"bilstrul nummer:1 avslut"

Jag såg inte fram emot allt arbete det skulle innebära att demontera båda topparna, tja allt j-la jobb. Troligen var det därför jag stack iväg på excursion hos Uffe´s bilskrot ett par km från Henån. Denne hade dock inte de eftersökta delarna, men väl en fd mycket fin och dyrbar BMW i högen.

Efter åtta sorger och nio,,,,,, kunde så Waldegårds gamla donator Ford överges och kraften kunde läggas på att montera topplocket från denna på vår Mondeo nummer 2. Självfallet kommer denna inom kort överta första platsen då nummer 1 ska till de sälla jaktmarkerna. Kanske var det för att liva upp stämmningen hos undertecknad som jag plötsligt ser att jag nu har ett par nyfikna gäster.

I gräset ringlade sig en fin kopparorm och på min liggbräda återfanns en vacker tusenfoting. Sak den bli en vacker fjäril?

Monteringen gick riktigt bra, om än med visst strul på grund av att dagens bilar är byggda för att man inte ska kunna reparera dem. Med all säkerhet räknar fabrikanten med att bilen först ska rulla 25-30 tusen mil för att sedan skrotas vid första bästa fel.

Nu belv det dock inte så för denna Mondeo, även om det var bra nära att den funnit vägen in på Ljungs Kyrkas kyrkogård till sista vilan, den stod ju de fakto utanför dörren och verkade knacka på.

Enligt verkstadshandboken var ett "special verktyg" av absolut nödvändighet vid montering och dett dylikt i form av en U-profil togs fram ur gömmorna och användes vid inställning av kam-axlar.

Slutligen efter att ha monterat alla yttre detaljer(jösses vilken massa pryttlar) och sladdar var det dags för ett startförsök. Tror mig ha kommit till det läget numera att jag inte hyser en större oro inför huruvida en motor ska starta eller ej. Frågan var snarare om allt höll tätt och det skulle funka på ett acceptabelt sätt.

Motorn kinkade lite men gick så igång, för att med en gång gå alldeles perfekt! Nu var det bara att ta det avgörande steget och fylla kylvätska. Det är just i det ögonblicket man ibland får domen och vetskapen om huruvida alla packningar och slangar håller tätt. Även detta utföll till belåtenhet och med knappt 10 minuters marinal kunde jag starta bilen i duggregn och köra till Uddevalla dit min Älskade skulle anlända om nu SJ skötte sig som de alltid lovar men sällan håller.

Skulle nu SJ vara enligt tidtabellen lär nog många göra kryss i taket. Vilket får mig att minnas en mängd anektoter från andra länder. Den där om tåget eller bussen som ska gå om en kvart. När denna kvart sedan blir en timma tycker alla det är fullt naturligt. När det sedan dröjer ett dygn utan att tåget/bussen rört sig ur fläcken tycks detta inte beröra passagerarna. Det är bara precis som vanligt vilket torde gälla SJ. De få gånger som ett tåg avgår resp kommer fram i tid är räknade på ena handen.

10 minuter sena anlände i alla fall min Älskade med X2000 från Stockholm och vi kunde meddelst den nyss reparerade Mondeon köra till vårt Söbben.

Den här soliga, fuktiga och mycket varma dagen har ägnats åt divers småarbeten på den samma automobil. Extraljusen har kopplats, karossen har avfettats och slutligen har bilen tvättats ordentligt. Den börjar nu faktiskt visa lite av det som en gång gjorde att köparna föll för den. Med andra ord ser den riktigt hyfsad ut för att vara 12 år gammal och ha 25 tusen mil på mätaren.

Nästa elddop för Mondeon var transport av Mariann till NÄL i Trollhättan, något som visade positivt utfall. Lyckan var total när jag sedan fick se den här mycket fina Mustangen parkerad utanför hospitalet.

Efter NÄL besäket blev det så fika i tomebolyckan hos Mats & Maj. Tja inte hon på Malö utan hon från Hamburgsund. ( i alla fall på västkusten).

poff