Dags att summera året

Livets skiftningar verkar banne mig vara som årstiderna, ofrånkomliga, kanske inte alltid välkomna och oftast sker det när man minst anar det. Detta även om man nått min sk aktningsvärda ålder borde ha en viss erfarenhet och minne av just dessa livets skiftningar.


En sönderklämd tumme i mars, semester på västkusten anullerad samt avslut på en relation någon månad senare.

2008 kommer jag att minnas resten av mitt liv den saken är klar om nu inte min högra tumme faller av! Den har allt sedan olyckan på jobbet gett sig till känna i tänkbara och otänkbara sammanhang och lär finnas kvar allt medan FK dissukterar huruvida de skall betala sjukpeng för de nära 3 månader som jag tvingades vara hemma. Enligt klassificeringen hos FK ska tummen räknas som en form av invaliditet!

Allt sedan inköpet av min XJS har tanken funnits att bygga om den till en öppen bil. Att helt sonika såga bort taket på den. Sagt och gjort en dag stod den där nedcabbad vilket gjorde mig positivt överasskad. Förstärkningar var monterade och provkörning av bilen utföll med postivt resultat.

Om jag nu frånräknar att bromsarna fram på bilen havererade. Detta gjorde att endast mycket korta turer företogs med bilen den gångna sommaren.

Segelbåtens inredning hann bli färdig och de första lagren av lack ströks. Kanske skulle den hinna sjösättas innan sommaren var till ända.

Två gånger under sommaren utökades mitt Jaguar innehav. Dels av den kopparfärgade som inköptes enkom för att bli reservdelar.(den kördes utan problem från Göteborg till Uppsala) samt den gröne som avhämtades samma dags som motorn i min blå sa upp sig på väg till macken. Denna BRG färgade Jagga fick så trots ett visst oljud från bakaxeln bli min vardagsbil. Ett oljud som skulle ställa till det för oss i slutet av året.

Troligen var tummen en bidragande orsak till att krabbfiske på västkusten ställdes in. Det var så dags för avslut på min dåvarande relation vilket löste sig om än med en mängd jobb med flytt och liknande. Från att ha varit boende i ett gigantiskt hus befann jag mig så i "compact living" i form av den sk "lillstugan" och dess 25 m2 fördelade på två rum och kök. Ja med i flytten fanns givetvis även "Kejsarinnan Doris" som verkade trivas bra med att flytta.

Så stod det klart att jag skulle bli morfar för andra eller möjligen tredje gången i slutet av året vilket gjorde mig väldigt glad. Något att se fram emot.

Olle skrynklade också färdigt min "hjärna" vilket gjorde att jag åter befann mig tillbaka lutad i en tandläkarestol allt medan "tandis" gick lös på mina gaddar. En klart otrevlig upplevelse.

Dock med resultat att den serietidningsamlande skrynklaren Olle och jag blivit goda vänner vid sidan av skrynklandet.

Internet är att tacka för att "l-l" dök upp och därmed in i mitt liv (år helt säker på att en viss Herr Zorn grön av avundsjuka).

Hade nog lite krasst räknat med att ingen vän mö skulle vara intresserad av en gammal gubbe som jag, men tji vad jag bedrog mig.

Plötsligt, för det hände plötsligt och oplanerat fanns hon bara där! Det kändes så där mysigt, nästan som om hon hela tiden funnits där.

Senare fick jag veta att hon kollat av mig redan något år tidigare!

Hon befann sig dock på Gotland när undertecknad agerade chafför åt John och Sophie som uppenbarligen beslutat sig för att ej leva i synd längre.

Med en trädgård fylld av gäster, Union Jack vajande på flaggstången och en äkta Svensk Scottish Piper blev det en fantastisk bröllopsfest där enbart ett fåtal tycktes undkomma behov av Ipren/Alvedon dagen efter.

De tu blev till ett som det heter. Visst var vi stiliga i kilt som sig bör på ett anglofil bröllop med tillhörande Jaguar.

Tillsammans med min nyfunna KÄRLEK var jag så och kikade på en ny segelbåt där hon tycktes gilla båtens mahogonyinredning i lika hög grad som jag. Vi lyckades göra upp om affär på båten.

Den gamla sattes därför på annons och blev såld ganska omgående utan att ha nått fram ens till vattenbrynet i min ägo. Vad jag kunde förstå skulle det nu exporteras till Estland.

En mängd tid har därför gått till drömmar och planering inför kommande seglatser. Dessutom inser jag att jag måste lära mig en massa om segling. Inte för att jag missat detta i unga år utan för att man idag bör ha papper på sina kunskaper.

När så kylan oväntat infann sig blev mitt boende i ett huj förflyttat till Stockholm och "Öfre Östermalm!" klart trivsamt. Som 14-dgrs pappa får vi därför besök allt som oftast av min lilla dotter som i augusti blev stora damen - 2 år!

Nettan hamnade så på kk och en liten söt "Saga" kom till världen efter en massa slit och plågor vad jag kunde förstå.

Glad som en speleman blev jag dock till max och var under Nettans vistelse på sjukhuset lika nervös som inför de gånger jag själv blivit pappa.

Vinter och kallt som fan. Det är inte många saker som jag kan påstå att jag hatar men vintern tillhör en av dessa. Även det till viss del skall erkännas att det kan bli fina vykortsbilder av just vintern.

Denna Jul var en resa till det verkliga vinterlandet planerad.

Medelst den gröna Jaggan skulle vi färdas 91 mil enkel resa till Lappträsk. Vilket påminde mig om att jag för si så där 30 år sedan besökt denna ort.

Resan gick bra även om det snabbt framkom att jag varit en smula tidsoptimist. Tja dessutom rasade Jaggans bakaxel ett par mil före målet.

Ett par dagar senare var bilen insnöad ordentligt och fick skottas fram


LL fanns dock där som vackert att titta på vilket gjorde att jobbet lättare kunde uthärdas. Hmm vissa frågor uppstår dock om huruvida hon var frusen i det vintriga vädret eller inte.

Kan det vara något genetiskt som gör att hon ej fryser när undertecknad redan förfrusit till IS?

Det blev dock en Jul fylld med massor av god mat, (ätit PALT för första gången i mitt liv) ett flertal promenader, renar (sånna finns där uppe i Lappträsk) och en trist lång tågresa tillbaka till Stockholm.

Julen avlöstes av Nyår som firades tillsammans för mig nya bekanta där självfallet en mängd god mat avnjöts samt vid tolvslaget skumpa på takterassen av ett högt hus i centrala stan. Vi kunde se hur hela staden formligen exploderade i förverkerier. Promenaden genom staden efter detta firande var en skön och lugn sådan där vi båda inte var utsatta för risken att trampa snett nyktra som vi var.

Nu är det dags för det nya året och allt vad skiftningar det kommer att bjuda på. Grovplaneringen är i alla fall gjord vilket gör att detta år verkligen är något att se fram emot…

Kram alla goa och o-goa läsare o vänner.