ditten och datten: sömnlöshet, nervositet o fantastiska vänner

Dags igen att tota samman några rader. Tänkte nog inte gnälla allt för mycket denna gång, men lite lär nog slinka in.

Allt nog var jag efter strulet i somras kallad till en generalundersökning för att om möjligt fastställa var dom var orsaken. Jag var iväg till Lysekil och cyklade som en blådåre (mao ungefär som alla gör i Fjollträsk).

Nu var jag kallad till Uddevalla för en massa prover vilket började med ett mat och KAFFE förbud 12 timmar före utsatt tid för undersökningen. Totalt vanvett i mina ögon vilket inte gjorde mitt liv dessa mina sista timmar bättre på något sätt.

Nej det var en ytterligt frustrerad gubbe som startade upp alla 12 cylindrarna på Daimlern för resan in till staden. Inget morgon kaffe, nja inget kvällskaffe heller för den delen, snacka om att jag kände mig DÖ-färdig när jag anlände sjukhuset.

Likt mitt besök i Lysekil (enormt mycke trevligare sjukhus den saken e klar) skulle jag nu CYKLA ännu en gång med en helsikes massa sladdar inkopplade vilka gjorde att jag hade sugmärken över hela-halva kroppen. När denna cykeltur var avslutad, fick jag äntligen KAFFE om än i pulverform.

I den stunden kände jag att livet började återvända i min kropp.

Så var det dags för någon form av fotografering varför en Radioaktiv substans sprutades in i mitt blodomlopp. Kartongen hade den där Nuculära varnings symbolen som normalt syns p kraftverk och bomber.

Själva kameran var dock inte alls av den modell som skrämmande syns på tv-filmer utan en avsevärt mer slimmad variant. Dock var den förbaskat trög in action. Fotosessionen visade sig ta dryga 20 minuter i anspråk och som lök på laxen var det nån rackarns tarm som placerade sig på fel ställe (fattas bara annat utan sin vanliga dos av kaffe). En ny fotorunda genomfördes.

Sen kunde jag äntligen lämna detta förhatliga ställe vars hemskiteter troligen hållit mig mer eller mindre vaken den senaste veckan.

Kaffe modell riktigt stod först på listan. En visit på Biltema gav en liter ATF olja. Sedan hem till ett tomt hus, utan min älskade Liselott. Hennes närhet fick jag insupa via telefon.

Thanks heavens for mobilephones.

Hade det nu inte varit för mina vänner i England hade jag måst köra Mondeo till stan och därmed inte kunnat njuta av bilkörning av bättre slag i form av Daimlern. Redan i somras gick fördelarlocket sönder vilket gjorde bilen obrukbar. Att ett nytt kostade 1300,oo plus gjorde att bilen parkerades i väntan på ett nytt. Men tack vare DocBoots & Bessie Page inskaffades ett lock för mindre än halva priset. Några minuters monteringstid och sedan var det åter en fullt fungernade V12 motor som spann framme under huven på Daimlern.