lördagen den 11 juni

Strax före lunchtid tog den här dagen sin egentliga början. En dag som var ganska väl planerad. Vädret såg riktigt hyggligt ut med solen som trängde sig fram mellan molnen allt som oftast. Valet föll därför självfallet på XJS´n när jag nu skulle ut på äventyr.

Med ett ljuvligt muller startade bilen och backades ut för hyggligt lugn uppvärmningstur ner till Henån, där jag svängde av mot Ellös. Ett par bilar framför passerades under kraftig acceleration så snart vi lämnat samhället. Nu var det asfalterad perfekt sportvagn / MC väg som väntade framför mig. Den nu gamla flamsäkra racingoverallen, hjälmen och 4-punktsbältet tycktes infinna sig från tomma intet när jag lät bilen accelera maximalt fram till första kurvan. Nedväxling och kurvan passerades i hög fart utan att bilens enorma grepp släppte från vägbanan. Nästa bil passerades utan problem, varje kurva blev en utmaning, ett test av bilen och framför allt förarens prestanda. Det kändes nästan som att besegra en riktig racerbana.

Där framför mig ser jag en röd nyare Corvette, sufletten är uppfälld, troligen för att föraren och dess passagerare inte tål vindrufs i håret. Vetten ligger före mig när vi båda styr in mot parkeringen till Tofta Gård som dagen till ära ska ha veteranfordonsträff.

-Ska du köra in på utställningsområdet frågar en parkeringsvakt. -Nej det hade jag inte tänkt, var det inte för veteranbilar? Jo men också för andra samlarfordon. Jag styr dock in bilen på den valiga parkeringen medan jag ser hur Vetten rullar in på området. Anser inte att vår Jagga är i ett sådant skick att den kan ställas ut.

Citroen B15

Inne på området fanns ett antal gamla traktorer, motorn från en gammal Trålare stod på stativ och puttrade och gick med mysigt ljud.

Kromet här i form av en av GMs genom tiderna snyggaste bilar.

Chevrolet Impala 1958

Ett antal kromtyngda jänkare fanns självfallet men också några veteraner i mina ögon. Däribland en Citroen B15 och en fin Buick. För övrigt kastade jag lystna blickar på en Mustang Mach 1a(likadan som jag ägde för några år sedan)

Ford Mustang Mach I-1969

samt inte att förglömma en charmig Ford Consul Capri från 1963 och en smula pimpad Karmann Ghia.

Ford Consul Capri

VW Karmann Ghia

Buick inredning.

Bland de som kan räknas som veteranbilar fanns denna 40-tals Buick som med sina svepande linjer och kollosalformat snart skulle bli kromtyngda dollargrin.

En Opel Kapitän som överlevt rosten är inte allt för vanlig.

Aston Martin fanns inte på plats att se, dock dess namne i form av en

David Brown traktor. DB ägde under många år Aston.

Besöket var trevligt och avslutades på samma sätt som den börjat med resan längs underbar sportbil-mc väg tillbaka till Henån. Väg som inspirerade till stordåd och en test av förare och bilens väghållning.

Ja så var det ett par timmars paus hemma på Söbben innan jag körde till Henån för att där hämta min kära faster Mariann(80+) för en utflykt till Åmål. "Hemma i Åååmåål" skulle hon sagt för ett antal år sedan då hon bodde i denna lilla stad vid Vänern. Avsikten med resan hade dock mera med mig själv att göra då min älskade Liselott kollat och berättat att min mest framgångsrika gitarr elev skulle uppträda där på Cafe XO.

Mariann vid Cafe XO-Åmål

tillbaka blick som jag nog skrivit om någonstans tidigare /

Tillsammans med sin stilige far infann sig en blyg tös på 11-12 år till en av mina gitarr kurser i Bjärred. Hon ville lära sig spela och hade en gitarr med i ett slitet tygfodral. Hennes pappa avlägsnade sig och dottern packade upp den troligen sämsta gitarr jag sett. Något som slutade med att hon fick låna min gura resten av lektionen.

Under denna första lektion fick jag veta att hennes pappa "Van" var en sorts golfproffs, vilket gjorde att när han ankom vid lektionens slut fick han höra hur jag skällde ut honom efter noter.

-Med ditt jobb kan du banne mig köpa en riktig gitarr till din dotter sen ska jag lära henne att spela på den, sa jag.

En vecka senare infinner sig samma pappa (nu fattigare) samt Sarah som med ett rart leende öppnar etuiet och tar farm en ny Yamaha gitarr a ca 3000,oo.

Sarah´s blyghet hängde med i flera år, trots att jag försökte få henne att använda rösten och sjunga. Med en svensk mamma och pappa från Canada var hon dessutom tvåspråkig. Varför skriver du inte dina egna låtar undrade jag.

Sarah´s debutplatta. låten hette "I feel You"

Tillsammans med sin bästis Sara startade hon så ett tjej rock-popband. Något som jag inte var involverad i, dock fick jag äran av att vara ett bollplank för hennes musikideer. Jag hade ett musikcafe i Malmö och i princip varje dag dök hon upp för att spela. Jag var inte längre hennes musiklärare utan snarare hennes kompis och mentor. Hon fanns med när jag och mitt band repeterade men också vid någon av våra spelningar. Sarah´s band återfanns på en samlingskiva med bandet döpt till "Granny takes a trip" på en skiva betitlad "First trip to punkland" 1997.

Efter att ha kännt varandra i nära 10 år bröts kontakten. Sarah försvann ur mitt liv och flyttade efter vad jag förstod till Canada. Av en tillfällighet träffades vi efter ett par år då jag fick en cd med hennes senaste låtar. Ruffiga välspelade låtar som visade på Sarah´s talang nu framförda av henne själv. Som jag varit medveten om sjöng hon bra med en utpräglad personlighet i rösten som väl matchade hennes eminenta gitarrspel

Ett flertal gånger har jag sökt någon form av kontakt med henne men misslyckats kapitalt, ända fram till en tid sedan då ett tips fick mig att söka henne på You Tube. Här återfann jag henne och det faktum att hon var på någon form av världsturne, nu i Sverige.

Från ruffig pop-rock var det nu låtar med influenser av 60-70 talets stora folksångare. Joan Baez, Julie Felix mfl. Country influenser fanns också. Fick så veta att hon släppt en skiva med titeln "across the atlantic" i egen regi. Ginza kontaktades och lyckades få fram skivan på knappa 2 veckor! Nu kunde jag lyssna på henne och hennes låtar i avsevärt högre kvalitet än tidigare. Vackra känslofyllda ballader som berättade intressanta stories.

Det var min älskade Liselott som efter att vi insett att hon defenetivt skulle missa möjligheten att gå på Sarahs spelningar i Sverige fann att en spelning var planerad till just fucking Åmål. Dit kan du åka tyckte hon.

Det fick bli Mondeon som tog oss till Åmål, eftersom den har en cd-spelare kunde jag spela skivan på vägen. Underlig bil faktiskt som går ganska illa när man kör sakta men tycks växa i potens så fort man gasar. I god tid anlände vi så till Åmål och Cafe XO, det blev tid för minisightseeing också.

Väl på plats fann jag till min glädje Sarah sitta vid ett bord tillsammans med sin turne kollega Gordee Tentree. Det blev kram och hjärtligt återseende samt lite prat.

Stolt far o dotter. Van MacDougall o Sarah MacDougall

samtidigt säger hon att hennes pappa med sambo finns på plats. Denne hade kört från Norge för att träffa och lyssna till sin dotter för första gången på 15 månader.

Att därför träffa honom var en extra bonus där han påminde mig och tackade för att jag lärt Sarah att spela, fått henne att skriva sina egna låtar samt inte att förglömma komma över blygheten och använda rösten till att sjunga. Det var ord från honom som värme i hjärtat.

Gordee Tentree

Tidpunkten för framträdandet blev under kvällen ändrat ett par gånger, på grund av att stället dukat upp för två större sällskap middagsgäster vid långbord. Deras väsen hotade att dränka underhållningen totalt. Men till slut var det dags för Gordee att dra igång. Med slidegitarr, munspel och stomper överröstade han den skramliga högljudda middagsgästerna. Som enligt mig och andra åhörare störde spelningen. Han musik var som klippt och skuren för en rökig pub någonstans i världen.

I hans musik återfanns en stor portion Amerikansk blues.Där återfanns en klar inspiration från blueslåtar.

När det så var dags för Sarah att ta över scenen log lyckan mot hennes fans. Middagsgästerna reste sig och lämnade lokalen! Vi var inte allt för många kvar.

Sarah MacDougall

Något som snabbt förändrades när hon började spela. Lokalen fylldes med entusiastiska lyssnare som snart sjöng med i hennes låtar. Den tidigare blyga Sarah ledde nu en sorts allsång!! Med publiken som kör i låtarna. Hennes sång där hon i ett par låtar gick upp i falsett var extremt hög klass på.

Kankse var det ren inbillning eller drömska fantasier som gjorde att jag här och där i låtarna tycktes finna influenser från mitt eget musicerande.

Sarah & Gordee

Troligen har jag dock fel, för den artist som stod på scenen hade för länge sedan vuxit sig stor. Stor nog att beträda betydligt större scener och arenor med sin musik.

I augusti släpps så ännu en cd med hennes musik. "the greatest one´s alive" med ytterligare 10 låtar. Låtar som nu fyller tystnaden i mitt närområde. Fick skivan av henne och hennes pappa. Tack!! Liksom den förra är det en fantastisk skiva fylld med musik som går rakt in i hjärtat och tycks penetrera alla sinnen.

nya skivan med dedikation till Mig!

KÖP DEN!!





självfallet kan ni se/lyssna på Sarah på YouTube genom att söka på hennes namn.

Sarah MacDougall eller ta en titt på hennes egen sida

http://www.sarahmacdougall.com/

Dagens utflykter och musikäventyr var slut först efter midnatt då jag och Mariann var tillbaka på Orust. I ren frustration startade jag upp musikdator och guror i hopp om att kunna göra en ny version av en av mina gamla låtar. Hann lägga första bakgrunds kompet till "White Houses" innan jag gav upp för dagen och kröp i säng. Musiken under kvällen hade triggat mig till att trots mina 60+ år försöka göra något vettigt musikmässigt.