gotta travel

"eller Resdags och dess vedermödor."

Väckarklockan ringdevad faen e det? Existerar väckarklockor numera.

Detta mekaniska underverk som stod på sängborden hos alla. För ett antal år sedan inhandlade jag en dylik mekanisk tingest, men då enbart av estetisk och nostalgisk orsak. Denna klocka tillverkad i ett Asiatiskt land går absolut kroniskt fel!

Visst ja, redan i slutet av 60-talet började väckarklockan trängas bort av små radio väckarur ofta med en futuristisk design och självfallet med ett skrälligt ljud. Ovan ett dylikt med en mycket intrikat Digital visning av tiden.

Misstänker på fullt allvar att Väckarklockans tid är förbi. Mobiltelefonen har tagit över dess roll. tja i allas fall utom mitt. Jag har nämligen något så fantastiskt som en "Levande" väckarklocka i form av min älskade Lise.lott. Hon väcks av sin mobiltelefon och när kaffet är klart väcker hon mig!!

Allt nog fortsätter dagens ord-fnul. Efter att i koma ha stigit ur sängen, druckit kaffe och klätt mig började så resan. Målet var redan förbestämt. Reslängden uppgavs till 31 mil (310 km). Startade så den numera ytterst trogna Daimlern och styrde i lugnt tempo till Uddevalla. För ovanlighetens skulle förekom inga hastighetsöverträdelser.

10,07 befann jag mig på ett tåg som skulle ta mig till "Lella London". Utanför vagnfönstret sken solen och det såg ut att bli en fin för-höst dag. För att vara på säkra sidan emot att bli uttråkad hade datorn och en fin bok om Burns gitarrer packats med. 

Efter en knapp halvtimmas väntan i "Lella London" kunde så resan fortsätta mot Lund som skulle bli nästa anhalt.

Det här kan man visserligen se men dock ej på ett säkert sätt fotografera när man kör bil. Här i Båstadtrakten.

Väl framme i Lund var uppehållet längre varför en kort promenad togs. I hörnan in på klostergatan fångade ett par skyltfönsters innehåll min uppmärksamhet. whoow vilka läckra skor till min Lise-lott tänkte jag. Här skulle hon varit med! I övrigt var staden sig lik trots att det är ganska många år sedan jag var här sist. 

På torget i slutet av Klostergatan var det liv och rörelse, en scen var uppbyggd och där var en orkester i full färd med att fixa till ljudet inför ett troligt uppträde.

Med en tung datorväska på axel vände jag åter mot Centralstationen där jag tog plats på en av bänkarna på perrongen i väntan på tåget som skulle avgå inom en halvtimma.

Till höger om mig ser jag en ung man (20 kanske) komma bärande på en stor till synes tung karting med ett numera välkänt Äpple som logotype. Vad som nu följer får mig att reagera mentalt!

Killen med sin låda kommer fram till bänken bredvid mig. Ställer ned lådan och ska just sätta sig ned på bänkten. Det är nu han beter sig snarlikt tjejer-kvinnor ofta gjorde i alla fall på 60-70 talet. De rättade till kjolen för att ungå veck mm samtidigt som de satte sig ned. Den unge mannen drar helt plötsligt ned sina jeans över skinkorna kanske i avsikt att visa de brunrandiga kalingarna där under. För att sedan sätta sig ned!!

Troligen är det jag som blivit en Gammal Gubbe, men detta till synes moderna på fund med Byxlinningen sittande nedanför skinkorna på killar kallades för ett par år sedan Gällivare-häng och var Avskytt av allt och alla.

Tåget anlände till slut och resan fortsatte för att 16,30 vara framme i Kristianstad. Min förhoppning att Dainel skulle finnas på plats och vänta på mig grusades, men han dök upp en halv timmar senare. Jag var nu ordentligt trött på denna resa. Väl framme vid hans bostad fick jag så för första gången se den Daimler V12 som var upphovet till denna resa. En kort stund senare var bilen igång och resan tillbaka kunde påbörjas, efter att startkablar använts. Troligen var batteriet inte i fullgott skick.

Att tomgången pendlade mellan 500 o 2000 varv var ett för mig välkänt ofta förekommande problem. Bromsarna kändes även de en smula degiga, där höger fram verkade ha en tendens att låsa sig. I sakta mak rullade jag så ut i riktning mot nästa stopp som skulle bli vid Glumslöv.

 Motorn mullrade och spann i bilen och tycktes må allt bättre ju mer den fick gå. 

Kort senare infann sig paniken till fullo då jag skulle bromsa in de 1800 kg inför en rondell. Bromspedalen försvann rakt ner mot golvet och påtalade att bilen nu helt saknade bromsar. Drog hårt i handbromsen som till min lycka visade sig fungera! I detta skede var jag glad över att inte Lise-lott var med på resan som hon hoppats på att vara. Bilen skulle hämtats redan för över en månad sedan.

Saktade en stund senare in och tankade bilens ena tank utan att stänga motorn. Fortfarande ytterst osäker på batteriet. (hur faen skulle denna resa sluta?). Motorn verkade alldeles överlycklig och fortsatte att gå allt bättre, nu var det dags att rulla ut på E6an. Det planerade stoppet i Glumslöv blev en flopp. Min vän Christer som skulle besökts visade sig ha flyttat till ett demensboende! Även vid detta stopp lämnades motorn igång.

Det var mörkt ute nu och duggregnade av och till. Plötsligt började motorn hacka!! En koll på Bensinmätaren avslöjade att det nu var hög tid att tanke. Skiftade mellan båda tankarna men uppenbarligen var det ganska tomt i båda! Omkring 150 meter före OK-Q8 macken i Tvååker tog resan slut!

Så där stod jag i mörker på motorvägen med en bil som självklart inte ville starta på det defekta batteri som följt med, dessutom med akut bränslebrist.

Med parkeringsljust tänt (varningsblinkers var ur funktion) stod jag och viftade med mobiltelefonen lysande i handen, allt i hopp om att någon vänlig själ skulle stanna och hjälpa mig ur detta dilemma. 

Under 2 timmar stanna så totalt 3 billister! Här kunde vi stått jag o Lise-lott i mörkret om hon varit med. Den förste som stannar stiger ur bilen och går emot mig, jag går honom till mötes bara för att plötsligt får höra honom skrika högt.

STANNA!!!!!

Så där står vi ett tiotal meter från varandra där han undrar om han ska ringa bärjare eller Polis? Nje det behöver du inte göra svarar jag fortfarande oförstående inför avståndet mellan oss. Var han rädd för att jag skulle vara en våldsman,??

Ytterligare två bilister har vänligheten att stanna, bådas förare av utländsk härkomst. Den sista plockar fram ett lakan som delas i två delar och sedan förvandlas till ett bogsr-rep. att detta inte skulle hålla förstod jag redan från början. Det hela slutade med att Daimlern fick offra sina båda bakre säkerhetsbälten. 

I samma stund som säkerhetsbältena var kopplade som lina mellan bilarna lyser natten upp i blått bakom oss. Där står polis med piketbuss reda att ta fast våldsmannen. För den förste som stannat hade mycket riktigt delgivit polis sin misstanke varvid de åkt ut på motorvägen för att lösa fallet. Strax innan de anlände hade min vänliga bärjare visat att han minann hade massor av bensin med sig i bilen. Stora plastdunkar med troligen 500 liter bensin stod baktill i deras bil!! 

Allt nog efter att ha förklarat vad som skett drogs så Daimlern under polisescort till macken, där min vänlige bärjare snabbt lossade bogserlinan och försvann från platsen!! (varför så brått).

Det hela resulterade i att två vänliga poliser hjälpte mig att knuffa bilen fram till pumparna. Med tanken fylld gällde det dock att få igång V12 igen, vilket visade sig vara omöjligt. Tydligen hade bensinpumpen också den sagt upp sig! En familj stannade upp och försökte hjälpa mig men utan resultat. Slutligen infann sig två bilar, varav den ene berättade att han minsann skulle till Ellös. 

Detta gjorde att dagens resa avslutades med mig som liftare mellan Tvååker och Henån. Slutet på resan ska så företas idag eller i morgon hur nu detta ska kunna lösas.