(parantes)

Ännu ett inlägg som säkert saknar all form av betydelse i nuet och i världsaltet. Började denna i mina ögon kalla dag med att försöka hålla värmen och samtidigt göra det sista i demonteringen av en Jaguar V8 motor som ska renoveras. Kylan tar ganska fort överhanden trots varma kläder, troligen beroende på det kalla stengolvet.

Under en längre tid har min Älskades dotter önskat att hennes garderober kunde tas bort totalt. Istället önskade hon en klädgondol lik de som finns i affärer till sina persedlar. Kanske skulle en dylik fungera ypperligt i hennes fall, då kläder som ska finnas i garderoben tas ut men aldrig åter förpassas till detta utrymme utan oftast hamnar på golvet!

Iden från hennes sida överfördes till oss och där har den hunnit växa till sig, så att nu inför hennes födelsedag borde något kunna göras åt saken. En sökning på Google gav oss adressen till ett företag i Lerum utanför Göteborg. Med kalla fötter avbröts mekandet så för en tur dit som förde med sig en kostnad ytterligt lik fraktkostnaden för en dylik manick.

Den något skruttiga och nyss krockade Forden startades upp för denna resa och jag styrde mot målet. Väg 160 sammanbinder Orust o Tjörn förde mig mot Stenungsund. En ack så fin väg som dock i huvudsak är 70 begränsad. till min lycka var trafiken hyggligt gles och lagens långa arm var inte tillstädes, kunde därför lägga på moms på hastigheten. Var så framme i Stenungsund och strax efter denna ort vidtar motorvägen mot Götet. E6an som alltid trafikerad bjöd dock möjligheten att sätta farthållaren på 140 för färden ned till Kungälv. Blir faktiskt ofta förvånad hur bra dessa Fordar med dåligt rykte egentligen är. Väghållningen tycks vara ovanligt bra även om jag ogillar framhjulsdriften som brett ut sig hos alla tillverkare av bilar.

Så bar det över Bohus bron med Kungälvs-Bohus fästning i backspeglarna och E45an tog vid. Nu sedan en längre tid försedd med en mängd vägarbeten sjönk hastigheten drastiskt.

Svänger så av mot Hjällbo - Götets norra förstäder och rullar vidare längs väg 190 i riktning mot just Lerum, avsikten är att köra en kortare-snabbare väg än att styra in till Götet och sedan vända tillbaka mot Alingsås.

Så snart jag lämnat Göteborgs regionen infinner sig den mest fantastiska vägsträcka. En väg som inte rätats ut, en väg som gjord för bil och mc åkning på hög nivå. Dn lille racerföraren poppade på tusendelen av en sekund upp i mitt inre.

Kände på säkerhetsbältet innan jag pressade gaspedalen mot golvett. Inga andra fordon i närheten. Fram till första kurvan, bromsa in för att sedan direkt ge ny gas och tvinga bilen i högsta möjliga hastighet ut ur kurvan. Kort raksträcka öven 100 på mätaren och ny inbromsning för ny skarp kurva. Vägen är torr men här och där i det kalla vädret syns spår av tidigare isbeläggning, något som gör att bakvagnen på bilen släppper exakt på det sätt som jag vill. Den hjälper mig att styra runt kurvorna i en högre hastighet.

Njutningen är total! Att känna hur man behärskar bilen, vägen och farten, att uppleva lyckan av en perfekt vägsträcka. Att detta är totalt förbjudet må så vara, kanske finns det idag enbart ett fåtal människor som ens skulle våga sig på att utmana vägen och myndigheterna till en dylik biltur i högre hastighet. Slutligen var jag så framme i Lerum, resan var slut och inköp skulle göras. En halv timma senare kom dock den fantastiska reprisen av denna lilla biltur. Möer dock en lastbil vid ett tillfälle, i övrigt lika lugnt som innan. Att boende längs vägen inte syntes till kan troligen bero på det kalla vädret, som i detta fall spelade mig väl i händerna i  mitt tilltag.

Detta att få njuta av bilkörning lär tillhöra historien. I yngre dagar satte man sig i bilen och körde en sväng. En sväng som ibland kunde bli både 30 o 40 mil lång. I dagens miljöpropaganda styrda samhälle känns det som att ett dylikt tilltag inte är moraliskt försvarbart, nej då är det bättre att köpa elektronikprodukter från u-länder (som där skitat ner ordentligt i tillverkningsprocessen) och leka med datorspel och liknande.

Att en bil är skitkul att köra, att den har extremt god väghållning osv, är officiellt inte längre ett säljargument, men rent mentalt finns det troligen kvar fortfarande, i alla fall hos de äldre köparna. Så drömmen hos mig kvarstår, även om jag tar varje chans att förverkliga den.

En motorstark, bakhjulsdriven bil med en sjuhelsikes väghållning samt en väg som tvingar - lockar fram det bästa du kan prestera bakom ratten ur ditt inre. Kanske ser din bilhistoria ut som min. Började köra bil åt helvete för tidigt i livet men lärde mig inte köra förrän jag bevistade en racerförar kurs på anrika Ring Knutstorp med en racerlegend Olof Wijk som handledare. Han gav oss bilnördar o wannabe racerförare en givande och intressant kurs i bilkörning och vad detta innebar som kullkastade allt vi tidigare trott oss kunna om denna konst.

I bilismens barndom skrevs en mängd böcker om konsten att köra bil, en av de fraser som dröjt sig kvar i mitt inre skrevs av "the Hon Sir Hnry Seagrave" redan 1928. Denne hade då det absoluta hastighetsrekordet med bil. i sin 1000hp Sunbeam passerade han 200mph till åskådarna fasa o glädje. Denne skrev bland annat: För att på säkraste sätt passera genom ett fyrvägskors bör automobilföraren växla ner till en lägre växel och ge Full gas, han kommer då att uppehålla sig kortast tänkbara tid i den farliga korsningen.

Vägen var till för att uppleva, att bemästra och självfallet uppkom tanken på att samma resa skulle göras med en av Jaggorna. Då med flera hundra hästkrafter att tygla, att styra genom kurvorna för att uppnå den totala njutningen av bilkörning.

Samma väg tillbaka gjorde att jag fick en form av dubbel njutning......

PS, på vägen förekom i princip ingen som helst trafik under mitt besök på vägsträckan. Varför inga som helst risker fanns för andra än möjligen mig själv.DS