Ja så rullade vi västerut under fredagen. Stressen avtog först sedan vi satt oss i bilen och var på väg. I baksätet fanns Rosalinn och vid min sida självfallet min älskade Liselott. Det var den här helgen som vi skulle hämta "Maja" en svart liten kattfröken och förhoppningsvis skulle vi finna vår "Kejsarrina Doris". I den senares fall hyste jag inga större förhoppningar om att hon skulle återfinnas efter att ha varit försvunnen så lång tid.
Ett snabbt stopp i Vretstorp för kaffe och mackor och lite prat med min mor o far sedan bar det av igen.
Väl framme vid Nötesundsbron kändes det som tidigare (att komma hem) när vi passerade, självfallet kallade vi på Doris innan vi gick in med inget resultat.
Efter ett shoppingbesök på Göksäter var det så dags.
"Maj på Malö, vackra Maj, dig vill alla böljor smeka" med andra ord körde vi till Malö och till Handelsman Flink där vi skulle träffa vår Maja hos dennes matte. Trivsamt så det förslår med fika o julkakor innan lilla Maja tillsammans med oss åkte tillbaka till Söbben. Att åka i kattbur verkade för Maja, liksom för vår Doris inte tillhöra höjdarna. Mycket trevligare att utforska bilens alla vrår.
En annons i Bohuslänningen om en upphittad Burma-katt(vad e det) och samtal gjorde att vi trodde oss ha funnit vår Doris mer än två mil från platsen hon försvann. Självfallet var vi optimistiska när vi körde inte till Uddevalla i hopp om att vår Doris fanns där.
Nu visade det sig att detta inte alls var Doris, inte ens en Birma och dessutom en hankatt som var ack så fin och gosig, men som sagt fel katt. Vi hinner just in i bilen när telefonen ringer, Rosalinn som stannat på Söbben säger upprörd att hon sett Doris utanför huset!
Ja så var vi tillbaka vid huset men ingen Doris hur mycket vi än ropade på henne. Vi körde som vi gjort tidigare runt och letade efter henne utan resultat. En tur ner till ICA och när vi kommer tillbaka ser vi att Doris varit och ätit av majs som vi ställt fram till henne.
Hon fanns alltså i vår närhet. När vi nu gick runt på tomten och kallade på henne hörde jag plötsligt ett jamande vid ena lillstugan. Mycket riktigt stack hon fram huvudet genom ett hål i grundmurens tegel. någon minut senare hade hon lockats fram och befann sig till synes nöjd inomhus i goa värmen.
Som hon såg ut! mager och tanig, på hennes normalt väldigt yviga svans saknades stora delar av pälsen. Men Doris tycktes trivas och kurrade mysigt medan LL o jag duschade henne med varmt vatten. Hungrig verkade hon också vara.
Nu kom problemet att sammanföra henne med lilla Maja, vilket uppenbarligen inte är helt enkelt. Maja fräste ilsket och har nu gömt sig under ena soffan, medan Doris tycks acceptera den nya katttjejen fullt ut.
Mer katten/ Rosalinn har länge önskat sig en sådan där Orangespräcklig han katt, massor av annosner har plöjts och peppar peppar nu verkar hon ha funnit ett par dansbandsstjärnor på Blocket i form av Sten & Stanley. Senare idag ska vi åka och bekanta oss med dessa båda ungherrar.
Vilket fall som helst så tycks vi ha fått en Luciapresent i form av att Doris kommit tillbaka om än en smula luggsliten och mager. Ska detta fortsätta tycks allt bädda för att vi snart har en större katt-farm i familjen.
denna gång inga bilder på våra katter och annat, anledning: glömdes rätt sladdar till kameran...
poff
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar