Kalendern skvallrar om att det nu faktiskt skulle vara sommar, ja visst har jag lyckats få vår båt sjösatt, men var katten tog värmen, solen och allt det andra vägen. Det enda riktigt somriga är att vi åter börjar se en knippe äckliga sniglar i trädgården, även om de ännu inte är lika ofta förekommande som de var förra sommaren.
som den älskare av Storbritanien jag är kunde jag självfallet inte missa Diamond Jubilee på TV, trist nog så hade de skurit ned den tillhörande concerten avsevärt, men det mesta finns på Youtube.
Sir Paul McCartney med en ny Höfner fiolbas tillverkad för jubileet.
Min Älskade var här och gjorde min ensamhet mindre kännbar men självfallet var hon nödsagad att resa tillbaka till hufudstaden för att jobba redan i måndags.
Allans fina Jagga som borde varit färdig för en tid sedan har ännu inte fått nya motorn levererad från England.
Nisses Land Rover 1973 som skall få någon form av nytt liv, trots allt
Istället finns därför Nisse´s Land Rover som 99% av vår befolkning skulle dömma ut totalt och anse att den borde förpassats till Land Rover Heaven för ett antal år sedan.
Diverse rostskadad plåt borttagen från förarplatsen.
Så inte alls, istället börjar den sakta ta form i rätt riktning, mao inte i riktning LR heaven, utan är sakta på väg till ett nytt liv på vägarna. Efter att den transporterats hit från sin tidigare undanskymda tillvaro påbörjades jobbet med att skärmar mm demonterades. Nu kunde man se hur illa det verkligen var, och det var det. Ett antal timmar spenderades på att kapa, peta, rycka, skära loss gammal mer än rostig plåt. Allt i hopp om att finna något helt att utgå ifrån när nya plåtdetaljer skulle svetsas fast.
Ny plåt inskaffades vilket gjort att det sakta men säkert åter börjat skönjas något som torde kallas golv mm i bilen. Självfallet tog så syrgasen slut vilket tvingade fram en tur till Uddevalla för inskaffande av dylik gas.
På Jaguar fronten går det i slow motion. Vår Cabbe står stilla som fan med ett mystiskt fel som gör att den för första gången i min historia vägrat att starta! XJ40´n som inskaffades som reservdelar börjar sakta men säkert minska i omfång. Dess strålkastare hamnade med hjälp av snigelmail i Lappland hos en behövande Jaguar ägare. Dess motor har också den funnit en ny ägare, detta i form av en inbiten och till synes extremt kunnig båtrenoverare som i nu läget renoverar en motorbåt från 20-talet. Denna ska få oanade krafter med hjälp av 6 cylindrar o 250 hkr från Jaguar!!!
Jaguar XJ40-6 1993 under demontering
Allt nog, när nu Allans Jagga står i kön, dyker ännu en herre vid namn Per upp och säger sig behöva assistans med sin bil. Hans bil hade sin alldeles speciella historia den saken var klar vilkt gör att jag får tillbaka i tiden till tidigt 60-tal.
Då en ung grabb fick jag för fösta gången åka i en E-type. Min pappa som var kompis med ägaren tillika ibland sparringpartner till denne tog således plats i passagerarstolen med mig sittande mellan benen, allt medan Ingo drog iväg med Jaggans motor vrålande. Då har jag för mig att bilen var röd, men efter ett antal ägare är den numera grön.
Problemen med Per´s E-type disskuterades och snart framkom att han även sökte assistans med en Jaguar Mk V från 1949! ett hej dundrande beläte till bil, i nära nog RR storlek och vikt. Mer om dessa båda automobiler kommer att följa här.
Grå väder har inneburit att det funnits tid för undertecknad att leka i min lekstuga. Alla dessa kuliga prylar som kan skapa både oljud och välljud har kopplats samman, vilket gör att på omk 10 m2 finns nu en hyfsad amatör ljudstudio.
"dare studio´s" Söbben
Här spelas, komponeras och spelas det om och om igen, allt i förhoppning att åstadkomma en fantastisk ljudupplevelse för fler än undertecknad.
inside "dare studio´s"
Ett antal timmar har ägnats åt en låt som inte borde finnas i mina gömmor.
Carl Boberg (1859-1940) skrev en av modern tids stora hitlåtar. Hur många känner egentligen till att Sverige haft Hitlåtskrivare långt före ABBA, Cardigans mfl.
Misstänker att en stor del av världseliten sjungit in den på skiva. Här i Sverige känner vi naturligtvis till Elvis Presley´s version av låten, medan vi själva allt som oftast kan sjunga med i texten vid ev kyrkobesök.
O store Gud - How great thou art, är känd. Huruvida min inspelning av samma låt gör någon succe kan man dock tvivla på, lik förbannat är den kul att spela och sjunga som avkoppling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar