Jul-Stöld

Vem stal Julen? Eller var det inte den som försvann?

Så var det dags för Julmarknad.
Massor av människor som trängs ofta på smala gatstumpar fyllda med stånd som säljer allt det där som just du och jag inte alls har behov av. Ja en del av de varor som blivit butikernas hyllvärmare tas också fram och går på grund av att det är "julmarknad" helt plötsligt att sälja.

Vår julmarknad ägde rum i Sigtuna vilket innebar att vi packade in oss i bilen. Nella var med och som vanligt på glatt humör och trängdes i baksätet med två fjortisar som hela resan undrade om vi var framme snart.

Väl framme lyckades vi med det omöjliga att finna en parkeringsplats strax intill hamncafet.

Ett hamncafe som varje sommarkväll och helg belägras av Motorcykel och båtfolk från när och fjärran. Tydligen lyckas dessa skilda intressen kunna kombineras. Nya och gamla motorcyklar, träbåtar i en sagolik mahogonyorgie. Krom och stål som blänker på kapp med nylackat blänkande trä och vita segel. Att komma hit en sommarkväll också utan rekvisita som MC eller båt är som balsam för en stressad själ. En sommarklädd småstad vi vattnet.

Nu trängdes vi ock självfallet tappade LL bort mig o nella ett flertal gånger, de båda fjortisarna tappade dock bort sig själva så snart de fått ekonomisk möjlighet till detta. Massor av folk är dock ett klart understatement. Nella verkade en smula brydd över Jultomten som gjorde vad han kunde för att charma henne utan nämnvärt resultat.

En fika hos Tant Brun innebar att vi dagen till ära fick stå och vänta i kö i nära en timma innan plats gavs för våra trötta fötter och kaffesugna strupar. Inte nog med att även här var det trångt, det var också lågt i tak men kaffet som brukligt – Gott!

Julmarknaden var över för vår del och vår färd styrdes till Uppsala där "nella" skulle återbördas med sin mamma. En timma senare var det skönt att befinna sig hemma i stugvärmen.

Så kom måndagen och med den ett obehagligt virus eller nåt liknande. Vi var båda en smula utslagna så måndagen tillbringades inomhus i lugnet.

Tisdag och vi kände oss betydligt bättre, i alla fall undertecknad som fick i uppdrag att gå och handla. Tja uppdrag är troligen fel uttryck då mina cigaretter var slut.

Redan i hissen ner fick jag en obehaglig känsla av att något var strul med bilen som parkerats som vanligt nere på gatan. För knappt en vecka sedan hade vi funnit den med sönderslagen sidorruta och en billig dvd stulen.
När jag nu kom ner på gatan syntes inte ens dammet efter den där den stått parkerad. Den var borta!! Pulsen steg och tankarna snurrade på högvarv i min skalle.

Var min fina Jaguar stulen? Såg för mitt inre hur vår planerade Lapplandsresa till jul fick ställas in. Eller hade jag råkat ut för den ökända

"Parkerings-myndigheten" Stockholms stad. Att stjäla en Jaguar är nu inte världens enklaste sak även för en profftjuv. Det hela avgjordes och avhjälptes med ett telefonsamtal till Polisen.

Min bil var "stulen" av Parkeringsbolaget som tagit den som gisslan och parkerat den innaför en inhängnad i Spånga.

Lugnet återvände och därmed sinnesfriden. I framtidsplanerna för morgondagen finns därför att hämta min Jaguar och återbörda den. Undras hur länge den får stå orörd den här gången….

kram alla goa och o-goa läsare och vänner

Im dreaming of a .................

Båt-porr in absurdum kan man troligen kalla S/Y Yaghan´s tur in mot Aukland-New Zeeland

http://www.youtube.com/watch?v=iji89BWmDFI

Tja att drömma om en vit Jul ligger inte för mig, vet egentligen inte varför jag uppriktigt och hjärtligt avskyr snö och därmed vinter. Iställer hänger jag mig om drömmar fyllda med solsken, vind i håret, en kurvig landsväg om en motors rytande. Ett glittrande hav och en värld som lutar ca 45 grader. Svällande vita segel. Salt skum från havet som yr omkring oss.

I många år har drömmen om det stora äventyret funnits där, drömmen om en båt som kan vara verktyget som tar mig till det stora äventyret. En dröm och ett äventyr som troligen startade redan när jag var barn.

På besök under somrarna hos farmor o farfar seglade vi barn ganska mycket. Visserligen hade båten en motor men motorer var för Män inte barn. Så vi lärde oss den hårda vägen hur man fick en båt att färdas över böljorna i den riktning vi avsett. De första försöken gick självfallet åt pipsvängen och slutade med fören eller i värsta fall hela båtens sida emot en klippa.

Många år senare blev ett plötsligt infall, en ide mellan två unga killar sittande på en brygga verklighet. Från snacket två kompisar emellan till handling gick det knappt en vecka. Vårt äventyr för det var ett sådant slutade med att vi lade till båten vid bryggan efter en seglats till Tarragona i Spanien.

Drömmen fanns kvar men inte verktyget. För ett par år sedan började den åter ta form i och med att en segelbåt inköptes. Massor av jobb gjordes för att den skulle bli det den var tänkt att vara, men samtidigt insåg jag att den inte var riktigt den rätta. Helst ville jag finna en båt av vettig storlek som samtidigt bevisligen skulle kunna klara långseglingar. Att drömmen inkluderade en av de Amigo båtar som ritades av min farfar och byggdes på Öckerö av min pappan medan han var i livet tycktes vara omöjligt.

Men så dök hon upp på annons och dess ägare ville gärna att hans båt skulle återgäldas till fadershemmes så att säga. att den åter skulle ägas av en Arksund. Nu har drömmen åter börjat ta form, båten finns och skall göras i ordning för den kommande sommaren. Den ska utrustas med allt man kan önska sig. Den skall bli verktyget att förverkliga drömmen med.

Ett par liknande båtar har redan seglats jorden runt ett par gånger så dess kvaliteter är väl verifierade.

Att drömma om det stora äventyret innebär att man slukar böcker, film och annat som har med långsegling att göra. Att se hur andra förverkligar sina drömmar ger extra näring till de drömmar man själv har.

Kan han så kan jag…. De flesta av dessa människor som seglar därute på världshaven verkar också vara par. Par som tillsammans vill uppleva äventyret och vad jag kan förstå i nuläget har även jag en sådan underbar person vid min sida…

Mer om dessa drömmar senare…

Kram alla goa och o-goa läsare o vänner.