5/8 Det duggregnar på Söbben, något som gör att våra fina katter väljer att stanna inne. Visst Doris smyger ut till farstun, känner vått under ena tassen, skakar på den och smyger tillbaka in i goa varma torra huset.
Mats är tuffare han går ensam ut. en kort stund senare ska min älskade Liselott och jag köra till byn för att handla. Medan jag väntar på henne backar jag bilen till vägkanten och ser till min fasa att där på vägen ligger vår fina katt Mats överkörd. Jag rusar ut, bilar tvingas bromsa in. När jag lyfter honom är han död. Paniken sprider sig och minskas inte av att Lise-Lott får se sin älsklings-katt i mina armar. Vi begravde honom här i vår trädgård.
"Mats" gillade att blicka ut över nejderna antingen det var från taket av huset, eller från Lise-lotts axlar. Där på högre höjd kunde han övervaka att LL skötte strykjärnet, eller vad det nu hon företog sig. Att mysa och slicka på prassliga plastpåsar, kanske till och med krypa in i dem.
De sista dagarna i hans liv sov han helst på ett stycke lacktyg som vi glömt lägga in i skåpet. Aldrig någonsin såg vi katterna gå ut på vägen, vi var glada över detta och de stormtrivdes här på Söbben. Men kanske var det något extra intressant som Mats jagade just den här dagen i regnet.
Vi kommer i alla fall minnas honom son en klar favorit med ett mycket o-kattligt beteende.
Vid städning idag var det lätt att finna spår efter honom.
Sorgen efter Mats finns kvar men också glädjen en dag som den här.
Just idag så gifter sig min dotter Jeanette med sin Emil, i Södra Sandby Kyrka. När detta skrivs har hon troligen hunnit säga JA till prästens fråga. Kanske står de nu ute på kyrktrappan och blir gratulerade och fotograferade av alla gästerna. Önskar att jag varit med där men så blev det nu inte.
Det blev ändå¨bröllopsmiddag här på Söbben men trist nog ingen tårta.
Jag älskar henne dock liksom jag gör med alla mina andra barn. Tillhör gruppen dåliga pappor med stor säkerhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar