startades så bilen upp för en kort provtur som varande knappa 100 meter då bensinen tog slut. Bilen en Ford Capri från 70-talet såg verkligen fin ut med tanke på sin ålder. Karossen hyggligt fri från rost och inredning i ett skick som var smått fantastiskt.

Man pratar i bilkretsar om nyskick, här var bilens inre visserligen inte som nytt, men med hjälp av en mängd tvättmedel och andra medikamenter kan dess skick i alla fall närma sig nyskick.

Återstår problemet att reparera-svetsa all rost som vi hittills funnit. Resan till Orust gick perfekt. Vi parkerade ekipaget utanför huset.

Matta karossytor polerades, damsugning och vräkning av en eller flera mus-familjer från utrymmet under baksätet.

Kvällen gick i musikens tecken där det sista alstret självfallet gjordes om från grunden. Första upplagan som jag redan hunnit lägga på YouTube (den ska bort) för att snart ersättas av den nyare varianten.

Det är ganska underligt detta med att snickra samman låtar, skriva texter och musik. I det skede när allt finns på papperet finns redan slutresultatet inne i mitt huvud. Jag vet exakt hur det ska låta, hur den färdiga produkten-låten ska ljuda när den strömmar ut ur ett par högtalare. Oftast blir det dock inte riktigt så i verkligheten.

Att som "pensionär" flumma om nya musikrelaterade områden är en blandning mellan katastrof och salighet. Drömmarna finns alltid där närvarande vilket gjort att jag smygstartat mitt gamla band, PBP.

Allt i hopp om att kunna spela in en hel skiva med min egen lite annorlunda musik och att kanske samla ett glatt gäng musikanter och vid något tillfälle åter få stå på en scen och spela.

Efter en tids sökande anmälde en duktig sångerska från Borås trakten sitt intresse att vara med i gänget.

En annons på en stereoförstärkare utlagd av en tidigare vän till mig gav en stor Kenwood stereoförstärkare och en duktig trummis som gärna ville ta upp stockarna och börja banka på kaggar igen.

Med lite tur kommer en kille finnas på plats med både ståbas och elbas i bagaget. Återstår att finna resten av det blivande bandet.

Dagens agenda innefattar en kort segeltur från Söbben till Vindö Camping & Marina där vår båt ska få sin vintervila. Kollar jag av vädret blir det troligen min vän "Ole"(Evinrude) som får ersätta seglen då det är nära vindstilla ute och endast någon grad varmt i luften.

poff.