vad är väl en bal på slottet

Vind i seglen, traditi raj raj raj… ja visst blåste det lite, kan ha varit omk 3-4 sekund meter inte mer dock när vi steg ur bilen rakt in i den fruktansvärda kylan utanför bildörren. Knappt 100 meter från oss hägrade den uppvärmda terminalbyggnaden. Likt myror på väg in och ut ur stacken kryllade det av människor likt myrorna på väg in och ut. Självfallet tog vanans makt över också oss varför vi sällade oss till myrorna och befann oss kort senare inne i stackens värme.


Så fick vi då våra biljetter och förberedde oss för att stiga in i det allra innersta heligaste. Likt en lång orm slingrade sig människorna in i tunnlar och labyrinter för att sluta framför den slutgiltiga porten. Porten till vår alldeles egen fristad under de kommande 24 timmarna.


Knappt inkomna i fristaden drogs vi så av tidtabellen ut på vandring i dessa labyrinter för att infinna oss framför en herre i mörkblå uniform. På hans axlar lyste förgyllda ornament, likaså runt handlederna på han kavaj. Efter en stunds uppenbar planering blir vårt sällskap som nu utökats med A & s anvisat ett bord med tillhörande utfodringsinstruktion. I denna skulle vi så alldeles själva avgöra på vilket vis och med vad vi skulle utspisas med.

M/S Askungen eller som hon troligen döpts till i en Julia Roberts/Pretty woman film- "Cindy-fucking-rella" rörde sig redan sakta ut genom hamnbassängen. Vi var på väg på denna får flykt från den grå kalla verkligheten om än enbart för en så kort stund som 24 timmar innebär.

Att finna en utsökt Sjötunga på sveriges baksida fanns inte med i min fantasivärld men så var faktiskt fallet. Det var inte utan att jag/vi tyckte synd om våra vänner som avnjöt någon form av kött. Under sittningen passerade vilket fall som helst en mängd ljuvlig mat våra läppar. Inte utan att undertecknad hoppades på en tupplur efter maten. Men så icke-tji vad jag bedrog mig. Visserligen hann vi ned i vår temporära boning en ort stund, dessutom synades omfattningen av alla de produkter som gör dylika utflykter till något lönsamt för arrangörerna. Vi avstod dock i detta ögonblick att låta våra surt förvärvade intäkter rinna ut mellan fingrarna.

Denna utflykt till shoppingens mekka avlöstes i stället med intimt umgänge till musik. Värmen steg, fötter trampades på, humöret steg om möjligt än högre och tycktes nå stjärnorna. Med ömmande fötter sökte vi oss till lugnare nejder där en gigantisk räkmacka delades olika på två. Våra vänner hade sedan länge försvunnit till sin egen fristad.

Lycka är att snarka på kapp, troligen gjorde vi det för snart befann vi båda oss hos John Blund. Enbart för att Hungriga vakna nästa morgon. Föregående aftons intima umgänge till musik kändes dock fortfarande i min vänstra fot i form av en mycket svullen aningen skadad "ring"-tå.

Vad göra denna förmiddag? Ganska snart befann vi oss sittande i en av bevattingsetablissimangen där 5 vackra glas befann sig fyllda med en gyllengul vätska av mycket bestämt anglofilistisk karaktär. Ja ett av dem var av samma härkomst som vi, nämligen svensk.

Allt går att sälja med mördande reklam heter det i en sångtext och banne mig vet om det inte stämmer. Redan namnet gjorde att vi var positivt nyfikna på denna svenska dock svagt gyllenbruna dryck. Skulle den motsvara de högt ställda förväntningarna, eller?

Eau de Vie- eller varför inte den keltiska översättningen av dessa ord – Uisge beatha (ishke baha) som stammar från Gaeliska ordet "Uisge". Med andra ord Whisky. Livets Vatten.

Vad krävs då för att man ska få kalla en dryck för whisky? Inte katten kan jag förstå det än mindre efter att ha smakat på Sveriges nyaste dryckes stolthet. Mackmya!! Smakmässig efter mina egna smaklökar kunde denna sk whiskyliknande dryck närmast jämföras med en rumänsk vodka av sämre klass som jag provade för 30 år sedan.

Möjligen kunna denna dryck som kostar omk 500,oo flaskan duga som motortvättmedel. Dock ej att anbringa på bilar – motorer av anglosaxisk härkomst.

Kvar fanns så de fyra sorter som vi i lugn och ro avsmakade allt medant "M/S Cindy-Fuckin-Rella" stävade mot hufudstaden. Efter att ha smakat på fyra sorters whisky insåg vi att vi lärt oss enormt mycket om denna dryck. Fin God whisky hade hamnat långt ner på vår 10 i topp lista även om de inte halkat utanför denna. Vi drack Bushmills, Glenkinchie, Royal Lochnager o Talisker. Klara i vårt värv höll vi fast vid drömmen att kanske inhandla en av favoriterna i shoppen.

Vi insåg dock att vår favorit låg i en prisklass långt över vår nuvarande betalningsförmåga. Om därmed högt pris är det samma som god smak, ja då har vi defenetivt en dylik. 1800,oo kronor för en flaska var lite i högsta laget. Så när den här gubben fyller sina modiga 60 står en Royal Lochnager högt på önskelistan den saken är klar. Med i bagaget hem fick vi dock en tre-pack Laphroig vilket inte lär gå av för hackor den heller…

Mera mat avlöste och innan vi gled in till kaj hade undertecknad nyktrat till. Nu var vi tillbaka i kylan som kändes minst lika trist och besvärande som det varit vid vår avresa. Ja just det nu verkade vi vara populära resenärer varför vi fick gratis sk lyxkryssning i present… vad nu detta kan innebära. Förhoppningen är dock att denna kommande resa skall innefatta ett nytt möte med den gyllenbruna drycken i olika tappningar, mer intimt umgänge stående till musik och mer god mat…

Kram alla goa och o-goa läsare och vänner.

En varning att beakta!!!
Whisky är en dryck som framställs i huvudsak i Scottland och Irland med omnejd, avstå från dylika kopior av denna dryck framställada på annan ort i världen. De äro enbart bleka kopior om ens det.