tisdag 27 november 2012

now and then

Det var så dags igen för några rader som går i regn-snö och ruskvädrets tecken. Ja det vill säga utomhus just nu i Fjollträsk. Var i morse otroligt trög att få igång men pallrade mig iväg för att jobba på Per´s bilar. Den gamla Jaggan skulle startas efter att bensinpumpen sett över, hans otroliga "kit-car"  skulle kollas av plus lite annat. Väl framme ägnade jag först en stund åt att städa, detta för att ha möjligheten att göra något konstruktivt i en annars trång miljö. Ett par värmefläktar förvandlade ganska snabbt kylan inne i garaget till arbetsvänligt klimat.

Att jag i städningen av garaget kom att titta på en del av Per´s vällgrade prylar hör liksom till utan att snoka- Där på en hylla fanns en mycket gammal Grundig mixer med hela tre kanaler, troligen från slutet av 50-talet. 


Mina blickar drogs osökt till en beige låda som jag tog mig friheten att lyfta ned för att kolla ytterligare. Det var en exakt likadan DUX som då! Öppnade nästan andäktigt locket till lådan och plötsligt som med ett trollslag förflyttades jag till ett källaregarage i Trollhättan 1964.

Golvet var täckt av trasmattor som sedan länge tjänat ut i köket, ett par ljusstakar med levande ljus och troligen ett 30-tal av den tidens ungdomar sittande på golvet med blickarna riktade mot rummets - golvets mitt där en beige vinylklädd låda var placerad.


Ett svagt sorl hördes, någon reste sig upp och tog av locket från lådan. Grammofon uppenbarade sig. Den kombinerade strömbrytaren och volymkontrollen vreds om och en liten lampa tändes vid grammofonen. Nu äntligen var det dags, ett par timmar tidigare hade jag eller kanske var det någon annan i gänget köpt en LP-skiva. Det var inte vilken LP som helst utan The Beatles nya "Rubber Soul" som nu skulle avnjutas - avlyssnas av den samlade gruppen. Luggar hade kammats ned, polotröjor hörde till och machesterbyxor. Någon lycklig själ hade dessutom lyckats övertala sina föräldrar att köpa ett par Beatles Boots med hög klack. Vi andra var självfallet avundsjuka.


Plötsligt fylldes garaget av musik, första spåret drog igång, någon skruvade upp volymen till max vilket gjorde att troligen ett par ynka watt fyllda med musik strömmande in i allas öron. Vi satt där andäktigt lyssnande, inte ett ljud kunde höras från det lyssnande gänget. Låtarna spelades ända tills det var dags att vända skivan.

Då som först bröts den kompakta tystnaden, och någon sa ord som Fantastiskt bra, makalöst, dom är bäst, jag älskar Paul (troligen en av tjejerna i gänget) osv. Det var idel lovord som avbörts likt när ljuset släcks då nästa sidas första spår åter fyllde rummet med musik.

Så snart sista spåret tonat ut, vändes skivan och det musikaliska äventyret började om från början. Samma låtar, samma tystnad i gänget som lyssnade, samma kommentarer om och om igen. Först tidigt följande morgon slutade denna seans liknande sammankomst. Inte för att vi alla ville gå hem, inte för att källarens och husets ägare kom och sa att nu var det natt, här ska sovas.

Nej anledningen var att grammofonen med sitt extremt höga nåltryck hade formligen plöjt sönder den helt nya skivan av The Beatles. Musiken hade helt enkelt tagit SLUT. Endast få sekundkorta partier kunde avlyssnas. Innan vi alla skiljdes åt samlade vi så in pengar så att ett nytt exemplar kunde inköpas nästa dag.




Efter att ha flummat i 60-talet återgick jag så till att meka med den gamla Jaggan från 1949. Befann mig i huvudsak under den i jakt på bränslepumpen som liksom all annan plåt mm under bilen var täckt av ett mycket robust och tjockt lager av tectyl. Efter en hel del arbete med att skrapa rent runt pumpen var det så dags att ta fram lämpliga verktyg för att kunna lossa densamma. Med tanke på att dessa skruvar och kopplingar med stor säkerhet suttit där sedan 1949 var det förvånande att de lossnade så lätt, alla utom en!

en kort sund ägnades så även åt Per´s kitcar i hopp om att få liv i denna, 


samt inte att förglömma den Rover 45 som stått parkerad i en carport utanför de senaste 2-3 åren. Övergiven! Med ny bensin och ett startbatteri hoppades jag att i alla fall denna Rover skulle få nytt liv, så ICKE. Nytt försök kommer dock att göras under morgondagen.

poff

Inga kommentarer: