Kvartersfundringar o lyxbilar i Fjollträsk

Fundringar kring ett kvarter.

Hissen har gallerdörr som skramlar lite när den stängs med ett avslutande klonkande nära nog kassaskåps mässigt ljud. Tre personer är allt som den härbärgerar under sina resor upp och ned i det likaså burliknande hisshaktet. Inne i hissen är det mahogonyliknande trä och välputsade speglar.

Den välvårdade hissens karaktär helt i avsaknad av klotter förljer med ut i trapphuset där stora ljuskronor hänger ned från taket. Att ingen förstört väggarna, att trapphusen är renstädade tycks förflytta mig till en annan värld. En värld som ej tidigare knappt existerat på vykort.

Lugnt flanerar jag längs trottoaren mot mitt slutmål. Redan utanför vår port ser jag en Range Rover, en Hummer, ett par Mercedes, en Jagga.

Tar till vänster där huset slutar och finner ytterligare lyxbilar. Porsche tycks i kvarterat vid sidan av Range Rovers vara motsvarigheten till Volvo V70. Här finns de inte utan är ersatta av XC70-80-90 samt inte att förglömma BMW och Audi´s 4 hjulsdrivna vagnar.

Trots avsaknaden av äldre Svensson-bilar i kvarteren har finns där dock personer som anser sig behövande av en billig tillika defekt bärbar DVD spelar (nypris under tusenlappen) och i sina ansträngningar att äga denna dyrgrip slår sönder en sidoruta på min gamla Jagga.

Mina steg för mig vidare till kvarterets ICA handlare som gjort allt för att vara betydligt mera exklusiv än andra handlare. Väl inne i butiken som faktiskt har en imponernade fisk och charkdisk råkar jag höra två män i samspråk. På intet sätt avslöjade deras klädsel storleken på deras bankkonton. Inte förrän den ene som i förbifarten berättade att han köpt något föremål på auktion dagen innan i Milano och i morgon skulle han ut och jaga! De tycks helt kort disskutera mat och väljer att inhandla en paket färdiga pannkakor att värma i micron. Undras om det är en

OBH Nordica Piano-Black?!

Mina inköp går förhållandevis fort, köper fryst torsk och känner mig inte ett dugg skyldig då denna torsk varit död en längre tid och föga bryr sig huruvida torskbeståndet är på upphällning eller ej.

Död infångad och paketerad är den i alla fall med prislapp och allt.

Snart är jag tillbaka ute på trottoaren. Trots det grå vinterrusk vädret passerar en blänkande Aston Martin i korsningen. För några veckor sedan en solig dag hade jag bromsat in och kikat extra noga på vad som troligen var denna bil. Så vanliga är de nu trots allt inte.

Gråslaskigt vinterväder i Stockholm och en mängd lyxbilar. Varför har man en Range Rover, XC90, Hummer eller annan fyrhjulsdriven bil inne i centrala stan`? Bilar som med glädje i stadstrafik suger i sig både 1-2 o 3 liter per mil? Som dessutom kräver en betydligt större p-ruta när den väl skall ställas undan för natten. P-hus tycks inte vara allt för vanliga i dessa kvarter.

Det hela liknar i mångt och mycket London syndromet anno 1970 talets mitt.
Som bilentusiast fann man en mängd supersportbilar typ: Ferrari, Maserati, Aston, Porsche mfl som alla hade framlevt sitt liv inne i stadskärnan. Flera av dem hade defekta växellådor just på grund av detta liv. De kördes aldrig så fort att 3an,4an o 5ans växel behövdes.

Som en av anledningarna till extrapris vid försäljning var just dessa defekter. Hur ställer sig detta till de sk superfordon som körs i Sthlm´s innerstad? Ja jag vet inte, har kvaliten bättrats så att de numera tål ett liv i hastighetsspektrat 0-60 km/timman?

Jag förstår inte uppkomsten av denna mängd prestandafordon i centrala Stockholm men som den bilnörd jag är njuter jag av att på nära håll få se dessa drömbilar.