redan under gårdagen var jag så igång med reparationer av vår Daimler igen, den nya remskivan hade under fredagen anlänt med post från English Car Care o Steve - tack o lov.
Blev så att börja demonteringen, där jag självfallet hoppades att möjligheten till diverse genvägar skulle finnas. Så var dock inte alls fallet, istället fick jag demontera kylare (finns 3 stycken) fläktar och en massa annat jox innan jag var framme vid den sk kärnan. Remskivan!
En mutterdragare lämpad för en lastbil togs ibruk och den trasiga skivan kunde demonteras. Att jag tidigare försökt svetsa denna gjorde att jag fick en del extra jobb innan monteringen kunde påbörjas.
Tar kväll och känner en viss form av hopplöshet "tänk om jag inte fixar felet den här gången heller, har ju redan gjort ett tidigare försök förra helgen"
Slutligen satt alla delar på plats dags att vrida på nyckeln.
Absolut NADA hände!?
Ny felsökning visar att det finns ingen GNISTA!!!!
Har den nya dyra hallgivaren skadats av den gamla skivan? Nej så jävlig kan inte ens Murphy vara efter att ha tvingat på oss en Renault Modus i flera veckor. En kontroll av nämnda givare gjorde att jag insåg att denna kanske var felmonterad. För att inte skada den tillsammans med den gamla skivan hade jag lagt en distans mellan den och dess fäste. Bort med hallgivaren (sitter trångt och jäkligt) dit med den igen och nytt startförsök!
Brummmm uff uff tjoff uff!! Fanskapet startar på några cylindrar men går ruskigt illa. Nu är jag på avsevärt bättre humör när jag river ner fördelaren för att kolla att rotor o lock e okey. Detta e nu inte gjort på en "pissekvart" när det gäller en 12-cylindrig bil. Men när kvarten var till ända gick bilen om än bara på 8-9 cylindrar. Ny koll avslöjar att jag förväxlat ett par tändkablar. Typiskt!!
"Fördelarlock Jaguar/Daimler V12"
Nytt startförsk och nu spann motorn som den skulle och snart var jag ute på en provtur. Lyckan kändes total över att bilen äntligen fungerade som den skulle igen. Att en hydralslang läckte lite, att A/Cn nu behöver fyllas och att det finns diverse andra jobb som behöver utföras på den kändes som "piss-i-mississippi".
"Åter fungerande Daimler Double Six"
Under morgondagen ska så slangklämman fixas sedan ska vi åter få njuta av att åka Daimler istället för en jäkla Modus. Kom just att tänka på att Modusen med sina 1,4 liter cylindervolym drar omk 0,95 liter/mil medan Daimlern med 6,o liter volym bara drar 1,1-1,3 liter per mil. Hmm enkel matte säger att en Renault med 6 liters motor borde förbruka circus 3,8 liter per mil. Visserligen då med 16 cylindrar vilket ger en 12 cyl Renault Modus o ca 2,9 liter per mil.
"Nostalgi Svammel"
Året var 1966, efter att ha haft praktikantplats (PRYO-PRAO) hette så i forntiden hade jag börjat jobba hos en på den tiden på västkusten känd muskant, i dennes musikaffär i Trollhättan. Ett jobb som var rena paradiset med den facila lönen av 100,oo/veckan. På lördagar jobbade vi dessutom bara till 13,oo.
I stan fanns två musikaffärer den ena av dem existerar än idag och heter Rämjes Musik, medan Pianomagasinet trist nog gick omkull på 70-talet. Dess ägare hette Bertil Carolusson och var en sjusärdeles duktig gitarrist och spexare.
I en småstad är det ju som alla vet inte långt till någonting, vilket medförde att varje dag när det var långrast i skolorna flockades blivande Gitarr-hjältar i affären för att testa gitarrer och framför allt prova de nya riffen som de just lärt sig. Solo-slingan till Rolling Stones the Last Time var en månader lång plåga i olika mer eller mindre bra varianter. Före den var det Beatles Ticket to ride som tränades. Alla ville ju bli västkustens Beatles.
"The Beatles omk 1964"
Nu var ju inte alla kunder unga blivande gitarrhjältar, nej även mera seriösa(det ansåg så på den tiden) orkestrar dök upp i butiken. Dit kom stadens dåvarande stoltheter "Swede Singers" som ju var kända från TV och Hylands Hörna.
"Swede Singers"
Vid ett tillfälle lånade de en VOX förstärkare som efter ett par veckor lämnades åter. Den hade då stått som orginal när bandet helt sonika lät kopiera allt utom skalet och bygga en helt egen förstärkare under namnet GROPE.
"VOX AC30-50 gitarrförstärkare"
Vad jag förstått kom ett femtiotal dylika stärkare att tillverkas. Bandet finns vad jag förstår även kvar i våra dagar och kommer kanske att höras om Gud vill och någon arrangör. Med sin stämsång ala Four Freshman var de unika då på 60-talet.
"Carolus favoritgitarr en Levin"
Tidigare nämnde Carolusson var som vanligt på glatt humör dagen då Lele Tantarino Orkestra trädde in i affären. Om de var spanjorer eller italienare vet e katten, men de kunde ingen svenska och inte nåt annat språk heller för den delen. De var dock jäkligt duktiga musiker och var engagerade att spela under någon vecka på Stadshotellet.
Efter en del förvecklingar och presentationsövningar lyckades de i alla fall fatta att Carolusson som alltid kallades just Carolus hette detta. Det blev helt enkelt Carolo! Nästa del i språkkursen blev att säga hejsan. Carolus var som sagt på gott spexarhumör och berättar att hej hette FY FAEN på svenska. sällskapet stannade så en stund för att sedan avlägsna sig.
Dagen efter får chefen Carolus en inbjudan till Stadt tillsammans med sina anställda. Kul säger vi och drar ditt uppsnofsade till max.(Vit skjorta, slips o kostym var standard i forntiden). Vi inträder i restaurangen och ser orkestern på scen i full färd med att börja spela.
Plötsligt tystar musiken, Lele tar mikrofonen och skriker- CAROLO FY FAEN. Självfallet gav detta upphov till både förundran och skratt bland gästerna.
"Stadshotellet Trollhättan"
Tja nämnde Carolus slutade sin karriär som musikhandlare med taskiga finanser. Stans alla poporkestrar handlade självfallet sina instrument på avbetalning, något som under denna tid ombesörjdes av affären och inte ett kreditbolag. Trakten hade dessutom dryga 300 pop-rock band som det var nog extremt tufft för de två musikhandlarna.
Efter att ha stängt Pianomagasinet bytte Carolus så till en branch där det inte finns dötider. Han blev begravningsentreprenör, undrar om han hade med sig gitarren och underhöll liken och deras anhöriga.
poff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar