Regnet följde oss hela vägen, tja här och där avlöstes regnet av något liknade snö. Vid halv elva snåret var vi så framme efter att ha passerat Uddevalla. Ljusen från varven och bebyggelsen på Vindön speglade sig i havet. Calle var hemma medan vi hade ett par kilometer kvar till vårt Söbben.
Skulle Doris dyka upp? Hade hon ätit av maten som ställts fram till henne? Frågorna var många liksom förhoppningen att hon nu skulle dyka upp i hemmets värme. När det nu är söndag och vår sköna helg går mot sitt slut har visserligen mat försvunnit ur Doris matskål på verandan, men någon katt lik henne har vi inte sett till. Ett par timmars körande-letande runt i trakten har enbart gjort att vi träffat på en massa folk och en förbannad massa katter. Det verkar banne mig som om det fanns mer katter än människor på Söbben. Men som sagt ingen "Kejsarinnan Doris".
Efter att det varit gråväder blev det plötsligt nära 10 grader varmt under söndagen och solen gjorde tappra och ganska lyckade försök att tränga genom gråvädret.
Strax innan skymmningen tog vi en tur ner till Susanne´s brygga. (Även hon har katter). Vad jag ville veta och se var huruvida det skulle funka att använda denna brygga som hemma hamn för vår segelbåt. Trots att vinden kommer ligga på insåg jag det vara v ärt ett försök att förtöja henne där. Återstår att se om jag har rätt.
Helgen är slut, min kära LL stickar strumpor efter att ha färdigställt en jättefin tröja om hon tycks nära nog gömma sig i. Mysig och fin är den defenetivt. Ett inköp av en pannlampa ska nu hjälpa henne att sticka under mörka bilresor.
poff och hej för denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar