klockan 12,44 20 november 2008

HURRAAAAAAA

Leonella, Tilde, Madelene har blivit mostrar medan Christian faktiskt blivit morbror.
Vilket innebar att det äntligen efter dryga nio månaders väntan var dags för min fd lilltös Nettan att bli mamma till en liten flicka. Kvart i ett strax efter lunch kom detta lilla underverk till världen och gjorde slut på för Nettan den jobbiga väntan och för mig den där nervositeten som funnits de sista veckorna inom mig.

Ett sms fick mig att gå i taket avlycka för Nettan och Emils skull, nu var de föräldrar och deras liv kommer aldrig mer bli det samma som tidigare.

För mig känns det väldigt extra kul då jag inte fått bli morfar till mina tre övriga barnbarn. Att barnen inte behöver älska sina föräldrar respektive att föräldrar inte nödvändigtvis behöver älska sina barn börjar nog allt mer bli en verklighet för vissa av oss, mig inlkluderat. De övriga tre barnbarnens existens är något som jag enbart har kännedom om ryktesvägen, ännu vet jag inte ens vad min fina Madelene´s lille kille heter i förnamn och kanske kommer jag aldrig att få veta detta. Något som jag är väldigt ledsen över men så länge viljan från hennes sida inte finns lär det kvarstanna vid detta faktum. Hela hennes och min sons liv är stora frågetecken för mig, jag är inte delaktig och vad jag kan förstå har jag inte heller ett dugg att göra med hur de mår eller lever.

Av hela mitt hjärta hoppas jag dock att de får en lika stor portion av lyckan som jag har fått och kanske lyckas de med att få barn som även som vuxna kommer att älska dem.

Nu har jag i alla fall fått ett riktigt barnbarn som med stor säkerhet är det sötaste som någonsin setts. Dessutom har jag lyckats bli plastmorfar till två söta tvillingar tack vare min bonusdotter

Karolina. Så helt utan morfars syndromet är jag inte.

Grattis till Nettan o hennes goe Emil och deras lilla dotter.